Inskrivning hos barnmorskan

Har just varit och skrivit in mig hos barnmorskan och även haft ett "livsstilssamtal". Det senare handlade om hur mycket jag i genomsnitt dricker och röker och jag klarade mig inom gränserna för vad som är ok ;)

Hon vägde mig - jag som trodde att jag hade gått ner i vikt efter allt spyende stod på samma som när jag vägde mig sist inför ET eller ÄP eller vad det var i Malmö för några veckor sedan..

Jag fick förresten en bild mailad till mig på det befruktade ägget precis innan ET. Här är alltså första porträttet på mitt blivande barn:

image176


Jag ska börja få akupunktur mot illamåendet fr o m måndag. Hoppas verkligen att det hjälper! Jag är trött på att spy..

Nu ska jag strax åka hem till mina föräldrar där jag tänker fira Valborg tillsammans med dem och min bror och hans tre barn =) Sambon ska på ölfest.

Trevlig Valborg allihopa!!

Helgen...

...har varit bra.

I lördags mådde jag väldigt illa och fick ligga i sängen nästan halva dagen och spy. Igår var alla föräldrar och svärföräldrar här och hjälpte oss med att fixa några saker med huset inför den förestående försäljningen. Då mådde jag ok. Det är som att illamåendet är lite psykiskt betingat. När det händer något brukar jag inte må så illa men när det inte gör det mår jag ofta jätteilla... (fast i fredags hade jag inget alls att göra och då mådde jag knappt illa alls....)

På onsdag ska jag skriva in mig hos barnmorskan.

Dagens bild:

image174

Här kommer en bild på grodan!

image173

Jag ska ha en bebis!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Hjälp!

Jag såg en liten knodd med ett flimmrande (snarare än tickande) hjärta på VULet idag. Det är inte klokt. Jag har en liten levande knodd i min mage. JAG. Ofattbart.

Det kommer en UL-bild på underverket senare. Jag glömde det i sambons bil och nu har han kört till jobbet.

Jag var ganska nervös inför VULet. Inte så nervös som jag trodde att jag skulle vara men ändå på gränsen till gråt när de frågade hur det var med mig. Min favoritsyrra Marie var med trots att hon egentligen var på OP idag. Kändes tryggt.

Vi fick syn på fostret ganska direkt. Men under två-tre låååånga sekunder sågs inget tickande hjärta. Sen tryckte han VUL-staven lite närmare och då syntes det tydligt =)  Hjärtat var säkert hela 1/5 till 1/4 av kroppens storlek och själva kroppen såg ut som ett knubbigt litet grodyngel. Det vackraste grodyngel jag sett =)

Jag frågade om missfallsrisken nu framöver och han (Leif) sa att den är mycket liten, men att ingen heller kan garantera att jag inte får en tegelsten i huvudet och dör när jag går ut genom sjukhusporten. Nu ska jag försöka sluta oroa mig för det (inte tegelstenen då alltså..).

Nu ska jag vila lite! Vaknade vid fyra inatt och kunde inte somna om..

Kram kram

En paus i illamåendet...

...verkar det vara idag. Visst mår jag lite illa men det är inte så att jag tror att jag ska spy hela tiden.

Börjar bli tjatigt att skriva hur illa jag mår varje gång jag uppdaterar men det är det som händer i mitt liv just nu. Mår jag riktigt illa kan jag inte göra någonting annat än att sova och titta på tv. Som igår. Men idag ska jag nog försöka ta mig ut och plantera några penséer jag köpte i helgen! Behöver dammsuga också. Får se om jag klarar det..

Dagens bild:


image172

Dagens bild

image171

Akuten

Där tillbringade jag kvällen och början av natten i natt. Det hela började med att jag gick på kören som vanligt kl 7. Jag mådde ovanligt bra och bedömde att jag skulle klara det utan att må alltför illa eftersom jag hade lyckats få i mig säkert en halv portion kvällsmat. Efter all tillbringad tid i soffan framför teven var kören dessutom ett välkomnat miljöombyte!

En liten stund in i körövningen märkte jag att jag inte kunde se texten till låten vi övade ordentligt. Jag trodde att jag måste ha tittat in i en lampa och att det påverkat synen. Men sen blev det "luddiga" området större och större och till slut kunde jag inte se några ansikten alls. Synstörningen var taggig och blixtrade i vitt när jag blundade. I kroppen kändes det ungefär som precis innan man ska svimma men förloppet var mycket långsammare; från det att det började och tills att det försvann, när jag satt utanför och väntade på att sambon skulle hämta mig, tog det ca 45 minuter.

På vägen hem behövde sambon tanka och frågade mig efter mitt kort med kod. Jag kunde inte komma på koden (som jag annars inte har några problem att komma ihåg). Jag mindes inte heller att jag har en lapp i plånboken med koden på om jag skulle glömma den. Jag försökte även läsa på en skylt där det stod "Ren bil för under 95 kronor!" men fick det flera gånger till "Ren bensin för under 95 kronor" och fattade ingenting.. Mina händer och fötter kändes lite kalla och "stickiga" och jag kände mig allmänt frånvarande.

När vi kom hem skulle jag ringa hem till mamma och berätta vad som hade hänt men när jag försökte säga det så kom det helt andra ord ur min mun! Jag försökte fyra-fem gånger att säga att sambon fick hämta mig från kören för att jag hade fått synrubbningar, men ordet "hämta" blev både "lämna" och "hemma" enligt vad jag minns. Sen kunde jag inte säga sambons namn utan det blev bara "han" och så snubblade jag vidare på orden under hela telefonsamtalet!! Det fick mig att bli riktigt skraj!!! Sambon ringde sjukvårdsupplysningen och min bror som jobbar inom sjukvården och de sa att vi måste åka in till akuten. Lite motvilligt men samtidigt oroliga satte vi oss i bilen vid halv 9.

Vi fick komma in till en sköterska som tog ekg, blodprover (6 rör!!), temp och blodtryck efter bara en halvtimme men sen tror jag att det kom in en olycka för det dröjde tills vid halv ett innan vi fick träffa en läkare. Jag hade två onormala värden: blodproverna visade på något förhöjda vita blodkroppar (vilken en konsultation med en gynläkare visade sig vara normalt efter en IVF-behandling) och ekg visade på "konstiga" (ja, han sa så..) kurvor. Vi gjorde om ekg:t och fick samma kurvor igen och då var de enligt läkaren plötsligt normala!? Han sa att om jag inte hade några symptom från hjärtat så var det bara så mina kurvor ser ut..

Alltså inga svar från proverna på mina symptom.. Det besked vi till slut fick var att det skulle kunna ha varit ett migränanfall. Det är tydligen ganska vanligt med synrubbningar och i sällsynta fall förekommer även talrubbningar. Hittade detta på nätet: Aurafasen kommer innan migränhuvudvärken och kan ge synrubbningar, domningskänslor och talrubbningar.

Det andra förslaget läkaren hade var att det var en biverkning av Lergigan, vilket jag har svårt att se. Enligt FASS är en mindre vanlig biverkning följande: Svårigheter för ögat att ställa om mellan när- och fjärrsyn. Minskat tårflöde. Det känns inte som det jag hade...

Jag var ganska övertygad om att jag hade akut näringsbrist eftersom jag kände mig ungefär som man gör innan man ska svimma, fast under en mer urdragen tid, så jag trodde att jag skulle bli inlagd med dropp. Jag har ju spytt som en liten gris under 1 1/2 vecka och bara kunnat äta vitt bröd och annan "lättäten" mat. Men proverna visade tydligen inte på någon näringsbrist... Istället var vi hemma vid 2 - halv tre inatt.

Migrän är det mest troliga.. Fast jag fick aldrig någon huvudvärk...?

Idag mår jag f.ö. inte särskilt illa =) Det snurrar bara en aning nu när jag har suttit framför datorn en stund.. Tror att jag ska ta mig en tur in till "stora staden" och kanske hälsa på mina pensionerade föräldrar.

Trött

Igår hämtade jag ut en burk Lergigan som de skrev ut till mig på RMC mot illamåendet. Efter att ha spytt galla i morse när jag stigit ur sängen tog jag en tablett i samband med att jag tvingade i mig frukost. Jag har sedan sovit tills nu............

Känner för att fortsätta sova men nu måste jag först tvinga i mig lunch.

Akupressur!

Inatt, en av gångerna då jag vaknade av att jag behövde kissa mådde jag illa som vanligt. Då kom jag plötsligt att tänka på de akupressurarmband mot åksjuka som jag köpte på apoteket i Sundsvall för 1 1/2 år sedan inför tågresan hem! På vägen upp hade jag blivit rysligt åksjuk.. Jag orkade inte leta fram armbanden mitt i natten, men började massera mig på akupressur-punkterna som sitter tre fingerbredder nedanför varje handflata på underarmarna. Jag tror att det hjälpte! =)

Fick för övrigt en chock när jag gått upp (för sista gången) och hade gjort nr 2. Det var helt rött på pappret när jag torkade mig!!! Den sekunden det tog mig att inse att det berodde på den hela röda paprika jag satte i mig igår var inte kul...

Känslosam

Fick ett kedje-sms idag från min bror där det stod:

Måndag den 14 april kl 21 tänder vi ett ljus i våra fönster för Engla och hennes familj...

Jag bölar* fortfarande.


* Bölar är skånska för gråter

p.s. Glada Glenda: här är länken till inlägget med filmen

Konstiga drömmar...

Precis som någon kommenterade här så har jag de senaste nätterna drömt väldigt konstigt. Inatt drömde jag bl a att jag var på jakt efter en som kunde göra en total smink make over på mig och se vilken årstid jag var (eller vad det heter). Dessutom köpte jag ett par supertrendiga, utflippade glasögon! Jag som är totalt ointresserad av smink och mode i vaket tillstånd! Dessutom hade jag glömt att ta min Ducoral inför någon resa till exotiskt land som jag skulle göra och sprang omkring och hade panik för det. Mitt i alltihop rymde hunden och sprang omkring ute på åkern bakom vårt hus (som finns på riktigt) bland hur många traktorer och lastbilar som helst! De hade tagit upp ett stort hål i stendumpen/muren som gränsar mellan "vår" åker och nästa, vilket jag av konstig anledning gillade jättemycket!

image167


Natten innan drömde jag att två av mina urgulliga gamla elever från Rosengård hade stulit min väska med kläder, plånbok och mobil! Drömmen började när jag satt med dessa två och en av deras fäder och pratade om det som hänt. Jag fick tillbaka mitt kreditkort men inget mer och var av konstig anledning nöjd med det.. När de gått insåg jag att jag inte fått allt det andra och började panikartat leta efter dem utan resultat! Även här var en resa också inblandad; jag skulle åka till Köpenhamn med min kompis Per. Mitt i paniken satte jag mig på tåget/färjan (ja, det var liksom både och..) utan vare sig kompis Per eller pengar till bijetten. Fick aldrig veta hur det gick eftersom jag vaknade...

Natten innan det hade jag också en konstig dröm men den har jag tyvärr glömt nu..

Illamåendet var lite lindrigare igår eftermiddag. Jag kunde tom följa med sambon iväg i bilen (!) till ett ställe vid havet där vi brukar rasta hunden. På kvällen blev jag vrålsugen på våfflor och åt ett gäng sådana! (Utan grädde och sylt dock..)

Illamående igen

Nu börjar jag känna mig tjatig, men jag måste ju bara meddela att illamåendet är tillbaka - med besked!

Jag kan bara äta vitt bröd (utan smör - jag som annars älskar bregott!), bananer, coctailtomater, nypon/blåbärssoppa, ibland saltlaktits och lite annat.. Igår blev jag helt plötsligt sugen på en tallrik corn flakes med mjölk och socker och satte glad i hågen i mig en sådan. ...för att en kvart senare spy upp alltihop!

Jag är helt matt och ligger mest hela dagarna men samtidigt kan jag bli otroligt rastlös i benen emellanåt! På förmiddagarna har jag 2 gånger klarat att gå en halvtimmes runda med hunden, men på eftermiddagarna/kvällarna är ryggläge som gäller!

Tack gode Gud att jag är arbetslös (det trodde jag ALDRIG att jag skulle säga!!)


P.S. Vilken TUR att vi inte hittade någon resa till NYC i april - den hade vi ju fått avbeställa!

P.P.S. Jag skulle egentligen till Stockholm på Måndag-Tisdag för ett möte med Trygghetsrådet, men det får jag hoppa över.. Trist, men livet står på vänt för tillfället. Det är bara att köpa läget..

Missfall...?

Igår efter att jag bloggat sist så tilltog aldrig illamåendet riktigt igen. Sen har jag varit vaken flera timmar inatt eftersom jag känt mig utsövd (jag har sovit mycket på dagtid de senaste dagarna). Var uppe flera gånger inatt och mådde knappt illa alls trots att jag bara åt en banan. Nu har jag varit uppe i en timme utan att ha ätit något ännu och mår bara liite illa. Brösten värker inte heller längre knappt.

Inatt var jag övertygad om att det var missfall. Men nu vet jag inte längre... Drömde att jag fick missfall den stunden jag somnade om mellan kl 4 och kl 7. Att det kom blod.

FAN FAN FAN.

Ont i magen

Varför har jag ont i magen? Det är som en blanding mellan molande värk och stick och hugg på lite olika ställen. Just nu i vänster äggledare, typ.. Inte så ont att jag viker mig dubbel, men det känns... Nästan hela tiden.

Vad betyder det?

Ännu mer illamående...........

Jag mår fruktansvärt illa hela tiden nu. Spyr och har mig. Därför kan jag inte sitta vid datorn; jag kan knappt göra något alls! Det blir alltså inget bloggande eller bloggläsande för mig på ett tag nu..............:( 

Kram till alla! Jag återkommer när det sutar snurra ;)

Tack för alla enormt gulliga kommentarer =)

Mer illamående!

Fy för vad illa jag mår hela tiden.... Visserligen är jag tacksam för att jag fortfarande har graviditetssymptom men det är INTE kul att knappt kunna vända på huvudet innan man känner sig spyfärdig!

Jag är fortfarande skeptisk till att detta ska gå vägen hela tiden ut.. Det jag tänker på mest nu, eftersom jag har så kraftiga graviditetssymptom redan, är druvbörd/mola. De flesta av er vet nog inte vad det är eftersom det är otroligt ovanligt. Sist jag var gravid, för ca 3 år sedan, på första rutin-VUL i v. 12 (eller 13?) hittades inget hjärta som slog hos mitt foster. Däremot konstaterades efter diverse undersökningar av det utskrapade "icke-fostret" druvbörd. Druvbörd är en abnorm graviditet där embryot och moderkakan växer på ett tumörliknande sätt, med skyhöga hcg-värden. Det finns stor risk för livmoderscancer upp till ett år efter att man skrapats, därav graviditetsförbud tills hcg-värdena åter är normala.

Läs mer om druvbörd här.

Har man drabbats av druvbörd en gång så är det ca 1 % risk att drabbas av det igen. Visserligen en väldigt liten risk alltså, men den finns och den är betydligt större än om jag aldrig haft druvbörd tidigare.

Finns det någon som läser detta som också haft kraftigt illamående så här tidigt (v. 5 + 4) och som det gick bra för så får ni väldigt gärna berätta om det så att jag kanske kan sluta tänka på detta hela tiden! Jag blir snart tokig....

Illamående

Ja, nu mår jag riktigt illa. Det känns skönt efter att ha tvivlat så de senaste 1 1/2 dygnen på om jag verkligen var gravid fortfarande.

I morse när jag vaknade kände jag mig oerhört tom. Tom, ledsen och ingen lust till något alls. Jag tror att det berodde på en kombination av att mina graviditetssymptom hade försvunnit och att jag helt plötsligt inte har något att göra igen efter en helg proppfylld av aktiviteter och adrenalin! Hade jag haft ett jobb att gå till så hade jag kunnat kanalisera min energi på det. Och FÅ energi av det. Men nu har jag inte det...

Jag hade bestämt att jag skulle ta det lugnt idag och inte göra något annat än att vila och det är precis vad jag har gjort! Känner mig fortfarande lite tom inombords efter helgen men nu mår jag i alla fall illa! Så här illa har jag faktiskt inte mått tidigare, utan då var jag mest yr. Nu mår jag så illa att det är svårt att titta på datorskärmen när jag skriver. Jag svalde just lite hackad ingefära och väntar nu på att det ska börja verka.

Imorgon ska jag ta tag i arbetssökandet igen! Hoppas att livslusten och självförtroendet infinner sig igen tills dess för det krävs när man ska skriva ansökningar!

Tröööööttttt..............

Jag sitter här vid frukostbordet och försöker vakna. Jag kom i säng sent igår efter en konsert och efterföljande fest med min gospelkör. Sviterna från Fredagens konsert sitter dessutom fortfarande i och jag är SÅ TRÖTT! Naturligtvis vaknade jag vid 7 idag trots att jag hade kunnat sova till 12 om jag så ville - vi ska inte åka till den tredje och, för helgen sista konserten förrän vid 13 idag.


image166


Lite uppdatering om "graviditetsläget": På fredagen kände jag mig gravid. Jag var hungrig under hela dagen och fick småäta hela tiden, och blev sen yr och höll på att svimma under konserten!  Dagen efter vaknade jag (ganska) tidigt  som vanligt och var vrålhungrig och kände mig bakis...? Till lunch åt jag inte bara upp min egen räkbaguett utan även min kompis Pers systerdotters (som sovit över efter att ha sett Fredagskonserten). Blev åksjuk i bilen direkt när vi skulle åka på en liten utflykt!

Under förberedelserna för kvällens konsert fortsatte jag att känna mig gravid, men sen tror jag att något hände... Själva konserten genomfördes utan svimmningsanfall eller yrsel. Jag tänkte inte så mycket på det men sen under efterföljande fest fick jag helt plötsligt en känsla av att jag inte var gravid längre....  Svårt att förklara känslan men jag kände mig som mig själv igen, som om allt var "som vanligt". Det var inte bara det att jag inte var yr eller lätt illamående längre utan det var något mer... Avsaknaden av illamående kan förklaras med att jag svalde lite färsk hackad ingefära precis innan jag åkte till konsertlokalen, men den där andra känslan vet jag inte hur jag ska förklara på annat sätt...

Jag får helt enkelt vänta och se hur det känns idag. Just nu mår jag visserligen illa men det är inte så konstigt med tanke på hur lite jag sovit och hur mycket jag varit i farten i helgen !

Jag försöker hålla hoppet uppe lite genom att konstatera att jag faktiskt har ont i brösten fortfarande.

Fortfarande gravid.......:)

Jag har inte hunnit blogga på ett par dagar men här kommer en uppdatering!

Jag är alltså fortfarande gravid (ta i trä!!) och mår helt ok. Är ganska orkeslös fortfarande, särskilt i benen, och kan bli lite yr på eftermiddagarna. Är väldigt hungrig när det närmar sig matdags men orkar ändå inte äta så mycket... Magen är svullen och när jag stoppar mat i magen som tar ännu mer plats så leder det till andnöd. Jag har även lite ont i brösten och vaknar fortfarande väldigt tidigt om morgnarna! Det känns bra. Jag vill ha någon slags symptom så att jag vet att det inte dött.....

Här varnas den äckelmagade - läs inte vidare i detta stycke om du är en sådan...  Idag kom en stor klump Crinone ut när jag var på toa! Den var RIKTIGT ÄCKLIG!! Eftersom Crinonet varit i min kropp ett tag nu så hade partier av klumpen blivit helt grå...... Blä!! Jag blev lite skraj för att det skulle ha börjat mögla eller nåt så jag tvingade mig att lukta på det (!!!!!!). Som tur var kom iaf ingen obehaglig doft.....

image165


Anledningen till att jag inte hunnit blogga de senaste dagarna är att jag har jobbat! Eller jobbat och jobbat...jag har jobbat utan att få lön. Min svägerska som jobbar på ett byggkonsultföretag med miljöprovtagning i Göteborg var här nere tillsammans med sin chef för att göra ett miljökontrollsjobb, eller vad det kan heta, vid en nedlagd betongfabrik där de planerar exploatering. Jag tänker försöka skaffa mig jobb som provtagare på liknande företag i södra Sverige och följde med dem för att få en inblick i hur arbetet går till. Det är på många sätt väldigt likt arkeologi - lika skitigt och hårt arbete och man tar upp provschakt och beskriver undergrunden på samma sätt. Skillnaden är att man letar efter föroreningar istället för efter förhistoriska lämningar.. Det är ju iofs betydligt roligare att hitta förhistoriska lämningar än föroreningar men lönen är bättre och anställningsförhållandena betydligt stabilare!! Jag tänker försöka satsa på det!! Man ska egentligen vara geolog och det är ju inte jag, men jag har indirekt lärt mig geologi genom att jobba som arkeolog. Dessutom kan jag GIS!

Nu kommer jag förmodligen inte att hinna blogga på hela helgen! Anledningen är att min gospelkör firar 20-årsjubiléum och har tre stora konserter idag, imorgon och på söndag! Det ska bli jättekul!!!

Testing, testing.......

Det som har gjort att jag inte har kunnat blogga och att ingen har kunnat kommentera på min blogg är att blogg.se skulle "byta plattform". Detta försökte de med i 2 (!!) dygn men insåg sen tydligen att de inte skulle fixa det och återgick till det gamla! Inte ett endaste mail fick man innan eller under tiden utan det högst bristfälliga informationen fanns på deras infosida som var svår att hitta och ibland inte heller gick att logga in på. Jag är minst sagt besviken på blogg.se som ni förstår!

Det jag så gärna ville skriva här och berätta är ju att

image164


Det har redan spridit sig bland mina bloggvänner och IVF-systrar (TACK Moooi för "lånet" av din blogg!!) men jag måste ju skriva det här också!

Nu testar jag att publicera detta inlägg - funkar det så ska jag bara äta frukost sen ska jag skriva varenda smarriga lilla detalj =)

(Uppdatering efter frukost:)

På söndagen fortsatte jag att känna mig inte gravid; jag kände inga som helst av de graviditetssymptom som man vill känna. MEN, jag hade inte heller fått mens så trots att jag sa (skrev) till alla att jag absolut inte trodde att jag var gravid så började jag så smått tänka att jag kanske var det i alla fall!! Visst, min mens kan strula på några dagar fram eller tillbaka men jag kände att det var något annat än mensstrul denna gången... Vågade dock inte tro på det och för att inte bli alltför besviken när jag fick telefonsamtalet där de berättade att jag inte var gravid så intalade jag mig själv att det bara var mensstrul.

På måndagen hade mensen fortfarande inte kommit och jag kände mig dessutom lite yr. Inte illamående men yr... När jag tog mig ut i trädgården för att rensa bort förra årent nedvissnade växter i rabatterna och göra fint så kände jag mig ovanligt orkeslös och lite andfådd. Jag förklarade det med att jag kanske var lite överstimulerad även denna gången men innerst inne tänkte jag att jag nog måste vara gravid i alla fall.

Telefonsamtalet kom vid halv 2. Urgulliga Marie på RMC frågade om vi inte kunde tänka oss att se till att det nya huset som vi ska köpa hade ett extra rum så att bebisen har nånstan att bo. Jag svarade knappt....sa bara lite avvaktande "Jasså, är det så? Vad roligt.." Marie måste ha trott att jag var knäpp... Det är meningen att man ska bli jättelycklig av ett sånt besked! Jag försökte några gånger till med "Åh, vad roligt" men det blev liksom inte med någon riktig glädje i rösten och Marie lät märkbart konfunderad...

Inte vågar jag ropa hej ännu! Mycket kan hända innan jag har en bebis i famnen. VÄLDIGT mycket... Självklart är jag glad - det KAN ju bli en bebis! Men det kommer att bli lättare att överleva ett missfall om jag inte tar något för givet nu. Inte förräns jag sitter med bebisen i famnen... Kanske inte ens då.

Fan, vilka djupa sår man har fått av den här infertilitetshistorien....

Den 24 april ska vi in till RMC och göra ett första VUL. Då ska de se "om det finns nåt hjärta som tickar". Det enda jag kunde tänka på när Marie sa det var de två gånger jag gått till KK resp. barnmorskan för att kolla samma sak och det INTE fanns nåt hjärta som tickade......... Orkar jag gå igenom det fler gånger........?

RSS 2.0