Förbannad och dålig på att räkna
Den senaste tiden har jag gått omkring och varit jävligt förbannad över många olika saker i mitt liv:
1) att jag inte blev med barn trots hjälp av hormoner, provrör, laboratorieassistenter och annat.
2) att vi inte anmälde oss till utredning för adoption redan för flera år sedan när vi började fatta att vi skulle få svårt att skaffa barn
3) att min lata jävla sambo aldrig kan lära sig att börja sätta besticken längst in i diskmaskinens bestickhållare när denne i övrigt är tom (eller glasen för den delen......)
4) att jag, trots att jag nu är 36 år och har nästan 7 års universitetsutbildning, fortfarande inte har något fast jobb utan bara tillfälliga anställningar med korta eller längre perioder av arbetslöshet däremellan.
5) att jag bara fick en jävla fucking kuk-timanställning denna gången
6) att jag själv, mitt dumma dumma nöt, var den som föreslog en timanställning.........................(iofs så att jag skulle slippa en ny karensperiod från a-kassan efter någon månads anställning)
7) att Second Life-teamet envisas med att försöka dra pengar från mitt konto trots att jag bara är grund-medlem och alltså inte behöver betala något och således inte heller har lämnat ut mitt kontonummer. Dessutom är Sedond Life tråkigt och jag skulle hellre dö (alt. avstå från att använda det) än betala pengar för det!
Men framför allt har jag varit förbannad för:
8) att mensen aldrig har kommit så att jag kan börja räkna ner 21 dagar tills jag får börja injicera suprefact igen som är första steget i min IVF-behandling nr 2.
(...och här kommer vi till dåligpåatträkna-biten:)
Det har känts som en hel evighet sedan jag fick missfall och blödde efter IVF-försök nr 1. När jag idag så äntligen tog fram almanackan för att kolla hur lång evigheten verkligen har varat så upptäckte jag att den var ca en månad lång....... Jag kan nog sluta vara förbannat över att mensen aldrig kommer.
Och eftersom jag känner mig så förbannad idag så kan jag nog vara ganska säker på att mensen har kommit innan helgen ;)
1) att jag inte blev med barn trots hjälp av hormoner, provrör, laboratorieassistenter och annat.
2) att vi inte anmälde oss till utredning för adoption redan för flera år sedan när vi började fatta att vi skulle få svårt att skaffa barn
3) att min lata jävla sambo aldrig kan lära sig att börja sätta besticken längst in i diskmaskinens bestickhållare när denne i övrigt är tom (eller glasen för den delen......)
4) att jag, trots att jag nu är 36 år och har nästan 7 års universitetsutbildning, fortfarande inte har något fast jobb utan bara tillfälliga anställningar med korta eller längre perioder av arbetslöshet däremellan.
5) att jag bara fick en jävla fucking kuk-timanställning denna gången
6) att jag själv, mitt dumma dumma nöt, var den som föreslog en timanställning.........................(iofs så att jag skulle slippa en ny karensperiod från a-kassan efter någon månads anställning)
7) att Second Life-teamet envisas med att försöka dra pengar från mitt konto trots att jag bara är grund-medlem och alltså inte behöver betala något och således inte heller har lämnat ut mitt kontonummer. Dessutom är Sedond Life tråkigt och jag skulle hellre dö (alt. avstå från att använda det) än betala pengar för det!
Men framför allt har jag varit förbannad för:
8) att mensen aldrig har kommit så att jag kan börja räkna ner 21 dagar tills jag får börja injicera suprefact igen som är första steget i min IVF-behandling nr 2.
(...och här kommer vi till dåligpåatträkna-biten:)
Det har känts som en hel evighet sedan jag fick missfall och blödde efter IVF-försök nr 1. När jag idag så äntligen tog fram almanackan för att kolla hur lång evigheten verkligen har varat så upptäckte jag att den var ca en månad lång....... Jag kan nog sluta vara förbannat över att mensen aldrig kommer.
Och eftersom jag känner mig så förbannad idag så kan jag nog vara ganska säker på att mensen har kommit innan helgen ;)
Bloggpaus
Hej
Besöket i storstaden var givande och avslappnande. Jag hann till och med gå vilse lite i Bromma ;)
Idag har jag fortsatt sprätta upp mesolitisk flinta medelst grävmaskin och skyffel och är just nu ungefär lika trött som en kamel..som är trött...
Eftersom mitt liv är ganska tråkigt och innehållslöst just nu och jag måste anstränga mig att hitta på saker att skriva i bloggen så tänker jag inte skriva lika frekvent framöver som jag gjort tidigare. Jag har inget behov att skriva av mig för tillfället.. Kalla det bloggpaus, kalla det vad du vill men hädanefter bloggar jag bara om jag har någonting att säga.
Men jag kommer att kolla in på mina favoritbloggar nästan lika ofta som förut!
Kram kram
Besöket i storstaden var givande och avslappnande. Jag hann till och med gå vilse lite i Bromma ;)
Idag har jag fortsatt sprätta upp mesolitisk flinta medelst grävmaskin och skyffel och är just nu ungefär lika trött som en kamel..som är trött...
Eftersom mitt liv är ganska tråkigt och innehållslöst just nu och jag måste anstränga mig att hitta på saker att skriva i bloggen så tänker jag inte skriva lika frekvent framöver som jag gjort tidigare. Jag har inget behov att skriva av mig för tillfället.. Kalla det bloggpaus, kalla det vad du vill men hädanefter bloggar jag bara om jag har någonting att säga.
Men jag kommer att kolla in på mina favoritbloggar nästan lika ofta som förut!
Kram kram
Hej så länge!
Nu sticker jag till Stockholm i tre dagar igen och där är som bekant internetskugga (iaf på det stället jag bor...). Vi hörs igen i slutet av veckan.
Om avundsjuka
För den som läser denna blogg kan det sannolika förefalla som om jag är en i mångt om mycket bekymmerslös person trots alla besvikelser när det gäller bebisverkstaden och annat.
Så är det inte. Ibland gnager avundsjukan i mig så att jag känner mig ful inuti.
Som när jag läser en blogg som författas av en person från mitt tidigare liv. Personen i fråga var min riktigt stora kärlek i livet. En sån där stormande bergochdalbanekärlek som naturligtvis var omöjlig att få att fungera. En sån där kärlek som är omöjlig att glömma trots att vi inte haft någon kontakt på 6-7 år.
Ungefär samtidigt som jag började blogga själv googlade jag på hans namn och hittade hans blogg. Genom bloggen fick jag reda på att mycket har förändrats i hans liv. Han har gift sig (HAN har gift sig...!?), han har skaffat barn (HAN har skaffat BARN!?!?), han ska flytta till ett hus i förorten och han är lycklig.
Jag är glad för hans skull. Äntligen har hans trasiga själ hittat någon som är tillräckligt stabil för att få honom att bli balanserad. Ingen annan i världen förtjänar mer än honom att bli pappa.
Men jag är också väldigt avundsjuk.......
Det kunde ha varit jag som ingick i den lilla lyckliga familjen........
Så är det inte. Ibland gnager avundsjukan i mig så att jag känner mig ful inuti.
Som när jag läser en blogg som författas av en person från mitt tidigare liv. Personen i fråga var min riktigt stora kärlek i livet. En sån där stormande bergochdalbanekärlek som naturligtvis var omöjlig att få att fungera. En sån där kärlek som är omöjlig att glömma trots att vi inte haft någon kontakt på 6-7 år.
Ungefär samtidigt som jag började blogga själv googlade jag på hans namn och hittade hans blogg. Genom bloggen fick jag reda på att mycket har förändrats i hans liv. Han har gift sig (HAN har gift sig...!?), han har skaffat barn (HAN har skaffat BARN!?!?), han ska flytta till ett hus i förorten och han är lycklig.
Jag är glad för hans skull. Äntligen har hans trasiga själ hittat någon som är tillräckligt stabil för att få honom att bli balanserad. Ingen annan i världen förtjänar mer än honom att bli pappa.
Men jag är också väldigt avundsjuk.......
Det kunde ha varit jag som ingick i den lilla lyckliga familjen........
Håll till höger!
...eller vänster...?
Dåligt minne
Tidigare idag kom jag på en jätterolig grej som jag tänkte att jag skulle skriva om här i bloggen i brist på provrörsbefruktningsgrejer. Nu har jag tyvärr glömt vad det var och jag är för trött för att komma på något annat bra. Sorry. Här kommer istället en rolig bild som jag inte tror att jag har visat förut:
VARFÖR är man inte i Thailand nu...?
Idag kom första snön nedsinglandes från skyn här i söder. Då önskar man att man inte stod i en stubbåker och schaktade efter en grävmaskin utan att man paddlade kajak längs Thailands västkust. En kompis till mig gör det just nu. Jag är avundsjuk.
![]()
Trött.....
Hej
Idag började jag jobba "på allvar". Är frusen och ledbruten efter en dags schaktande med föga imponerande fyndigheter; några flintor, diffusa anläggningar och enstaka härdar. Eftersom Cramo glömt att 1 - sätta i en gasoltub i boden och 2 - ge oss nyckeln så att vi kunde sätta på den saknade gasolen har vi dessutom fått inmundiga våra måltider i minusgrader (eller i varje fall strax över nollsträcket vilket känns som minusgrader när man måste vistas i det hela dagen). Som tröst tog jag mig ett litet, litet glas vin när jag kom hem och nu är jag helt full! Det är därför jag svamlar.
Idag började jag jobba "på allvar". Är frusen och ledbruten efter en dags schaktande med föga imponerande fyndigheter; några flintor, diffusa anläggningar och enstaka härdar. Eftersom Cramo glömt att 1 - sätta i en gasoltub i boden och 2 - ge oss nyckeln så att vi kunde sätta på den saknade gasolen har vi dessutom fått inmundiga våra måltider i minusgrader (eller i varje fall strax över nollsträcket vilket känns som minusgrader när man måste vistas i det hela dagen). Som tröst tog jag mig ett litet, litet glas vin när jag kom hem och nu är jag helt full! Det är därför jag svamlar.
Återkommen...
Hej hej
Jag är tillbaka från Stockhom efter tre dagars sökajobb-seminarie med Trygghetsrådet TRS i lyxig slottsmiljö med godare mat än jag ätit på mycket länge :) Jag fick en del nya uppslag till vilka jobb jag kan söka, men framför allt fick självförtroendet sig en liten push! Nu ska jag ringa och göra en "informationsintervju" hos ett företag som jag skulle kunna tänka mig att arbeta hos. Det braiga trixet lärde vi oss på seminariet ;)
Från och med måndag har jag tre veckors heltid att "se fram emot" i min egen bransch, men tre veckor är ju inget att hänga i julgranen.. Jag måste lämna arkeologin bakom mig och söka nya utmaningar i livet!!
Här en bild på ytterligare en fattig arkeolog:
Jag är tillbaka från Stockhom efter tre dagars sökajobb-seminarie med Trygghetsrådet TRS i lyxig slottsmiljö med godare mat än jag ätit på mycket länge :) Jag fick en del nya uppslag till vilka jobb jag kan söka, men framför allt fick självförtroendet sig en liten push! Nu ska jag ringa och göra en "informationsintervju" hos ett företag som jag skulle kunna tänka mig att arbeta hos. Det braiga trixet lärde vi oss på seminariet ;)
Från och med måndag har jag tre veckors heltid att "se fram emot" i min egen bransch, men tre veckor är ju inget att hänga i julgranen.. Jag måste lämna arkeologin bakom mig och söka nya utmaningar i livet!!
Här en bild på ytterligare en fattig arkeolog:
:)
Jag hittade just 450 kr i en väska som jag inte använt på ett tag. Då blir man glad :)
Leif är snäll
Nu ringde Leif, en av läkarna på RMC på UMAS. Eftersom han bara kunde hitta 2 missfall i mina journaler (preskriberas de efter en viss tid eller är Blekinge landsting ännu mer inkompetent än vad jag redan visste?!?) så blir det ingen missfallsutredning... Det kan man tydligen först få efter 3 VUL-konstaterade missfall. (Han räknade INTE detta som missfall precis som jag misstänkte.)
Däremot sa han att han tyckte att mina prognoser att lyckas med IVF var väldigt goda i förhållande till min ålder (även om han poängterade flera gånger att inga garantier finns). Han grundade det tydligen på hur jag hade svarat mot hormonbehandlingen och på kvaliteten av äggen som de fick ut. Det låter ju faktiskt lite hoppfullt...:) Hoppas det är sant.
Däremot sa han att han tyckte att mina prognoser att lyckas med IVF var väldigt goda i förhållande till min ålder (även om han poängterade flera gånger att inga garantier finns). Han grundade det tydligen på hur jag hade svarat mot hormonbehandlingen och på kvaliteten av äggen som de fick ut. Det låter ju faktiskt lite hoppfullt...:) Hoppas det är sant.
Örk!
Nu när mensen är på gång kommer det även ut rester efter Crinone från mitt underliv. Det ser så äckligt ut att jag nästan spyr! Vita oformliga små och större klumpar med rödbrun "patinering"....ÖRK!!!!
Har nu lyckats ta mig i kragen och boka flygbiljett till Stockholm. Det var länge sen jag flög. Ända sen jag var i Kenya 2003. Ville helst ta tåget eftersom det är WAY miljövänligare men det gick inga tåg så tidigt att jag skulle hinna fram i tid.. Dessutom var det dyrare!?! Genomtänkt miljöpolitik i Sverige....!
...nej, nu ljög jag, Jag flög ju till Portugal 2006. Mellanlandade då i Zurich där ETT glas rött kostade typ 175 spänn!!! =O
Har nu lyckats ta mig i kragen och boka flygbiljett till Stockholm. Det var länge sen jag flög. Ända sen jag var i Kenya 2003. Ville helst ta tåget eftersom det är WAY miljövänligare men det gick inga tåg så tidigt att jag skulle hinna fram i tid.. Dessutom var det dyrare!?! Genomtänkt miljöpolitik i Sverige....!
...nej, nu ljög jag, Jag flög ju till Portugal 2006. Mellanlandade då i Zurich där ETT glas rött kostade typ 175 spänn!!! =O
Fosterbarn?
Nu har jag fått samtalet från RMC. Det var negativt precis som jag visste.
Eftersom jag hade frågor kring upprepade missfall ska Leif ringa mig för samtal kring detta imorgon. Under de 5 åren vi försökt bli med barn har det inte bara varit svårt att BLI med barn utan jag har även fått 4 konstaterade missfall, varav en druvbörd, i v. 12-14 samt minst lika många gånger ytterligare känt att jag varit gravid innan det gått att testa kring v.4-6. Vad jag vet har detta aldrig blivit utrett (vår fertilitetsläkare i Blekinge var inte så "aktiv" om man uttrycker det milt..). Kanske gör de några tester på RMC för att se så att inga kromosomförändringar spökar. Jag vet inte vad de mer kan hitta som kan orsaka missfall... Någon som vet? Men framför allt vill jag höra med Leif om det finns någon slags statistik på hur tjejer som fått upprepade missfall har lyckats med IVF. Jag vill veta vad mina odds är.
Jag var helt knäckt igår. Grät (högljutt) stora delar av dagen och tyckte att allt var helt hopplöst. Tack för era gulliga kommentarer. Jag var helt inställd på att detta skulle funka på första försöket (särskilt efter att jag fick grav.symptom redan på ruvardag 3) och kände mig otroligt snuvad på konfekten när symptomen försvann ett efter ett... Nu har jag hämtat mig.
Jag vet ju att tjejer har lyckats bli gravida efter flera IVF och FET och emellanåt känns det hoppfullt. Frågan är bara om dessa tjejer har fått flera missfall tidigare och sedan lyckats eller om de aldrig har blivit gravida alls tidigare... Känner ni till något om detta så skriv gärna om det här! Jag behöver höra att det inte är kört.
Just nu känner jag att jag skulle kunna ge VAD SOM HELST för att få ett barn. FAAN att vi inte ställde oss i adoptionskö redan från början när vi märkte att det var svårt att bli med barn!! Men sambon ville inte det då. Igår föreslog han själv att vi skulle göra det! Jag tror dessvärre att vi är för gamla för det nu. Det finns ju åldersgränser för sånt. Han kunde till och med tänka sig att bli familjehem!! Jag har tidigare varit kontaktperson till tre barn, lite med en baktanke om att kanske bli fosterförälder så småningom.. Vi kanske ska satsa på det... ?
Eftersom jag hade frågor kring upprepade missfall ska Leif ringa mig för samtal kring detta imorgon. Under de 5 åren vi försökt bli med barn har det inte bara varit svårt att BLI med barn utan jag har även fått 4 konstaterade missfall, varav en druvbörd, i v. 12-14 samt minst lika många gånger ytterligare känt att jag varit gravid innan det gått att testa kring v.4-6. Vad jag vet har detta aldrig blivit utrett (vår fertilitetsläkare i Blekinge var inte så "aktiv" om man uttrycker det milt..). Kanske gör de några tester på RMC för att se så att inga kromosomförändringar spökar. Jag vet inte vad de mer kan hitta som kan orsaka missfall... Någon som vet? Men framför allt vill jag höra med Leif om det finns någon slags statistik på hur tjejer som fått upprepade missfall har lyckats med IVF. Jag vill veta vad mina odds är.
Jag var helt knäckt igår. Grät (högljutt) stora delar av dagen och tyckte att allt var helt hopplöst. Tack för era gulliga kommentarer. Jag var helt inställd på att detta skulle funka på första försöket (särskilt efter att jag fick grav.symptom redan på ruvardag 3) och kände mig otroligt snuvad på konfekten när symptomen försvann ett efter ett... Nu har jag hämtat mig.
Jag vet ju att tjejer har lyckats bli gravida efter flera IVF och FET och emellanåt känns det hoppfullt. Frågan är bara om dessa tjejer har fått flera missfall tidigare och sedan lyckats eller om de aldrig har blivit gravida alls tidigare... Känner ni till något om detta så skriv gärna om det här! Jag behöver höra att det inte är kört.
Just nu känner jag att jag skulle kunna ge VAD SOM HELST för att få ett barn. FAAN att vi inte ställde oss i adoptionskö redan från början när vi märkte att det var svårt att bli med barn!! Men sambon ville inte det då. Igår föreslog han själv att vi skulle göra det! Jag tror dessvärre att vi är för gamla för det nu. Det finns ju åldersgränser för sånt. Han kunde till och med tänka sig att bli familjehem!! Jag har tidigare varit kontaktperson till tre barn, lite med en baktanke om att kanske bli fosterförälder så småningom.. Vi kanske ska satsa på det... ?
