Självsprutande!

Idag är det "Dag 3" av mitt Suprefactinjicerande och det har redan blivit lite av rutin. Jag stack mig själv både igårkväll och nu i morse (var tvungen att ringa direkt och berätta det för mamma eftersom sambon inte blev ett dugg imponerad då han injicerat sig själv sedan han var 7 år...dock inte med Suprefact då utan med insulin).

Jag är dessutom lite förkyld med rinnande näsa och då är man ju extra känslig på huden och sticket känns mer. Men idag var det inte själva sticket som kändes utan snarare när jag sprutade in vätskan. Jag fick spruta väldigt sakta för att det skulle vara någorlunda smärtfritt. Men egentligen, om man verkligen tänker efter så gör det ju inte särskilt ont. Inte om man jämför med t ex att nypa sig själv i armen eller att noppa ögonbrynen. Det är själva idén som gör ont. Idén av att sticka en nål in i sin kropp. Nålar hör inte hemma i kroppar, de hör hemma i symaskiner.


 
image3



Vad mer? Min katt löper. Alltså får man inte sova så mycket om nätterna. Det är som om man förbereds på att ligga sömnlös av att en annan liten varelse gormar och skriker. Jag säger inte ordet för då kanske det inte slår in... Jag är lite vidskeplig när det gäller det. Låt mig förklara: ingenting blir ju någonsin PRECIS som man tänkt sig eller föreställt sig. Det kanske betyder att om man tänker sig ett händelseförlopp i framtiden så raderar man ut möjligheten till att händelsen verkligen kommer att inträffa precis så som man tänkt sig den. Man vet aldrig så det är säkrast att vara på den säkra sidan...

Nästa gång ska jag nog skriva om varför man inte ska läsa för mycket på Familjeliv.se


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0