Om avundsjuka
För den som läser denna blogg kan det sannolika förefalla som om jag är en i mångt om mycket bekymmerslös person trots alla besvikelser när det gäller bebisverkstaden och annat.
Så är det inte. Ibland gnager avundsjukan i mig så att jag känner mig ful inuti.
Som när jag läser en blogg som författas av en person från mitt tidigare liv. Personen i fråga var min riktigt stora kärlek i livet. En sån där stormande bergochdalbanekärlek som naturligtvis var omöjlig att få att fungera. En sån där kärlek som är omöjlig att glömma trots att vi inte haft någon kontakt på 6-7 år.
Ungefär samtidigt som jag började blogga själv googlade jag på hans namn och hittade hans blogg. Genom bloggen fick jag reda på att mycket har förändrats i hans liv. Han har gift sig (HAN har gift sig...!?), han har skaffat barn (HAN har skaffat BARN!?!?), han ska flytta till ett hus i förorten och han är lycklig.
Jag är glad för hans skull. Äntligen har hans trasiga själ hittat någon som är tillräckligt stabil för att få honom att bli balanserad. Ingen annan i världen förtjänar mer än honom att bli pappa.
Men jag är också väldigt avundsjuk.......
Det kunde ha varit jag som ingick i den lilla lyckliga familjen........
Så är det inte. Ibland gnager avundsjukan i mig så att jag känner mig ful inuti.
Som när jag läser en blogg som författas av en person från mitt tidigare liv. Personen i fråga var min riktigt stora kärlek i livet. En sån där stormande bergochdalbanekärlek som naturligtvis var omöjlig att få att fungera. En sån där kärlek som är omöjlig att glömma trots att vi inte haft någon kontakt på 6-7 år.
Ungefär samtidigt som jag började blogga själv googlade jag på hans namn och hittade hans blogg. Genom bloggen fick jag reda på att mycket har förändrats i hans liv. Han har gift sig (HAN har gift sig...!?), han har skaffat barn (HAN har skaffat BARN!?!?), han ska flytta till ett hus i förorten och han är lycklig.
Jag är glad för hans skull. Äntligen har hans trasiga själ hittat någon som är tillräckligt stabil för att få honom att bli balanserad. Ingen annan i världen förtjänar mer än honom att bli pappa.
Men jag är också väldigt avundsjuk.......
Det kunde ha varit jag som ingick i den lilla lyckliga familjen........
Kommentarer
Postat av: michaela
Klart man är avundsjuk, det är jag dagligen när jag tänker på olika vänner och bekanta som har fått barn lätt och har enl min mening fullständig familjelycka. Vad kan man göra, trots att jag unnar dem tycker jag att det är orättvist att jag - och andra som du t ex inte blev lika lyckligt lottade. Och det gör mig arg och visst också lite bitter, för vad har vi gjort för fel - Ingenting!!!
Postat av: Garbo
Känner så väl igen mig i detta,jag vill väl menar inget illa men fan vad det svider ibland!
Min vän babblar på om sitt söta barnbarn 1 år och pratar nu om ev skaffa barn med sin nya efter att ha gjort 2 aborter! Jag orkar bara inte...
*Kram smulan*
Trackback
