MINprovrorsbefruktning

Den första tiden när Tjorven var nyfödd hade jag väldigt mycket mjölk. Jag hade så mycket att jag delade med mig till andra. Det hade jag ganska länge men sedan några veckor känner jag att brösten aldrig är sådär sprängfyllda som de ofta var då. Jag har hela tiden haft tillräckligt med mjölk till Tjorven men nu har jag inte mer än så och jag har inte behövt pumpa för att lätta på trycket på flera veckor.

Men så igår kväll och idag är det sådär igen. Jag pumpade nyss ut 100 ml utan problem. Ur det ena bröstet. Jag skulle antagligen kunna pumpa ut 100 ml till om jag ville. Då börjar man ju fundera.. Det enda jag kan tänka mig är att hud-mot-hud-kontakten med Tjorven igår under babysimmet stimulerade mjölkproduktionen. Vi brukar ha mycket närkontakt med varandra och kela och gosa men det är ju sällan (mer än nattetid) man går omkring halvnaken och bär på henne.

Det är ganska häftigt egentligen.

Det var ju väldigt skojigt med babysim! Fast jag tror nästan att jag tyckte det var roligare än vad Tjorven tyckte.. Inte för att hon var missnöjd eller så utan hon accepterade den nya situationen med ro och blev bara lite ledsen en gång när jag hällde vatten i ansiktet på henne. Annars tittade hon sig mycket omkring på de andra bebisarna och verkade inte tycka att det var konstigt att vistas i vatten.



Bebisarna fick "simma" mest på mage och lite på rygg och så skulle man som sagt hälla lite vatten i ansiktet på dem för att vänja dem vid vatten i ansiktet. När jag sträckte mig för att ta en vattenkanna att hälla med råkade jag doppa Tjorvens ansikte i vattnet så övningen kändes lite överflödig för vår del... Till sist sjöng vi en sång med rörelserna plaska, sparka och hoppa i vattnet. Bebisarna då alltså. Sen var lektionen slut.

Lite meckigt var det ju att duscha oss båda efteråt. Jag hade bilstolen med mig in och utan den hade det gått sämre. Det fanns små bord där man kunde lägga sin bebis när man duschade henne och hade där inte varit så många samtidigt så kunde jag ha duschat mig själv där också. Istället så fick Tjorven sitta och titta på sin mor från bilstolen när hon duschade i en annan dusch.

Ännu meckigare var det faktiskt i omklädningsrummet där det fanns alldeles för lite plats för att klä både sig själv och ett spädbarn (som man f.ö. fick lägga på golvet vilket kändes sådär..). Särskilt när det kom andra männsikor och ville klä om vid skåpen runtomkring.

Men kul var det! Längtar redan till nästa vecka!

Jag har länge tänkt att jag ska skriva ett inlägg om det som jag skriver om idag, men jag har hela tiden känt att ämnet var för viktigt för mig för att jag skulle hasta ner några rader om det och skynda mig att bli klar innan Tjorven vaknar igen. Jag ville att alla orden skulle få exakt rätt nyans i förhållande till känslan. Nu får jag ju aldrig tillräckligt med tid utan nu skriver jag ändå.

I landstinget där vi bor pågår en speciell satsning där alla nyblivna mammor får ett samtal på bvc för att kolla så att vi inte är förlossningsdeprimerade. Jag var på ett sådant mammasamtal på bvc i förrgår. Man fick fylla i ett papper och svara på några frågor om hur jag mådde med 1 X 2-svar och sedan samtalade vi utifrån det.

Förlossningsdeprimerade var jag inte - jag är tvärtom betydligt mer positiv än jag varit på många år och hanterar bekymmer med en klackspark nuförtiden! Och det visste jag ju redan själv. Däremot har ju blivit så otroligt blödig sedan jag blev gravid och ännu mer sedan jag fick Tjorven. Uppenbarligen behövde jag verkligen prata om detta för när jag gjorde det med bm så kom gråten...

Jag klarar inte av att se eller höra talas om bebisar och småbarn som far illa, t ex när de visar skadade barn från Gaza på tv eller ett obotligt sjukt barn i nån dokumentär. Tårarna flödar då okontrollerbart! Barn är ju så totalt hjälplösa och oskyldiga och de har inte bett om att få hamna i en krigssituation eller att få cancer!

Jag gråter även hejdlöst när jag läser bloggar om andra ofrivilligt barnlösa som fortfarande är barnlösa. Jag gråter sorgtårar när de testar minus och jag gråter ännu fler glädjetårar när de plussar!! Jag gråter "varm-i-hjärtat-tårar" när jag läser kärleksförklaringar från mammor och pappor till sina barn, särskilt om det är föräldrar som längtat lääänge efter sitt barn eller om barnet har något fysiskt eller psykiskt handikapp. Allra mest gråter jag när jag läser om föräldrars kärlek till barn som har dött..

När jag skulle förmedla allt detta till bm under mammasamtalet så började jag gråta bara av att prata om det....... Den snälla bm påstod att det var ganska normala känslor för en nybliven mamma men jag vet inte om jag tror på att fler gråter på det okontrollerbara viset..

Någon som känner igen sig...?


(Eftersom Tjorven vaknade så blev analysen på slutet en aning mer kortfattad än jag hade önskat - men ni fattar grejen!)

En och annan tår trillade när jag skrev detta inlägg..

Efter att ha legat i hårdträning de senaste dagarna kan Tjorven nu (med vilje!) gripa tag i en av sakerna i babygymet :-)



(Aj då, samma kläder som igår.. Nu avslöjas mammas lättja...)

Tjorven har gjort en del rejäla framsteg i sin utveckling de senaste dagarna.

• Hon tittar på sig själv i spegeln - länge. Tidigare har spegelramen varit det mest intressanta. (Hon har även tittat på sig själv på film i mammas mobiltfn men stort intresse, sammanlagt i över en kvart!)
• Hon kan vända sig från ryggläge till sidan!
• Hon har förstått att hennes händer kan påverka sakerna som hänger och dinglar i babygymet. (Sen kan hon inte riktigt gripa tag ännu men hon försöker verkligen med målmedveten blick.)

Igår försökte hon dessutom vissla (men det får inte stå på framstegslistan eftersom hon inte kan det ännu..)! Jag går jämt omkring och visslar hemma och så klart försöker hon härma det :-) Själv kunde jag vissla vid 6 månaders ålder. Vi får väl se om hon klår mig ;-)



Perioden med skrik och vrål verkar vara över! Idag är det sjätte dagen med gott humör! Konstigt nog (nej, kanske inte..) så har denna period känts betydligt kortare än den skrikiga perioden. Jag är tacksam för var dag!! Det är nog Tjorven också.

Igår var vi på ett föräldrargruppsmöte på bvc med ca 10 andra mammor (+ 1 pappa). Jag är inte alls bekväm i såna där sittairingochprataomsigsjälva-grupper. Men det kan kanske bli kul för Tjorven framöver när hon börjar intressera sig mer för andra bebisar. Framöver ska vi dessutom prata om bebismatlagning och bebissjukdomar och annat som kan vara bra att veta så jag tänker fortsätta att gå dit.

Efter sjunde dagens lugn bjöd åttonde (och nionde? jag tappar räkningen..) dagen på ytterligare vrålskrik och sura miner.. Igår sov hon så i princip hela dagen (och natten) och denna dagen verkar arta sig på samma sätt. Skönt...

...artade sig faktiskt till en ganska bra dag till slut. Tjorven grät väl lite grand med hon var iaf inte spänd som en stålfjäder under skriksessionerna och i långa perioder kunde hon sitta för sig själv och kontemplera!

Eftersom mamma blev så lättad över det så ritades följande streckspöken på sovrumsväggen medelst spritpenna:




...det ska ändå tapetseras om i rummet. Så småningom. (Men jag måste säga att jag är ganska nöjd med mitt alster! Kan man bli stämd för copyrightsbrott nu...?)

I morse fattade hon (Tjorven) nääästan grejen med att hennes egen hand faktiskt kan påverka ett föremål på lagom avstånd framför henne. Ett tag, innan dess, låg hon och studerade sin högra hand i ganska många sekunder!

Idag ska vi på rutinläkarkontroll eller vad det kan heta på bvc.

Tjorven har tyligen inte läst bibeln.. För där står det att man ska vila på sjunde dagen. Tjorven är inne på sin sjunde dag med vrålskrik nu. Någon sa att det är vanligt med en jobbig period vid denna åldern pga tillväxt.

Jag tycker att det är jobbigt.

Ont i halsen har jag också.

p.s. det funkar förresten alldeles utmärkt med att använda blöja strl större nattetid - vi behöver inte byta utan den håller tätt hela natten!

...börjar gå mig på nerverna!

Efter att ha hållit mig vaken ett par timmar tiiidig morgon i samband med nattblöjbytet varje natt så slutade jag att byta blöja på henne i natt. Istället tog jag en blöja strl större enligt tips från mer erfarna föräldrar i kommentarsfältet efter förra inlägget. Blöjan höll tätt precis som utlovat men Tjorven vaknade precis som vanligt...

I en timmes tid låg hon överlycklig och jollrade högt så att mamma säkert skulle höra henne (hon låter förresten ungefär som dvärgen i Twin Peaks när hon jollrar ibland). Men även om mamma endast låg knappa 3 cm till höger om Tjorven så hörde hon inte ett endaste knyst. Det var åtminstone vad hon försökte få Tjorven att tro så att hon skulle somna om. Vilket hon vägrade.

Den arla timmens lyckliga joller övergick dock tyvärr i gnäll och gråt och Tjorven placerades i hängmattan. Där hon somnade om ganska snabbt. Mamma var vid detta laget klarvaken med en sprängande huvudvärk och gick strax därefter upp och drack morgonkaffet tillsammans med en cocktail av två alvedon och en treo....

Tur att hon är så söt, annars hade jag nog lämnat tillbaka henne!

På sistone har Tjorven inte skrikit alls om kvällarna!

Om man ska testa herr Eckerbergs teori så har Tjorvens stressnivå dagtid de senaste dagarna faktiskt varit relativt låg. Vi har inte gjort så mycket och när vi har gjort något (varit och handlat) så har Tjorven sovit. Faktum är att hon har sovit väldigt mycket på dagarna.

Däremot har hon kommit på att det är en bra idé att vakna och ligga och jollra/gnälla ett par timmar i samband med nattblöjbytet...

Jag hittade (via en kommentar på Kattmammans blogg) en bra sajt idag! Det är barnläkare Berndt Eckerberg som forskat i barns sömnmönster och hans tankar är ganska mycket i linje med mina. (Jag känner inte till honom sedan tidigare även om jag har hört talas om hans somna-själv-metod, men antagligen är han redan känd för de flesta.. )

Här är några citat som handlar om nyfödda:

"Små barn är egentligen skapta för att sova tillsammans med sin mamma, vakna flera gånger varje natt och somna om efter att ha snuttat litet på bröstet. Så har barn sovit sedan mänsklighetens begynnelse för miljoner år sedan."

"De tre-fyra första levnadsmånaderna av ett barns liv skiljer sig på många sätt från fortsättningen. Barnet behöver inte bara mer sömn utan är också mer känsligt för stress av olika slag. Det beror på att barnet ännu inte har full tillgång till de delar av hjärnan (främst pannloberna) där olika självlugnande eller självreglerande system finns. ... De flesta barn är mer skrikiga under den här perioden, många så skrikiga att man kallar det tremånaderskolik. .."

"...det nyfödda barnet är beroende av en vårdare som ger det en så skyddad och stressfri tillvaro som möjligt. I livmodern har barnet legat med armar och ben pressade mot kroppen, det har gungats på dagarna av moderns rörelser och hört bruset av hennes blodkärl. ... Sedan urminnes tider har naturfolk löst problemet med barnets ökade stresskänslighet den första tiden genom att skapa en livmoderlik miljö även efter födelsen. Mödrarna har burit barnen tätt intill kroppen och givit bröstet med mycket täta mellanrum. "

"Det tycks vara så att både avsaknad av de invanda sinnesintrycken från livet i livmodern och för mycket nya, främmande intryck gör barnen stressade den första tiden. Många barn, även de med tremånaderskolik, är mycket kinkigare på kvällarna. Dessa barn kan ibland bli mycket lugnare om man minskar på nya sinnesintryck som mycket ljus, störande ljud eller för mycket ögonkontakt. Det tycks som stressnivån i hjärnan byggs upp under dagens lopp."

Länk till sajten!