Adoption
Trots att jag börjar närma mig nästa äggplock/ET med stormsteg så har jag börjat tänka mer och mer på adoption. På allvar liksom. Jag började kolla det där med adoption redan för flera år sedan när jag märkte att det skulle bli svårt att skaffa barn, men sambon har aldrig tidigare varit intresserad av det. Efter det första misslyckade IVFet så stod det liksom mer och mer klart att, precis som jag vetat hela livet, jag kommer aldrig att få några biologiska barn. Då pratade vi om adoption för första gången på allvar.
Igår satt jag hela kvällen och surfade runt på olika adoptionssidor och sorterade bort de länder vars krav vi inte uppfyller. Kvar blev några länder i olika delar av världen och det land jag kände mest för var Vietnam. Tyvärr visade det sig att Vietnam har en väääldigt lång kölista. 3-4 år framåt i tiden känns som ett helt annat liv. Jag har svårt att planera så långt framåt i tiden. Om 4 år är jag 40 och sambon 43. Hjälp.
Det största hindret för adoption just nu är nog att vi inte är gifta. Jag har aldrig haft lust att gifta mig och känner inte för att gifta mig bara för att kunna adoptera. Äktenskapet är en gammal förlegad religös tradition som inte har något med ett modernt västerländskt samhälle att göra. Jag har ingen lust att "tillhöra" en man. Det var av den anledningen äktenskapet instiftades från början. Usch! Bara en sån sak som att det är tradition att ta mannens efternamn när man gifter sig!? Kan en ägandesignal bli mycket tydligare? Så känner jag.
En hel del länder (t ex Vietnam) tillåter dock att man adopterar som ensamstående så det skulle kunna gå att genomföra en adoption även om man "bara" är sambo. Sen kan ens sambo adoptera barnet efter att det har blivit svensk medborgare. Samtidigt vill man ju göra det tillsammans.
Det finns några olika organisationer att välja mellan som sköter adoptioner. En stor och några små. Det är svårt att veta vilken/vilka organisationer man ska vända sig till. På nätet finns såväl information som disinformation om dessa olika organisationer.. Eftersom det inte direkt är extrapris på att stå i kö i någon av dessa organisationer så har vi bara råd att ställa oss i kö i en av dem just för tillfället. Tror det blir den störtsa eftersom urvalet av länder är störst där. Dessvärre tror jag också att köerna är längst där då de flesta säkert resonerar som jag gör.
Det var dagens tankar det! Så här mycket har jag inte skrivit på väldigt länge! Inga bilder blev det heller idag......
Jag kan rekomendera FFIA vi är medlemmar där och vi var även medlemmar i AD men kände att FFIA var mera nära i relation till oss,Vi har fått all feed back ifrån dom och känner oss nöjda,AD är så anonymt och stort i mitt tycke så jag rekomenderar varmt FFIA.
Vaddå!40 & 43!! Vi e nu 44 & 47 och än är vi inte i hamn ;)
Ps betal in avgiften i avvaktan på ev bröllop för det datumet räknas sen som ert Log in datum.
/Kram o go fortsättning :)
..Nu e jag trött! sorry AC ska det va dvs adoptinscentrum,
God Fortsättning till dig och all lycka för nästa behandling! Kram!
Varit i kö i fem år, kan meddela att det inte är nån dans på rosor. Men som ensamstånde kan du inte adoptera då ni bor sambo. Så blir väl att boka tid till prästen om ni menar allvar. Då hemutredningen görs så ska allt vara lik(nande) även sen då hämtar barnet o med fem års köer och inga snabbturer så ordna allt först så ser bra ut till pappers. Men log in datum- tipset var bra. Nu är det förståss andra byråkratiska regler i Finland, men länderna som adopterar från har samma för alla.
Tack för era svar :)
Garbo: Jag tror nog att det blir AC ändå just eftersom de är störst och har flest länder.. Tack för log in-tipset! Haha! När du var 36 tyckte du nog också att 40 lät mycket!! ;) Hoppas att du inte tog illa upp... Kram och god fortsättning!
Tingeling: Tack detsamma och kram!
Bonnie: 5 år!!?? Det är ju en hel evighet! Hur pallar du/ni? Är det något "på gång" eller?
Jag har faktiskt läst om folk som adopterat som ensamstående fast de var sambos och sedan när barnet kommit så adopterade pappan också. Men det känns enklare att gifta sig. Fast det lär inte bli med någon präst för vår del! Båda ateister och inte medlemmar i sv kyrkan.
Hej,
vi pallar inte. Jag är så frustrerad så kan gå i bitar. Men man lär sig leva med det. Antar att det blir typ 1-3 år till bara går som det ska. Därför börjat med IVF nu för kan inte ge bort de sista möjligen fertila åren som har på något som kanske inte händer.
Vi börja tvärtom, först var jag själv och sen blev vi två. Och därför vet hur noga det är med pappren. Och min sambo existerar ej, gifta oss får vi absolut inte. Inte för att skulle gjort det i alla fall. Men det är ju nog ett beslut som som gärna vill ta själv, och inte på grund av byråkrati.
Bonnie: Oj! Stackars er....:( Vilket land vill ni adoptera ifrån? Är det valet av land som gör att ni får vänta så länge? Det verkar extremt... Eller är det månne så att finska adoptionsorganisationer har längre kötid än svenska?
Har du ingen egen blogg? Jag blev nyfiken på dig ju..
hej, du har varit på bloggen o kollat, men hade inte skrivit just nåt då än.
Landet är Kina som ju fungera alldeles utmärkt fram till april i år, då något hände och ingen tycks veta vad. Och nu är det så många före som har log in datum före mig, så innan de kommit genom alla dem så...Sen fanns det ett kvotsystem som måsta vänta ut,så allt ilag gjorde att hamna i fel "grupp"
Bonnie: Aha! Det är du. Nu kopplar jag ;)
Ni behöver inte blanda in äktenskapets historia, nån präst eller ägaderätt över nånannan, inte heller byta namn, ni behöver inte bära eller utväxla ringar - men gift er! Ni behöver bara skriva under ett antal papper på typ stads/rådhuset så är det gjort. Äktenskapets längd är viktig i vissa länder och i vissa kan räknas sambotiden in. Ni får inte ett Log-in datum, utan den dagen ni betalar in avgiften får ni ett sökandenummer för kösystemet.
Lycka till Ogift-IVF-Gift-Adoption...vad det nu blir...
Ja. Det börjar luta mer och mer åt giftermålshållet faktiskt. Jag får väl försöka se det mer som du gör, Stella.
