MINprovrorsbefruktning

Alla mina grav.symptom är som bortblåsta. Har inte ens ömma bröst längre. Jag har iofs inte fått mens än men det kommer när som helst. Det vet jag.

Framförallt känns det annorlunda psykiskt. Jag känner mig som mig själv igen. Svårt att förklara men efter att ha varit gravid ett antal gånger men sedan fått missfall så känner jag igen avsaknaden av en viss känsla. En slags hoppfull, nöjd och "allaccepterande" känsla som jag aldrig har haft förutom då jag varit med barn.

Nu påminns jag åter om det jag innerst inne vetat hela mitt liv: jag kommer aldrig att få några egna barn.

Jag vet inte när jag kommer att skriva här nästa gång. Jag får besked på grav.testet på torsdag, så kanske jag skriver en rad då för att bekräfta.. Vi får se. Nu bara gråter jag.

Jag blir mer och mer säker på att jag kommer att testa negativt imorgon. Här är vad det står på bipacksedeln till Crinome:

Vanliga biverkningar (förekommer hos fler än 1 av 100 användare): Dåsighet, huvudvärk, flytningar från slidan och ömma bröst.

Mina ömma bröst är förmodligen en biverkning och alla andra symptom har försvunnit eller blivit betydligt svagare..

Ja, det känns som jag antar att det känns i alla fall...
De är så stora att de är ivägen överallt.
Dessutom pekar de rakt ut.
Och det innebär som alla förstår att de måste vara väldigt fasta, något de inte varit på mycket länge.
Vilket gör ont.




Sambon klämmer gärna på dom.
Då blir jag arg.

Idag känner jag mig varken gravid eller inte gravid. Har för mycket annat att tänka på. Jag ska börja jobba vilken dag som helst och hoppas bara på att dom snart ringer och talar om NÄR...! Samtidigt ska jag på två sökajobbseminarier i Stockholm i nästa vecka och om 3 veckor. Ska bli trevligt, men det krockar ju lite dumt med mitt nya jobb (som bara är en timanställning, det är därför jag ska på sökajobbseminarium..).

Dessutom räckte inte pengarna till räkningarna denna månaden heller. Så nu har jag länsat hela mitt privata pensionssparkonto. Tack Reinfeldt. Jag sätter mig utanför ditt hus och tigger när jag blir pensionär. Eller kanske redan nästa månad.

Här kommer en rolig bild för att muntra upp stämningen:




Likt va?

Idag har jag mensvärk.................................................................................................................................
Än så länge ingen mens men det känns som om det är på gång.

Dessutom har jag världens huvudvärk.

Nu mår jag illa igen.

Hej

Idag mår jag inte heller illa. Än så länge i alla fall.

I vilket fall som helst så har jag på känn att jag inte är gravid.

Men det känns faktiskt inte som någon katastrof. Anledningen är följande: Skulle jag bli gravid på detta försök har jag bara två ägg i frysen att göra syskonförsök med. Det ena av toppkvalitet och det andra av något sämre kvalitet. Chansen för att äggen överlever frysning och upptining är enligt RMC 70 % vilket med äggkvaliteten sammantaget innebär att jag kanske har EN chans till syskonförsök. Det känns för lite. Jag vill ha fler chanser.

Minst så här många ägg vill jag ha:





Psst! *viskar* Nästan gång ska jag spruta in mer Gonal F än de ordinerar så att jag får fler äggblåsor! Säg inte det till någon! Jag skiter i om jag blir överstimulerad!!

Idag är en dag utan illamående. Dock med ömma bröst och uppsvälld mage med a lot of uppstötningar och rapande going on...

Här är en rolig film:

........jag hade glömt hur smärtsamt det kan vara att ta av sig behån........ajajajajaj...................

Ja. Nu mår jag definitivt illa igen. Vilket är både:

Ja, nu funderar jag alltför mycket på hela blimedbarn-grejen! Idag har ju mitt illamående som jag kände igår som bekant försvunnit och jag började direkt leta efter tecken på att allt var kört...som vanligt. Då jag kände två korta stick i mitten av nedre magen så tolkade jag det direkt som att embryot (eller morulan som det tydligen kallas så här tidigt) släppte taget om livmodersväggen och började dö. Jag kastade mig på datorn och skrev ett inlägg till de underbara tjejerna i Tråden och fick som vanligt svar direkt : ) Ett lugnande svar dessutom =D

Sen hittade jag denna information på nätet:


"Innan ägget fastnar simmar det omkring i livmodern ett par dagar och fäster sedan på en lämplig plats i livmoderväggen.

Kroppen: Ibland kan det bli en liten blödning "nidationsblödning", ofta förkortat "nid-blödning" i samband med att ägget fastnar och en del kvinnor kan känna ett litet stick i livmoderns slemhinna."

Källa:


Så nu ska jag börja dammsuga som en duktig hemmafru och sluta fundera!!

Dag 4 av min embryoruvning fick jag inleda med att duscha en hund som för ca 2000:e gången valt att rulla sig i gödsel. Vi har bara åkrar och ängar omkring huset och närmaste grannarna bor ett par hundra meter bort. Det är en ynnest att bara kunna släppa ut hunden att göra sina behov på morgonen när man är trött (vilket jag kommer att SAKNA när vi flyttar tillbaka till stan...). Problem uppstår dock när bonden har valt att placera sin gödselstack på åkern direkt bakom vårt hus, vilken även tjänstgör som hundens vanliga morgonkissochbajsplats...




Det mest mystiska är att hunden aldrig lär sig att direkt efter gödselrullning kommer obehaglig rengöring. Hunden HATAR verkligen att duscha. Den där Pavlov måste ha haft fel.... Eller så är känslan/doften av själva gödselrullningsakten så fantastikst eurforisk att det inte spelar någon roll vilka följderna blir! (...det kan man ju känna igen ;)





Min hund är ca 10 gånger så stor som hunden på bilden och den vanligaste taktiken när hon VERKLIGEN inte vill göra något är att lägga sig ner och titta rakt ner i marken och låtsas varken se eller höra... Hon är omöjlig att bära och väldigt tung att släpa dit man vill ha henne!

Om själva ruvningen: Illamåendet jag kände igår är borta men jag har fortfarande lite ont i brösten. Har även huvudvärk = (

Hej

Idag är tredje dagen jag "ruvar" på ett embryo. Jag har lite ont i brösten, men det är en vanlig biverkning av Crinone (progesteron) som man sprutar upp i slidan för att fixa en så bra miljö som möjligt för embryot. Annars har jag bara huvudvärk och är lite yr i huvet och trött.

Jag har just läst igenom hela tråden där jag och en massa andra tjejer som går på RMC på UMAS skriver och blottar våra känslor. Kanske därför jag är yr i huvet.....

Orkar inte riktigt hitta på något bra att skriva så här kommer istället ännu en rolig film om en tuff (?) tant hittad på youtube:

Näääää....!!! De har tagit bort den från Youtube! Taskigt. Här kommer en som jag skrattade gott åt igår istället =D (särskilt första och tredje klippet)

Hej!

Samma dag och dagen efter äggplocket i torsdags hade jag väldigt ont i nedre magen vilket inte var konstigt alls med tanke på att de stuckit nålar rakt igenom min livmodersvägg och in i mina äggledare på två ställen.


            (Ja, ursäkta.......min mage är dessutom väldigt hårig.)



Igår när vi åkte till Malmö för att göra ET hade jag ont på ett annat sätt, men jag antog att det berodde på att jag inte fick kissa på morgonen (de vill ha en full urinblåsa för att komma åt bättre). Och får man inte kissa kan man inte heller bajsa vilket kan ge upphov till en obehaglig, lite smärtsam känsla i nedre magregionen om man är van vid att bajsa på morgonen.









          Bild på full urinblåsa samt några tarmar→














Sen gick vi på stan och letade efter nya skor till sambon och att bajsa på offentliga toaletter är inte min favoritsysselsättning... Jag höll således inne bajset tills vid 14-tiden då vi kom hem och trodde hela tiden att ontet i magen berodde på bajset som ville ut.


                  


Nu har jag bajsat både en och två gånger sedan dess men har fortfarande ont i magen. Nu är det inte heller bara nedre magregionen som smärtar utan hela magen ända upp till revbenen.  Det känns som en blandning mellan magkatarr och förstoppning med gaser och när det bubblar av gaser i ändtarmen gör det nästan olidligt ont. Inte skönt alls....

Nu är jag orolig för att jag fått en infektion till följd av äggplocket. De talade t ex om för mig två dagar för sent att jag inte fick bada en vecka efter äggplock - badar gör jag varje dag eftersom vi inte har någon dusch utan bara badkar.

Jag måste ha varit lite nervös i morse för när jag skulle topsa öronen i morse efter badet så stoppade jag topsen i näsan istället för i örat. Hihi!

Ja, det gick ju bra det här. De sa att ägget jag "fick tillbaka" idag var av toppkvalitet och att våra chanser att lyckas var så goda som de kunde vara i detta läget. SKÖÖÖÖÖÖÖNT.





Nu ska jag tupplura! Alla spänningar har nu släppt och jag är väldigt trött.....Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

..............fan, tänk om det blir en riktig människa av det här....................... Det är ju hur coolt som helst!

Är det någon som läser detta som har hört att man inte ska äta svamp (t ex taggsvamp) när man ruvar eller är gravid? Tala gärna om det för mig snarast i så fall, för jag gillar taggsvamp. Har just varit ute och plockat, fick dock en snål skörd dag.

 Mmmmmmm........

Jaha, så blev det..... Beskedet vi fick var att vi skulle genomgå ET (Embryo Transfer - de stoppar tillbaks det befrukatde ägget) imorgon kl 10. Då vi bor ca 2 timmar från Malmö inkl parkering och Malmötrafik så ska vi börja köra mot Malmö vid 8 på morgonen. Går något fel med äggen så ringer de oss så fort som möjligt och vi får vända och köra hem igen. Händer det så tänker jag ta livet av mig.






.....eller i varje fall så tänker jag bli jätteledsen!

Hej

Orkade inte skriva igår när jag kom hem från äggplock; man var ganska medtagen och TRÖTT... Det kändes som kraftig träningsvärk långt ner i magen och jag kunde inte gå upprätt när bedövningen släppt. Idag är det bättre men fortfarande" träningsvärk".

Själv ingreppet igår var inte det trevligaste jag varit med om....(men det var hundra gånger bättre än kontraströntgen av äggledarna som man fick göra HELT utan bedövning!!!!!!!!) Vi kom in sent och det var dessutom lång kö till receptionen så det kan ha varit så att jag fick mina två panodil och stesolidtabletten lite för sent för att det skulle ha börjat verka. Jag som vanligtvis tycker att det är obehagligt och ömt bara av VUL-staven tyckte att det gjorde rikting ont dels av sprutan med tandläkarbedövningen (jag kommer ihåg att jag kved ajajajaj och narkossköterskan fick be mig att ligga still...tror att jag fick mer smärtstillande/lugnande (?) två gånger under ingreppet) och dels av när VUL-staven trycktes åt än det ena, än det andra håller för att komma åt äggblåsorna. Nålen (som var ca en halvmeter lång!!!!!) som sög ut äggen kände jag inte alls pga tandläkarbedövningen, men jag gissar att det är sviterna efter den som känns nu....

Jag hade tydligen sagt (man var lite dizzy av stesoliden och annat (?) så jag minns inte inte riktigt...) till Leif precis inför ingreppet att jag ville ha 10 ägg och det var precis vad det blev!! =) (Trots att jag bara hade 9 ägblåsor i fredags!)

Nu ska jag ringa RMC och kolla hur det har gått för mina 10 ägg. Nervöst....

Har inte orkat blogga idag. Jag antar att det är den cocktail av olika hormoner som jag har petat i mig den senaste tiden som sätter sina spår. Är bara     hur                  trött                      som                        helst........................ Och mår illa.

Imorgon bitti ska de medelst hjälp av en kanyl plocka ut alla ägg de kan hitta i mina äggledare. Sedan ska dessa befruktas och vi avvaktar tills lördag eller söndag då de stoppas tillbaka in i min livmoder. Hoppas jag blir piggare innan dess. Känner mig nästan drogad nu - vilket kanske kan vara till fördel imorgon ;)

Det var länge sedan jag satte in en riktigt rolig bild. Det ska jag göra nu! Flera stycken!

Nu har jag tagit min Pregnyl-spruta. Det gick bra. Jag hade blandat klart pulvret och vätskan innan klockan var halv (då jag enligt instruktioner skulle ta sprutan) så jag satt med sprutan i vädret och glodde på den i ca 5 minuter! Haha! Det ömmade lite när jag sprutade in vätskan men det var trots allt inte så farligt..jag drog ut nålen några millimeter varje gång det ömmade och fortsatte spruta där. Har inte ens något rött märke på magen nu :)





Vi fick direktioner från RMC att min sambo skulle ha utlösning idag så att det finns nya friska spermier i hans pung på torsdag när de ska ut och, så att säga, göra jobbet. Det trevligaste sättet för honom att få utlösning är ju naturligtvis i mig, så vi hade sex =) Detta visade sig inte vara så smart eftersom jag senare fick veta från tjejerna på familjeliv.se att man inte skulle ha sex 3-4 dagar innan äggplock. Jag vet inte om det beror på att det finns en "risk" att äggen de plockat ut redan har blivit befruktade då eller om det är pga någon slags infektionsrisk.... Nu är det i alla fall för sent!

Hej

Nu har jag tagit min sista spruta med Suprefact och Gonal F. Ikväll är det injicering av Pregnyl som gäller. Det är två små glasampuller med pulver som ska blandas med en lite större glasampull med vätska med hjälp av en STOR STOR kanyl. Sedan injicerar man med samma kanyl som injicerade Suprefacten med. Den är inte jätteskön att sticka i magen men det får väl gå.......... Det är dessutom mer än dubbelt så mycket vätska som ska in!

Tänk att dte finns folk som sticker nålar i sin kropp helt frivilligt... Som här:

Jag har fått jobb......vilket är jättekul, men lite dåligt tajmat eftersom jag ska börja ruva på ett ägg på lördag eller söndag och första arbetsdagen är redan på måndag.............................. Bajs.

Nu är jag tillbaks från mitt besök i Malmö. Det var oerhört skönt att åter få leva storstadsliv en liten liten stund.....fattar inte vad jag gör på denna djävla åkern egentligen...........

Jag var på VUL (vaginalt ultraljud) på RMC i Malmö i fredags. Jag fick besked om att jag har nio st äggblåsor som var stora och fina. Datum för äggplockning bestämdes till torsdagen den 18 oktober kl. 9.30. HU!! ET (återinföring av befruktat ägg) på lördag eller söndag =O (Jag slapp alltså VULet som jag skulle ha gjort idag...)

Jag blev akut nervös precis innan jag satte mig i bilen till Malmö i fredags morse och hade sedan hjärtklappning hela vägen ner! Nervositeten gjorde även att mitt struphuvud pressades långt upp mot svalget och detta ledde till att min röst lät väldigt konstig...!?!

Jag blev lite lugnad av den jättetrevliga personalen på RMC men efter besöket var jag tvungen att gå ett helt varv runt dammen i Pildammsparken innan jag kunde samla mig tillräckligt för att ringa min sambo och berätta hur det hade gått... Undrar just vad folk i parken trodde när jag gick som om jag hade eld i baken med stirrande blick och häftig andning. Jag pratade säkert högt med mig själv också....Hahaha!

Sen stannade jag kvar och ungicks med mina helt suveräna kompisar i Malmö hela helgen! De fattade direkt att rätta medicinen för mig var att garva åt min nervositet och mina löjliga hormonsprutor! Det fick mig att slappna av och nu känner jag mig nästan helt "normal" igen......

Nu tänkte jag dela med mig av en liten grej som jag har lärt mig efter att injicerat Suprefact några gånger.

Vanligtvis blidas det små små luftbubblor inne i sprutan när man ha "sugit in" från den lilla flaskan. Jag brukar förresten använda samma kanyl för detta moment som när jag sticker mig för
1) det känns onödigt med olika nålar - ett I-landsfenomen
2) det är meckigt att byta nål - jag gör inte saker om jag inte måste
3) den ännu större nålen skrämmer mig - jag gör inte saker om jag inte måste

Man har sedan ett väldigt bestyr att försöka få bort dessa små luftbubblor ur sprutan innan man sticker sig eftersom man inte vill ha dem i sin kropp (iofs helt obefogat eftersom de inte gör någon som helst skada när man sticker sig i magen och inte i ett blodkärl) .

Mitt tips för att undvika dessa luftbubblor är att helt enkelt att trycka ut dem från början genom att trycka hårt på själva insprutnings"knappen" precis innan man suger in vätskan. Då slipper du bubblorna :D

Imorgon bitti sticker jag till Malmö och stannar hela helgen. Ett VUL imorgon och ett på Måndag samt en flytt och en fest med vänner däremellan =D

Vi hörs på tisdag! Ha det bra tills dess! Här en liten bild så länge:





Så där ska jag försöka undvika att låta när jag ger mig in i den helvetiska Malmötrafiken.................

Jag ökade min Gonal F-dos igår kväll till det dubbla. Nu känns det som om jag ska få mens när som helst. Är det normalt?

Jag fick just ett telefonsamtal från RMC i Malmö. De har nu analyserat mitt blodprov och kunde konstatera att min Gonal F-dos är för låg. Jag ska således öka dosen från 150ie till 300ie. Eftersom blodprovet visade att mina äggblåsor fortfarande är väldigt små är även mitt VUL är framflyttat från imorgon till fredag och sedan ska jag göra ett nytt VUL på måndag. Men det blir definitivt äggplockning i nästa vecka!!!!

Jag fick inte jobbet som jag sökte och var på anställningsintervju till.

Hon sa att de alla hade blivit "mycket imponerade av mig" men att en annan sökande fick jobbet. Om de nu var så himla "imponerade" av mig - varför fick jag då inte det djälva jobbet?!?! Det kom jag aldrig för mig att fråga, vilket var dumt. Nu har jag ytterligare en anledning till att ta livet av mig (vilket jag NATURLIGTVIS inte kommer att göra men det känns bra att säga det när man är ledsen).

Även: Vi funderar på att sälja huset och flytta till näst särmaste stad. Iofs en liten skitstad men ändå bättre än det här stället........

En liten del av mig vill sälja huset och INTE köpa en lägenhet i stan utan istället resa ut i världen som en luffare och jobba ihop pengar till resan till nästa anhalt. Tills jag tröttnar på det. Faaaaan vad underbart skönt det skulle vara......blir det inget barn den här gången heller så kanske jag gör det.

Ursäkta men nu måste jag bara spy lite här....

Jag tror att alla läsare håller med mig om att när man håller på med behandling inför en provrörsbefruktning så borde detta vara prio ett i ens liv just då... För BÅDA inblandade parter (om man nu är två..)........

Det tycker tydligen inte min sambo... Ikväll sa han helt apropå ingenting att "ja, förresten i nästa vecka sticker jag till Finland med jobbet".

I NÄSTA VECKA SKA JAG PLOCKAS PÅ ÄGG OCH DÅ HADE DET VARIT ALLDELES YPPERLIGT UTMÄRKT OM DU OCH DIN KUK KUNDE FÖLJA MED TILL MALMÖ FÖR ATT BIDRA MED DE SPERMIER SOM SKA BEFRUKTA NÅGRA AV ÄGGEN OCH SOM SÅ SMÅNINGOM , OM ALLT VILL SIG VÄL, KOMMER ATT VÄXA TILL SIG I MIN MAGE OCH TILL SLUT, FÖRHOPPNINGSVIS, BLI TILL ETT ALLDELES EGET LITET BARN. VÅRT BARN.

Men känns det viktigare för dig att åka till Finland så, för alla del, gör du det!

Mycket kan han skylla på sin allmänna förvirring och att han var bortskämd som barn men detta tar ju bara priset!!!! Jag tror att jag ska göra slut...............................Förbannat också att jag behöver hans spermier!!

Så var det obligatoriska blodprovet taget. Det som ska kolla så att jag tar lagom mycket Gonal F (jag dör om de säger att jag tar för lite för då innebär det att min huvudvärk kommer att bli värre.....). Som alltid när jag tar ett nytt steg i min IVF-behandling kryper känslor av tvivel och vemod fram....bäst att stänga av.




Några av tjejerna på familjeliv.se berättade att de kände sig kriminella när de gick omkring på stan med ett kuvert blod i sin väska som skulle skickas till RMC Malmö. Det gjorde inte jag. Jag var mest orolig för att jag det inte skulle komma fram ordentligt.

När jag köpte frimärke i närmaste tobaksaffär hade de ingen våg så tanten fick gissa. Sen satte hon igång på typiskt jagborpålandet-manér som om vi kände varandra att babbla om varför de inte hade någon våg och varför de inte fick vara ombud till posten längre och blablabla. Det var likadant på hålans arbetsförmedling när jag träffade min handledare för några veckor sedan. Jag trodde att samtalet skulle handla om mig och min arbetslöshet men istället satte tjejen där igång att babbla om att hon minsann var både höger- och vänsterhänt och att hon vid sitt senaste besök hos frisören hade blivit missnöjd med klippningen.... Eh, va? Jag har aldrig träffat människan tidigare..... proffsigt.....

Jag saknar stan........ Bor man på landet för länge blir man utvecklingsstörd....(inget ont om utvecklingsstörda).

Jag står inte ut längre med denna eviga Gonal F-huvudvärk!!! En eller två TREO hade suttit så in i baljan bra nu, men det blir ju inget med det....skit! Ska prova med lite mer vatten istället........................................

Nu skulle jag surfa efter en bra bild på treo men KOLLA VAD JAG HITTADE ISTÄLLET:

Men sedan hittade jag även denna artikel.......

Vad ska man nu tro då?







*räliga betyder äckliga på skånska
för den icke upplyste

Dessa har jag just bakat:

Jag gillar inte Gonal F. Efter bara två dagar har jag fått en mer än önskvärt tydlig biverkning; huvudvärk som inte är av denna världen! Den slags huvudvärk som känns som om det kommer att övergå i migrän när som helst. Och det går ALDRIG över.

Bild på huvudvärk:

Jaha, så var den första Gonal F-sprutan tagen. Det var ingen konst alls faktiskt; i jämförelse med kanylen man använder till Suprefacten var nålen till Gonal F-pennan verkligen yttepytteliten.

Här en bild på vad som skulle kunna vara Suprefactsprutan:




Bara skoja...

Häromdagen skrev jag ett inlägg om att Apoteket hade strulat till det med mina mediciner. Inlägget hittar du här. Idag när jag kom för att hämta medicinerna som jag hade fått beställa på nytt så hade de hittat medicinerna som de hävdade att jag aldrig beställt. Detta hade de dock inte gjort förräns efter att det beställt nya, vilket innebär att jag nu har mer än dubbelt så mycket medicin än jag behöver..

Jag blev sur och tyckte att det var ytterst inkompetent av dem men tog snällt emot en stor påse full med olika injiceringsvätskor och gick hem.

Ungefär såhär såg jag ut då:




...fast jag hade ingen basker på mig.

Idag ska jag börja med Gonal F och samma känsla har infunnit sig som infann sig då jag skulle börja med Suprefacten:

Vill jag verkligen utsätta mig för detta?

Vill jag ta risken att allt kan gå åt helvete genom

1. att jag inte producerar några ägg trots hormoninjicering och jag blir bedrövad
2. att inga ägg blir befruktade i provröret och jag blir förtvivlad
3. att befruktat ägg inte delar sig i provröret som det ska och jag blir otröstlig
4. att befruktat ägg slutar dela sig när det kommer in i min missanpassade kropp och jag blir förkrossad
5. att embryot efter några veckor i min för ändamålet olämpliga mage slutar att leva och jag blir tom
6. att fostret beslutar sig för att komma ut för tidigt från min otjänliga livmoder och jag tappar allt hopp

Vill jag verkligen ta risken att gå igenom denna resa för att kanske bara må sämre efteråt...........?

Nu har mina vänner på familjeliv.se; Skånehopp, Linaz och Nina76 gett mig besked. TACK mina klippor! Jag ska tydligen fortsätta med Suprefacten samtidigt som jag tar Gonal F så att mina egna hormoner inte ska ta över. Det hade jag ALDRIG kunnat gissa! Verkar ologiskt för mig men jag gör som de säger!

Jag svävar ut och är dålig på att hålla mig till ämnet här på min blogg. Har funderat på att starta en ny blogg om arbetslöshet och hopplöshet och livet i allmänhet, men kommit fram till att jag då skulle spendera ALL min tid framför datorn istället för NÄSTAN all min tid som är fallet nu...(bloggsurfning, facebook, ams och familjeliv.se).

SÅ! Tillbaka till ämnet!




Ovan är en bild på de mediciner jag tar och ska ta snart. Utöver detta tar jag B 12-vitaminer, Folsyra och dricker Aloe Vera-juice (det sistnämnda på eget bevåg utan att har rådfrågat någon doktor).

Imorgon ska jag börja med en ny medicin (äntligen!). Gonal F. Dessvärre har jag pga min nervositet inför behandlingen och allmänna sinnesförvirring glömt om de sa att jag skulle fortsätta med den gamla medicinen (Suprefact - den som får mig att må bra) eller om jag ska sluta med den när jag börjar med den andra... Det känns väsentligt att jag gör rätt.

Fortsättning följer.....

Hej!

Idag är det Tisdag vilket är skönt då Måndagar är värst ur ångestsynpunkt. Då börjar en ny arbetsvecka för alla andra människor men för mig börjar en ny sysslolös och pengalös vecka. Nu är det bara 3,5 dagar kvar till Fredag kväll då (nästan) hela Sverige tar helg = ingen ångest för mig då alla andra också är lediga!

Här en bild på en cool katt på väg hem från jobbet:




Det här med att jag är barnlös kommer i andra hand nu när jag är arbets- och pengalös. Det känns viktigare att jag håller mig över ytan än att jag blir gravid....vilket sannolikt är svårt för de flesta andra barnlösa som läser denna blogg att förstå. Många tycker nog att enda sättet att hålla sig över ytan är att bli gravid/få barn.

Faktum är att jag inte kommer att dö om jag aldrig får något barn. För några år sedan skrek hela min kropp efter ett eget barn att ta hand om. Det kunde göra ont i livmodern när jag såg en söt bebis. Men nu är allt det förbi. Ingen sån stark längtan kvar. Kanske som ett försvar.....? Jag har dåligt samvete över att jag känner så här och samtidigt kostar samhället VÄLDIGT MYCKET skattepengar genom att genomgå en provrörsbefruktning.




Men om 2-3 år när allt har ordnat sig med jobb och ekonomi (as if... - så har jag trott hela mitt vuxna liv. Jag har valt en väldigt dålig bransch för att ha någon form av trygghet i mitt arbetsliv, arkeologbranschen) då vill man ju ha ett barn eller två som ger en större mening åt allt. Vad är det annars för mening med livet??

1 - att leva?
2 - att föra livet vidare?
3 -

Har hämtat mig lite efter morgonens svärta. Tog mig i kragen vid ett-tiden, duschade och åkte in till apoteket för att hämta mer Suprefact och Gonal F (för säkerhets skull) som jag beställde på apotekets kundtjänst förra måndagen. Nä, sa tanten vid disken, du har inte beställt någon medicin..... Ursäkta, vad? Jag tror nog att jag vet om jag beställt medicin eller inte..... Nä, hon kunde minsann se i sin dator att jag bara beställt medicinerna i fråga en gång och det var för några veckor sedan och de var redan uthämtade..... Bara SÅ dåligt! Tänk om jag nu verkligen hade haft slut på Suprefact idag eller imorgon. Hur hade apoteket då tänkt sig att jag skulle fortsätta min behandling? Jag upprepar - bara SÅ dåligt.

Nu ska jag försöka muntra upp mig själv ytterligare genom att titta på en bild som jag brukar skratta åt. Titta ni också! (Hoppas att ingen tar illa upp.......)

Idag har jag en sån där svart, långsamt frätande känsla i mellangärdet som brukar kalls ångest. Har inte sovit så mycket inatt på grund av den... Ibland lyckas inte ens jag hålla dessa känslor borta genom att tvinga mig till skratt. Min ångest ligger bara PRECIS under ytan hela tiden och nu har jag inte lyckats trycka ner den längre. Här är delar av en tavla på den ovan beskrivna känslan som jag målade för länge sedan...




Det som utlöste dessa känslor var när jag igår ringde till den där hantverkaren som jag har gått och jobbat gratis hos av anledningar som jag berättade om här. Eftersom vår ekonomiska verklighet blev väldigt verklig för mig igår när jag skulle betala räkningarna och pengarna helt enkel inte räckte till (pga den sänkta a-kassan - tack Reinfeldt!) så ringde jag hantverkaren och frågade om han inte skulle kunna tänka sig att ge mig någon form av ekonomisk ersättning för det arbete jag gör hos honom (jag kör nästan 10 mil enkel resa till jobbet). HAN SA NEJ. Oj, vad det fick mig att känna mig värdelös........

Så nu har jag alltså inte ens råd att jobba.... Det är helt sjukt.

Vad ska jag nu göra med all min tid...? Sitta och surfa dagarna i ända och grubbla och grubbla och grubbla och grubbla........................................................?

Jag säger det igen: VARFÖR KAN LIVET ALDRIG VARA ENKELT?