MINprovrorsbefruktning

Idag får vi nycklarna till vårt nya hus!! =D

Och så en magbild från igår, dvs vecka 34+5

Först: tack till er som kommenterat och undrat hur det gått idag! Tjorven mår prima - jag mår lite mindre prima..

Jag blev sjukskriven på heltid i en månad, dvs till ca en vecka före bf. Det känns faktiskt helt rätt. Jag var inte säker på att det var det jag ville förrän nu när jag har det svart på vitt; nu känns det som en oerhörd lättnad.

De gjorde ett CTG på min mage och Tjorven. Dessvärre blev detta en omtumlande upplevelse för mig. Barnmorskan som skulle göra testet var inte van vid apparaten och gjorde fel. Hon hade haft en tvillingkoll strax innan mig och då har man två olika hjärtljudssladdar. Nu råkade hon dra ut sladden till fel hjärtljudssladd och satte den utan kontakt med apparaten till Tjorvens hjärta och jag hörde ju hur tyst det var............ Tyst var även barnmorskan (eftersom hon inte kunde fatta vad det var hon hade gjort fel) och det tolkade jag som "Oj, den här bebisens hjärta har stannat. Det här rör sig om en död bebis". Jag blev således LIVRÄDD och började störtböla och kunde inte sluta på flera minuter trots att hon förklarade sitt misstag!

När jag lugnat ner mig och blivit tröstad av en ångerfull barnmorska så skulle jag halvligga på britsen i minst 10 minuter med CTG-apparaten kopplad till min mage. Det gick bra till en början men sen började jag få j-ligt ont i ryggmuskulaturen (på samma sätt som jag får när jag sitter rakt upp och ner i en stol för länge)! Eftersom jag inte visste om det gick bra att röra på sig när apparaten var påkopplad så fortsatte jag att ligga still samtidigt som jag tryckte på knappen om att jag behövde hjälp. Det tog ett tag innan barnmorskan kom (det är höstlov och var tydligen brist på personal på förlossningen just idag) och innan hon kommit hade jag fått sån värk i ryggen att jag börjat svettas ymmnigt och kände mig alldeles spy- och svimfärdig! Jag fick lägga mig på sidan och kunde fortsätta CTG-kollen.

CTG-kurvan visade sig till slut vara "en av de bättre läkaren sett på länge"! Tjorven sköter sig alltså =) Och jag fick tydligen inte en enda sammandragning under hela kontrollen. Typiskt.

Men sjukskriven blev jag i alla fall, på grund av de rosafärgade flytningarna och pga mina ryggmuskulaturbesvär. Det senare var lite överraskande för mig eftersom jag kände att det var ganska hanterbart. Läkaren gjorde en koll i underlivet efter en ev. blödning men det fanns som tur var inget tecken på blödning idag. Han kollade även livmodershalsens längd med VUL och den var bra (vilket min barnmorska senare per telefon förklarade var ett tecken på att förlossningen inte var "på gång"). Skönt!

Nu sitter jag här, med värk i ryggen och trött efter dagens pärs! Men glad och lycklig för att Tjorven mår bra! Och lättad för att jag slipper börja jobba imorgon (som jag fick besked om när jag ringde till Proffice vid middagstid för att upplysa om att jag skulle in på en kontroll och att det ev. kunde leda till en sjukskrivning...).

Det var meningen att jag skulle börjat jobba igår. Eller det var i alla fall det prel.besked jag fick om jobbstartsdatum dels på intervjun och dels genom Proffice. Sent på fredag em hade jag ännu inte fått något definitivt besked och de på Proffice fick inte tag i kontakten på min blivande arbetsplats. Detta tolkade vi som att jag inte skulle börja jobba igår.. Ännu idag har jag inte fått något definitivt besked om startdatum.. (känns väl seriöst....?)

Men det är inte det mina jobb-funderingar handlar om. De handlar snarare om, liksom tidigare, vare sig jag kommer att orka eller inte. Börjar jag jobba på måndag och jobbet tar en månad att slutföra så kommer jag att jobba till en vecka innan bf. Jag har ju tidigare mått väldigt bra i min graviditet och varit helt övertygad om att jag skulle orka jobba 100% och pendla långt varje dag. Det är jag inte längre.. Inte alls.

I fredags mitt under kvällsmatlagningen (efter en dag med flyttlådepackning, bm-besök och soptippsbesök - inte stressig men med saker att göra hela dagen) fick jag en otäck smärta i nedre vänstra delen av magen. Smärtan var molande och en aning mensvärksliknande och gjorde mig helt matt och darrig i kroppen och det enda som lindrade något var att ligga på alla fyra med magen hängandes fritt neråt. Det hela var över på mindre än en halvtimme men skrämde mig ordentligt!

Igår kom jag igång med flyttpackning och lättare städning tidigt på morgonen, men redan efter ett par timmar var jag som klubbad..! Jag var tvungen att lägga mig och vila en stund och vaknade efter 2,5 timmar!! Resten av dagen var jag illamående, matt och darrig i kroppen och hade många och kraftiga samandragningar och "hugg" i nedre delen av magen. Jag börjar bli så van vid sammandragningar att jag knappt reagerar längre men dessa ville liksom inte släppa, fastän jag stannade upp och böjde mig framåt. Dessutom fick jag svagt rosafärgade flytningar vilket jag inte alls vet hur jag ska tolka..

Utöver detta så har jag börjat få problem med ryggen. Dels med foglossning som gör sig SMÄRTsamt påmind när jag har packat eller städat ett tag och dels med ryggmuskulaturen när jag sitter. Kan bara sitta mindre än en halvtimme i stöten annars värker det oliiidligt i ryggen! Men ryggproblemen känns ändå hanterbara. Det som fått mig att fundera på allvar är det som hände igår och det som hände i fredags.

Är det verkligen värt att riskera Tjorvens (och mitt eget) välbefinnande för att slita med ett tillfälligt jobb med lååång pendling som iofs skulle göra sig bra i min meritlista....? Samtidigt som vi flyttar..?! Jag har nog kommit fram till att det inte är det. Eller i varje fall att jag vill diskutera det med en läkare. Jag ska ringa min bm nu kl 10 då telefontiden börjar och be henne ordna en tid för konsultation med en läkare så fort som möjligt.

Uppdatering följer!

Fick förresten tips om denna blogg som verkar intressant: http://amningsbloggen.blogspot.com/

Uppdatering lite senare: Min bm kunde inte fixa ett samtal med en läkare i denna veckan så hon rådde mig att ringa till förlossningen, framför allt pga den otäcka magsmärtan i fredags samt de rosafärgade flytningarna igår. Så det gjorde jag och nu har jag fått en tid kl 14 idag.

Min sambo är mitt uppe i stora förändringar på sitt jobb. Jag kan inte gå in i detalj på vad förändringarna innebär men hans arbetsuppgifter kommer (och har redan börjat) förändras totalt. Den delen av företaget som är vad han har sysslat med ska säljas ut. Han är inte så glad för detta eftersom det han har gjort tidigare (och i hela sitt liv) är det han kan och brinner för.

Just som han hade börjat förlika sig med tanken på förändringarna så har ett nytt alternativ seglat upp. Han funderar på att köpa den delen av företaget som ska säljas. Han kommer i så fall att driva det tillsammans med en gammal vän och arbetskamrat men i princip ändå som ett eget företag.

Det finns många positiva saker med detta om det skulle bli verklighet: han får t ex jobba med det han kan och som sagt brinner för, han får jobba tillsammans med en god vän, han slipper jobba på förra stället som i ärlightenes namn alltid har skötts på ett tvivelaktigt sätt och han får ansvaret för att driva företaget på sitt sätt, något som tidigare inte har gått eftersom ägarna hade sina egna idéer om hur den delen av företaget skulle drivas.. Och han kommer att få lön för sin möda och sina kunskapet - något han aldrig tidigare har fått.

MEN. Nu är det ju så att vi ska ha barn. Att starta upp ett företag samtidigt verkar inte vara den bästa av idéer... Det kommer att ta massor av tid som han då inte kan lägga på Tjorven (och mig). Han säger att han kommer att kunna ta ut drygt halva föräldrarledigheten precis som vi har bestämt från början men hur ska det gå till med ett nystartat företag...? Vi har dessutom precis köpt ett radhus med gigantiska renoveringsbehov. Vem ska ta ansvar för det? Jag trodde att vi skulle göra det tillsammans men ska sambon starta ett företag så kommer ju inte den tiden att finnas..

Jag är skeptisk.

ALLT som händer i våra liv just nu verkar väldigt dåligt tajmat..........

Är det någon som enkelt kan förklara för mig hur det funkar? Är det samma sak som Skype? Har man en "vanlig" telefon eller är det nån specialtelefon som kopplas till datorn? Måste man ha datorn och bredbandet igång hela tiden för att någon ska kunna ringa till oss? Vilket bolag är bäst/billigast?

Hälsningar från en IP-telefoni-rookie

Uppdatering lite senare: Nu har jag beställt bredband (10 Mb) och bredbandstelefoni (gratis minutavgift till alla hemtelefoner och 66 öre/min till alla mobiler - öppningsavgift till båda på 69 öre) genom Glocalnet för lite drygt 300 kr/mån. Känns som en bra affär. Mina frågor ovan gäller dock fortfarande (förutom den sista). Funkar nu bredbandstelefoni på samma sätt som en vanlig telefon? Är bredbandstelefoni samma sak som IP-telefoni? Måste jag har något särskilt program til datorns för att detta ska funka..?

Jag fick jobbet i Malmö. Jag vet inte riktigt hur jag ska känna inför det... Det är så klart att det är jättekul att de ville ha mig men samtidigt vet jag ju att det kommer att bli riktigt slitigt... Nytt jobb med den stress som det innebär, nästan 4 timmars pendling varje dag inkl till och från tåg och gravid i åttonde och nionde månaden. Dessutom flyttar vi till radhuset mitt i alltihop!

HJÄLP

Hur ska detta gå...?

Inte mycket nytt att berätta. Jag har börjat få värk i ryggmuskulaturen när jag sitter ner för länge. Antagligen börjar jag blir för tung. Jag får även värk i nacken som leder till spänningshuvudvärk. Har även aningens mer foglossning igen, mycket sura uppstötningar fortfarande och en sur hemmorojd i baken! Trist, trist.

Sanmandragningarna har blivit färre. Antagligen stressar jag mindre för jobb, flytt och annat. (Jag har förresten inte hört något om senaste jobbet på G - skulle ha fått besked igår men de ringde aldrig. Lika bra det känns det som..)

En märkbar förändring på senare tid är mitt psykiska tillstånd. Under hela graviditeten tills för några veckor sedan har jag varit ovanligt "stabil" psykiskt. Jag har inte låtit mig påverkas så mycket av trista saker omkring mig utan klarat av att ta det mesta med en klackspark. Samtidigt har jag varit oerhört blödig och börjat gråta til höger och vänster. Antagligen har allt berott på någon slags graviditetshormon och det har varit så skönt! Dessvärre tror jag att denns gynnsamma effekt av graviditeten börjar avta. Jag känner mig mer som mig själv nuförtiden. Bara att köpa läget!

Men annars mår jag bra och magen växer och knakar! Häromdagen upptäckte jag att jag knappt kan stänga dragkedjan i jackan längre. Snart åker mitt fula tält till Fristadsjacka fram om jag ska kunna hålla mig varm... :-( Tur att man är varmblodig nuförtiden!

Bild från alldeles nyss:



Tjorven härjar omkring i magen på ganska regelbundna tider. För det mesta en stund under förmiddagen, en stund efter lunch och sen större delen av kvällen. Sjunger jag en drudelutt för henne så stillnar hon. Vet inte riktigt hur jag ska tolka det men förhoppningsvis gillar hon det. Jag brukar mest sjunga "lille katt" fast med hemmasnickrad text om lilla Tjorven och om när hon ska titta ut. Jag tänker köpa en speldosa som jag kan sätta mot magen och spela för henne och som sedan ska hänga vid hennes säng.

Dags att fortsätta med dagen!

Nu på morgonen har jag varit på UL. Tjorven är 14% för liten. Jag ska därför på ett nytt UL om drygt 4 veckor. Läkaren sa att man ska börja oroa sig om bebisen är 20% för liten så det är sannolikt ingen fara och anledningen till att han ville göra ett UL till är för att det tydligen inte gjorts någon viktbedömning vid tidigare UL så det fanns inget värde att jämföra med. Jag känner mig inte orolig. Själv vägde jag bara 2,7 kg när jag föddes. Tjorven väger ca 1,7 kg nu.

Han sa också att det tveklöst var en tjej, så nu får jag användning för de klänningar jag köpt ;)

Allt annat såg normalt ut; inre organ, flödet i navelsträngen, fostervattensmängd och de olika mått på skalle, lårben etc som de tar.

Jag frågade även om mina nya krämpor (mensvärksliknande smärtor i ryggslutet och en återkommande huggande/stickande smärta i nedre vänster magregion, men han trodde inte att det var någon fara med det. Tjorven ligger med huvudet nedåt och benen uppåt längs kroppen så hon kommer åt med både armar och ben i den regionen där jag smärtar. Mensvärken kunde bero på att bäckenet är så rörligt numera trodde han. Så länge jag inte blödde också så behövde jag inte oroa mig.

Annars inget nytt. Jag har inte hört något om jobbet ännu. Jag inser mer och mer att det inte är någon superduperbra idé att börja jobba när jag är i vecka 35... Jag upptäcker ibland hur trött jag faktiskt är nuförtiden. Som t ex i Lördags när sambon kom hem vid 3-tiden på natten, kvällen innan (jag kan aldrig somna om jag ligger och väntar på att något ska hända, t ex att han ska komma hem). Hela Lördagen var jag så trött att jag mådde illa och var allmänt ilsken..! Hoppas alltså på ett negativt jobbbesked hur förskräckligt det än må låta.

Det var dagens rapport!

Det visade sig att Proffice inte riktigt hade koll på förutsättningarna... Det var fler än jag som var kallade till intervju till det där jobbet och det är alltså inte alls självklart att jag fått jobbet som det lät som på Proffice. Tvärtom verkar det ganska tveksamt med tanke på att projektet (som varar 3-6 veckor beroende på hur snabbt man jobbar) inte startar förrän i vecka 44. I vecka 44 är jag i vecka 35.. Alltså skulle projektet i teorin kunna pågå tom samma vecka som jag är beräknad till.

Själva intervjun gick strålande eftersom jag inte visste att något stod på spel. Det var fyra trevliga prickar som höll i intervjun och jag får se det hela som en övning i god intervjuteknik (Jag är vanligtvis ganska värdelös på jobbintervjuer eftersom jag inte gillar att all uppmärksamhet riktas mot mig - en mycket dum inställning vid dylika tillfällen...). De verkade tycka att jag var kvalificerad för jobbet trots att jag inte har mer än ett par dagars formell utbildning i GIS så under andra omständigheter skulle jag sannolikt få jobbet. Det tänker jag iaf intala mig själv för min egen självkänslas skull ;-)

Ja, ja... Det var väl kanske bäst ändå. Kanske hade jag inte orkat.. Utifrån hur jag mår nu skulle jag visserligen det men vem vet hur jag mår om 3 veckor. Men lite trist känns det... En chans att få in en liten liten fot i GIS-branschen utanför arkeologivärlden. Eller åtminstone ett fotavtryck som en av de trevliga prickarna uttryckte det.

Nu lite om det bloggen egentligen ska handla om:

Jag var hos bm i förmiddags. Jag hade inte gått upp ett enda gram sedan sist (för 3 veckor sedan) och bm uttryckte en viss oro för det. Totalt har jag gått upp 5 kg. Fast eftersom jag ju gick ner några kg under de första veckorna/månaderna så jag tycker att man kan säga att jag gått upp 7 kg eller vad det blir.. Magmåttet följer dock fortfarande kurvan som det ska och hjärtljuden var helt normala. Tjorven ligger med huvudet snett nedåt till vänster och baken upp mot höger revben. Precis som jag själv trodde!

Här kommer en magbild från början av veckan (alltså i början av vecka 32):



När jag var i Malmö idag passade jag på att besöka min favoritaffär Tummelisa som säljer begagnade baby- och barnkläder. Jag köpte två bodys, två par mjukisbyxor, en tröja och en pyjamas för 130 kronor! Allt (utom möjligtvis pyjamasen som var liite nopprig) i princip i nyskick! Jag var även på de tre stora babyklädeskedjorna H&M, Lindex och Åhléns och letade efter billiga och snygga (t ex helt vita) mjukisbyxor med fot utan resultat. De hade några ganska fula, randiga i mespesfärger på H&M så det fick vara! Någon som har tips om var man kan hitta det?

Nu ska jag dega i soffan resten av kvällen. Sambon är på tjänsteresa och kommer inte hem förrän sent ikväll och sambons syrra som har bott här ett par nätter pga av jobb här nere har åkt hem, så nu ska jag bara njuuuta av att vara själv och inte behöva göra någonting alls. Den tiden är väldigt snart förbi...

Först blev jag JÄTTELYCKLIG men sen började jag fundera....

Det är ju egentligen inte världens bästa läge att få ett jobb just nu... I alla fall inte just detta jobbet.. Det handlar om en månads anställning med GIS på en myndighet i Malmö. Drygt två timmars pendling med bil + kollektivtrafik enkel väg..... Det kan bli jobbigt i typ vecka 33-37 som det förmodligen kommer att handla om. Frågan är om jag inte borde försöka fixa någon övernattning i Malmö istället..? Men vilket är egentligen jobbigast - att pendla 4 timmar om dagen eller att bo hemma hos någon annan..?

Ett annat problem är att flytten kommer att ske mitt under anställningsperioden. Det är väl inget problem i sig men det innebär att hunden kommer att få vara själv i nya radhuset den/de första veckan/veckorna. Jag har ingen aning om hur hon kommer att hantera det... Det kan bli katastrof. (hundpassarna är på semester på Bali och Thailand i sex veckor!)

Jag skulle kunna tacka nej till jobbet. Enligt kontraktet får Proffice skicka mig på jobb med 1 1/2 timmes pendlingsavstånd. Jag tror inte ens att jag skulle hinna inom den tiden om jag körde bil hela vägen. Speciellt inte om man räknar in parkering och sånt. Frågan är om jag kommer att orka......

Jag måste ju också ta med i beräkningen vad jag kan tjäna på att ta jobbet och "slava" i en månad. Kommer det att leda till något annat jobb i framtiden? Kanske. Det vet jag ju inte..

Oj, vad jobbigt det blev nu....... Många tankar snurrar i huvudet......................

Jag ska iaf till en början träffa avdelningschefen imorgon kl 15. Sen får vi se....

...men känner mig inte motiverad till vare sig att skriva eller läsa bloggar.

Kommer snart igen!