MINprovrorsbefruktning

Nu tror jag att spökena i huset måste vara sura på oss för husstrul-följetången fortsätter... Trekammarbrunnen och, som det verkar, även stenkistan är översvämmade igen!! Ett dygn tog det att fylla den och det verkar inte kunna rinna av till stenkistan..... Denna gången upptäckte jag dock det innan vattnet kom upp genom avloppet i förrådet vilket är skönt.

Nu börjar jag bli trött...............

...så är tvättmaskinen verkligen paj.

Tre dagar innan vi flyttar.

Kul.

Igår började huset jävlas med oss igen. Det började med att värmepumpen larmade på dagen. När sambon kom hem rensade vi filtrena och det funkade som det skulle igen. Men sen satte vi igång tvättmaskinen innan vi åkte en sväng till nya huset med grejer. När vi kom hem några timmar senare visade maskinen ett felmeddelande och hade inte tvättat. Jag tog för givet att det berodde på strul med vattentillförseln pga larmet tidigare på dagen och försökte sätta igång den igen. Funkade inte.. Jag kollade vad felkoden betydde och det var tydligen motorfel!! En aning allvarligare än problem med vattentillförsel alltså....

Vi gick ändå ut och kollade värmepumpen för säkerhets skull bara för att upptäcka att hela förrådet var fullt av vatten!!!! Efter sommarens strul med värmepumpens avrinning har vi avrinningen från värmepumpen direkt till golvbrunnen och således via trekammarbrunnen, snarare än direkt till stenkistan som man ska ha det. Vi har upplyst de nya ägarna om att detta bör åtgärdas och trodde att vi skulle klara oss utan strul tills efter flytten. Men ack nej.....................

Översvämning i trekammarbrunnen alltså. Fantastiskt.............. Värmepumpen fick stängas av och nu sitter jag här i ett kallt hus igen.

Urkul. Verkligen.

Vill bara upplysa om att jag inte längre kan kommentera på vissa bloggar, t ex Bonnie och Kattmamman. Jag måste visst registrera mig på google (trodde att jag redan var registrerad..) och det har jag inte tid med nu i flyttider!!

Kommenterar här istället:

Bonnie: Så underbart söt din tjej är!!

Kattmamman: Vi är ju beräknade till samma bf - det har jag inte fattat förrän nu...

Nu: vidare i flyttstressen!!

Jag fick jobbet i Malmö. Jag vet inte riktigt hur jag ska känna inför det... Det är så klart att det är jättekul att de ville ha mig men samtidigt vet jag ju att det kommer att bli riktigt slitigt... Nytt jobb med den stress som det innebär, nästan 4 timmars pendling varje dag inkl till och från tåg och gravid i åttonde och nionde månaden. Dessutom flyttar vi till radhuset mitt i alltihop!

HJÄLP

Hur ska detta gå...?

Det visade sig att Proffice inte riktigt hade koll på förutsättningarna... Det var fler än jag som var kallade till intervju till det där jobbet och det är alltså inte alls självklart att jag fått jobbet som det lät som på Proffice. Tvärtom verkar det ganska tveksamt med tanke på att projektet (som varar 3-6 veckor beroende på hur snabbt man jobbar) inte startar förrän i vecka 44. I vecka 44 är jag i vecka 35.. Alltså skulle projektet i teorin kunna pågå tom samma vecka som jag är beräknad till.

Själva intervjun gick strålande eftersom jag inte visste att något stod på spel. Det var fyra trevliga prickar som höll i intervjun och jag får se det hela som en övning i god intervjuteknik (Jag är vanligtvis ganska värdelös på jobbintervjuer eftersom jag inte gillar att all uppmärksamhet riktas mot mig - en mycket dum inställning vid dylika tillfällen...). De verkade tycka att jag var kvalificerad för jobbet trots att jag inte har mer än ett par dagars formell utbildning i GIS så under andra omständigheter skulle jag sannolikt få jobbet. Det tänker jag iaf intala mig själv för min egen självkänslas skull ;-)

Ja, ja... Det var väl kanske bäst ändå. Kanske hade jag inte orkat.. Utifrån hur jag mår nu skulle jag visserligen det men vem vet hur jag mår om 3 veckor. Men lite trist känns det... En chans att få in en liten liten fot i GIS-branschen utanför arkeologivärlden. Eller åtminstone ett fotavtryck som en av de trevliga prickarna uttryckte det.

Nu lite om det bloggen egentligen ska handla om:

Jag var hos bm i förmiddags. Jag hade inte gått upp ett enda gram sedan sist (för 3 veckor sedan) och bm uttryckte en viss oro för det. Totalt har jag gått upp 5 kg. Fast eftersom jag ju gick ner några kg under de första veckorna/månaderna så jag tycker att man kan säga att jag gått upp 7 kg eller vad det blir.. Magmåttet följer dock fortfarande kurvan som det ska och hjärtljuden var helt normala. Tjorven ligger med huvudet snett nedåt till vänster och baken upp mot höger revben. Precis som jag själv trodde!

Här kommer en magbild från början av veckan (alltså i början av vecka 32):



När jag var i Malmö idag passade jag på att besöka min favoritaffär Tummelisa som säljer begagnade baby- och barnkläder. Jag köpte två bodys, två par mjukisbyxor, en tröja och en pyjamas för 130 kronor! Allt (utom möjligtvis pyjamasen som var liite nopprig) i princip i nyskick! Jag var även på de tre stora babyklädeskedjorna H&M, Lindex och Åhléns och letade efter billiga och snygga (t ex helt vita) mjukisbyxor med fot utan resultat. De hade några ganska fula, randiga i mespesfärger på H&M så det fick vara! Någon som har tips om var man kan hitta det?

Nu ska jag dega i soffan resten av kvällen. Sambon är på tjänsteresa och kommer inte hem förrän sent ikväll och sambons syrra som har bott här ett par nätter pga av jobb här nere har åkt hem, så nu ska jag bara njuuuta av att vara själv och inte behöva göra någonting alls. Den tiden är väldigt snart förbi...

Först blev jag JÄTTELYCKLIG men sen började jag fundera....

Det är ju egentligen inte världens bästa läge att få ett jobb just nu... I alla fall inte just detta jobbet.. Det handlar om en månads anställning med GIS på en myndighet i Malmö. Drygt två timmars pendling med bil + kollektivtrafik enkel väg..... Det kan bli jobbigt i typ vecka 33-37 som det förmodligen kommer att handla om. Frågan är om jag inte borde försöka fixa någon övernattning i Malmö istället..? Men vilket är egentligen jobbigast - att pendla 4 timmar om dagen eller att bo hemma hos någon annan..?

Ett annat problem är att flytten kommer att ske mitt under anställningsperioden. Det är väl inget problem i sig men det innebär att hunden kommer att få vara själv i nya radhuset den/de första veckan/veckorna. Jag har ingen aning om hur hon kommer att hantera det... Det kan bli katastrof. (hundpassarna är på semester på Bali och Thailand i sex veckor!)

Jag skulle kunna tacka nej till jobbet. Enligt kontraktet får Proffice skicka mig på jobb med 1 1/2 timmes pendlingsavstånd. Jag tror inte ens att jag skulle hinna inom den tiden om jag körde bil hela vägen. Speciellt inte om man räknar in parkering och sånt. Frågan är om jag kommer att orka......

Jag måste ju också ta med i beräkningen vad jag kan tjäna på att ta jobbet och "slava" i en månad. Kommer det att leda till något annat jobb i framtiden? Kanske. Det vet jag ju inte..

Oj, vad jobbigt det blev nu....... Många tankar snurrar i huvudet......................

Jag ska iaf till en början träffa avdelningschefen imorgon kl 15. Sen får vi se....

...men känner mig inte motiverad till vare sig att skriva eller läsa bloggar.

Kommer snart igen!

Jag fick ett snabbt svar från Uppdrag Gransknings redaktion i Malmö. Se själva:


Hej Fibula,

Tack för mail.

Det verkar som att du har riktig otur.

Nuvarande lagstiftning säger att inhyraren (Jordbruksverket) inte omfattas av samma lagstiftning som en arbetsgivare när det gäller t.ex. jämnställdhet.

Detta kommer att ändras den 1 januari.

Om det som hände dig hade hänt om några månader så hade Jordbruksverket sannolikt begått ett brott. Idag gör de det inte.

I och med att en ny lagstiftning är på gång så känns det inte lika angeläget för oss att göra ett reportage om ett missförhållande som snart är fixat.
Sorry.

Vad du skulle kunna göra är att påpeka vad som är på gång för både Proffice och Jordbruksverket, och fråga om de inte tycker att en statlig myndighet redan nu borde anpassa sig till en lagstiftning som snart ska gälla.

Mvh

Hasse Karlsson


Inget program om detta alltså men det känns bra att en lagändring redan är på gång!

Jag kontaktade Uppdrag Granskning på svt och berättade vad som hänt med mitt jobb på jordbruksverket. Nu har de hört av sig och vill veta mer =)

(Tjorven kom inte ut trots att jag klippte hela gräsmattan igår. Istället fick jag blåsor i händerna...)

Vi har fortfarande inte fått ordning på värmepumpen. Reparatören var här igår och bytte givaren, luftade systemet och tömde ytterligare ett filter som vi inte visste fanns (!!). Inget hjälpte. Han ska därför komma tillbaka i slutet av veckan och fräta rent rören från järn-, kalk- och manganbeläggningar med något sannolikt miljöfarligt medel. Hjälper inte det heller så är det pumpen i marken som är paj. Då blir det riktigt dyrt. Jag hoppas vid Gudarna att försäkringen täcker detta........

För att muntra upp stämningen känner jag att jag måste infoga en skojig bild, det var länge sen! Det blir en favorit i repris; felstavningar kan vara SÅ roliga ibland! Bilden visar en av de som röstade på den nuvarande amerikanska presidenten........



Idag ska jag åka till en plantskola tillsammans med min kära mamma. Jag ska INTE handla något! Skäll på mig om jag kommer hem med något!

Mår för övrigt mer illa igen efter en period av nästan inget spyande. Det blir man också trött av.. Vecka 10 + 5 idag.

Jag fick just ett telefonsamtal från läkaren som undersökte mig när jag var inne på akuten för mina syn- och talrubbningar för ett par veckor sedan. Han hade fått ett meddelande från min barnmorska om att hon ville ha journalerna från dess. Då tog han luren och ringde upp mig bara för att fråga om allt var bra.

SÅ JÄVLA TREVLIGT.

Man blir alldeles tårögd..

Jag har för övrigt fått min första akupunkturbehandling idag. Det gick bra. Jag har inte mått särskilt illa på hela eftermiddagen. Vid denna tiden brukar jag må som sämst.. Nålarna gjorde inte heller särskilt ont.

På min sambo så klart. Han kläckte just ur sig en idiotisk och egoistisk sak som är så typiskt honom.

"Du, när vi ändå är i Malmö imorgon, och om du orkar så..." Där avbröt jag honom, gav honom den frågande/skeptiska blicken och bad honom tänka efter om han verkligen ville ställa frågan. Han fortsatte "Jag sa om du orkar..." i en förnärmad ton "...så kanske vi kunde kolla efter handtag och knoppar till de nya garderoberna". Jag frågade honom om han mindes hur jag mått efter de tidigare två äggplocken. Det gjorde han och sa ännu en gång, än mer irriterad "Jag sa om du orkar!".

Detta kommer dessutom från en som inte ens klarar av att vara i samma rum som ett äggplock sker.....

Att ens ställa frågan..............................

Att ens tänka tanken.........................................................

Nu börjar det kännas ordentligt i "tjejmagen". Det känns tryggt.

Jag hade kunnat måla garderobsdörrar idag. Eller flyttat tre buskar i trädgården. Men det tänker jag inte göra. Jag tänker tillbringa resten av dagen framför teven. Hade jag haft några praliner så hade jag ätit dom.

Imorgon bitti är det ÄP. Jag gillar inte ÄP.

Fibula is in Malmö och laddar batterierna.

Tonåringen har åkt hem och jag är just hemkommen från anställningsintervjun till det där jobbet som skulle vara så kul om jag fick! Intervjun gick nog så bra som den kunde gå tror jag. Jag var inte överdrivet nervös (faktiskt!) och tror inte att jag sa något jättekonstigt.. Nu återstår bara att se om mina erfarenheter och min personlighet motsvarar det som arbetsgivaren är ute efter. Får besked om ett par-tre veckor om jag går vidare till intervjuomgång 2.

Har liiite mensvärk och undrar om inte suprefactblödningen ska komma snart... Dag 11 idag.

Här en bild på en rolig katt:

Haha... Det visade sig att det inte var så lätt att låta sambon ta huvudansvaret för tonåringen på besök. Både igår och idag har jag fått åka och hämta henne på sambons jobb vid halv 10-tiden eftersom hon mådde illa... Nu ligger hon och sover. Igen.

När man försöker hjälpa henne och fråga hur hon mår och om hon vill ha något så svarar hon knappt på typiskt tonårsmanér... Inte så lätt att veta vad man ska göra alltså... Jag låter henne vara ifred. Jag har gett henne en värktablett och lite hackad ingefära mot illamåendet. Igår fick hon pannkakor till lunch - det verkade gå hem! Idag funderar jag på varma mackor. Det gillar väl alla...?

Stackars tjej. Det kan inte vara kul att vara sjuk hemma hos nästan-främlingar... Det enda som fick henne att piggna till igår var när hon pratade i telefon med sin flickvän i 1 1/2 timme!

Hon ska åka hem med tåget i eftermiddag. Hur nu det ska gå när hon mår så illa....

Ja, det är just vad jag ska bli. Ikväll kommer min sambos guddotter, ca 14 år (min sambo visste inte hur gammal...!), ner från Stockholmstrakten och ska bo hos oss i några dagar. Hon ska nämligen prya (eller vad det heter nuförtiden) på sambons jobb. Jag har träffat flickan och hennes föräldrar två-tre gånger; vi ses alltså inte särskilt ofta.

Det hela känns ärligt talat lite halvjobbigt........ :s

Min sambo är flickans stora idol och hon har så länge jag har känt honom skickat brev med små presenter i form av teckningar och suddgummi i tid och otid. Sambon har pinsamt nog varit jättedålig på att skicka något tillbaka, men han har väl ringt på födelsedagar och andra högtider.. Sist hon var här (i somras) hade hon blivit jättevuxen och ville fotografera min sambos tatueringar med mobilen. Modig tjej att våga frågen en sån sak!

Nu ska hon bo här i några dagar.......

Det blir säkert hur kul som helst!!

Jag tänker låta sambon ta största ansvaret. Det är ju för hans skull hon kommer hit.

Jag måste berätta om en knäpp mardröm jag hade i veckan. Jag ska ju på anställningsintervju för ett riktigt bra jobb som jag skulle vara lycklig om jag fick, i nästa vecka (men mina chanser att få jobbet är tyvärr små eftersom jag inte har någon erfarenhet av den typen av arbetsuppgifter...). Funderingarna kring vilka olika sätt jag skulle kunna sabotera för mig själv i samband med intervjun började krylla i mitt huvud i förrgår kväll när jag skulle försöka sova och när jag så äntligen lyckades somna så fortsatte tydligen samma tankar att krylla i mitt huvud under natten.




Jag drömde att jag kom till arbetsplatsen där Morgan Alling var chefen som skulle hålla i intervjun. Jag hälsade med ett stort leende men fick stoneface tillbaka av Alling. Det visade sig att intervjun skulle hållas i en korridor/kaffehörna där folk sprang fram och tillbaka hela tiden. Alling var totalt ointresserad av mig och av det jag hade att säga och verkade bara vilja få intervjun överstökad. När jag försökte lätta upp stämningen genom att skämta eller på annat sätt försöka fånga hans uppmärksamhet tittade han bara med avsmak på mig. Det var tydligt att han inte hade en tanke på att anställa mig, utan att jag var där bara för att de måste ta in ett visst antal personer till intervjun. HU vad obehagligt det var!

Det jag inte fattar är varför just Morgan Alling fick personifiera mina rädslor i samband med intervjun. Jag som tycker att Morgan Alling verkar vara en väldigt sympatisk och känslig person och så långt ifrån en översittare man kan komma. Inte tänker jag på Alling särskilt ofta heller... Kanske hade jag sett honom på tv kvällen innan...?

• Först missade jag att kolla så att jag hade tillräckligt med kanyler/sprutor till suprefactstarten så jag fick åka och fixa det på närmaste söndagsöppna apotek en halvtimmes väg hemifrån.
• Sen hade jag inte fattat att suprefacten inte skulle stå i kylen utan i rumstemperatur.
• Efter det hade jag istället låtit suprefacten stå framme i solljus, vilket man inte får så jag fick slänga den flaskan.
• Sen höll jag på att glömma att ta suprefacten helt igår kväll; skulle precis släcka sänglampan när jag kom på det!!
• Imorse hittade jag apotekspåsen med alla nya Gonal F och Pregnylen som jag hämtade ut igår - som ska ligga i kylen!
• Nu, på dag 3, kom jag just på att jag ju ska ta Folacin och vitamin B-tabletter under hela sprutperioden.......

Var ska detta sluta......................?!