MINprovrorsbefruktning

De senaste två-tre dygnen ar inte varit så kul somnapåkvällen-mässigt. Jag har dessutom varit ensam hemma att klara av uppgiften.

Så igår gjorde jag det för första gången...

Lät henne somna själv av utmattningen efter sitt eget skrik.

Jag låg precis bredvid och tittade på henne hela tiden...med en kudde under huvudet och en tjock, ljudisolerande ovanpå.. Hela den evighetslånga kvarten eller så som det tog (jag vågade inte ens vända mig och titta på klockan när hon väl hade somnat...).

Jag kände mig hemsk, hemsk, hemsk men jag var ju så trött, trött, trött.

................

Så idag (efter några vakenstunder inatt och tidigt i morse) sov vi till HALV TOLV!!!

Det ringde just på dörren och en ny hink tvättmedel levererades. Tjorven hade precis vaknat och satt fast vid mitt högra bröst när jag öppnade dörren. Killlen (en ganska ung sådan) hade en lapp i handen och jag sa: Oj då. Ska jag skriva på den? I så fall måste jag bara ta loss barnet först." När jag kom tillbaks, utan barn vid bröstet möttes jag av en chockad min, stirrandes på mitt numer av amningströjan dolda högra bröst!

Tänk att offentlig (det måste man väl ändå kalla det under omständigheterna) amning väcker såna känslor! Själv ser jag inte mina bröst som bröst nuförtiden. De är mjölkbehållare. Punkt slut.

Efter en fråga från söta Gullgossens mamma kommer här en redogörelse för hur Tjorven har det nuförtiden.

Tack, Tjorven har det ganska bra. Hon skrek mycket i några dagar (kvällar) i streck för ett par dagar sedan men nu har det blivit bättre. Ett tag trodde jag att det berodde på att jag har börjat äta laktosprodukter igen så smått, men eftersom hon inte alls skriker vissa kvällar så tror jag inte att det handlar om laktos eller annan kost alls. Fiser gör hon väldigt mycket hela tiden (precis som sin mor bör väl erkännas..) men hon verkar inte besväras nämnvärt av det (liksom sin mor.. Haha!).

Hon har fått en ny favoritplats! En babyhängmatta!

Va?! Finns det TVÅ mammor...?

Vi (Tjorven) har numera så många bodys i storlekar som passar nu och ett par månader framåt att vi nästan inte kommer att behöva tvätta... Jag köpte ett klädpaket med ministorlekar på Blocket, något enstaka nytt plagg och sen har presenter i form av fr a bodys trillat in från alla möjliga och omöjliga håll! Vi är naturligtvis väldigt tacksamma för alla presenter men det är bara FÖR MYCKET! Jag får någon slags dåligt samvete.

De flesta har snappat att vi inte är så förtjusta i pastellrosa pluttinutt i vår familj men i helgen fick vi bl a denna klänning:

Igår skrek hon knappast alls! Jag åt mer laktos än vanligt (var på våffelbjudning och det var glass till våfflorna och vanlig mjölk i kaffet) och vi hade dessutom vitlök i kvällsmaten (står på "koliklistan"). Det som var annorlunda igår (förutom att hon fick dubbel dos semperdroppar) var att Tjorven sov nästan hela dagen så nu tänker jag tro att skriket är trötthetsrelaterat. Ju tröttare desto mer skrik.

Nu ska den nya teorin testas och jag ska börja äta åtminstone bregott igen.

Nu vaknade hon visst :-)

Uppdatering: på väg till lillan upptäckte jag att jag torrkokt mjölkpumptillbehören igen!!! För femte eller sjätte gången..... Snart bränner jag ner hela huset!

Nu är jag inte så säker längre... På att jag hade rätt i detta inlägg. Tjorven skriker tröstlöst även vissa dagar då jag inte alls ätit något laktoshaltigt (eller nåt annat på "koliklistan"). Och ibland när jag fuskat med ett liiitet, liiitet choklad skriker hon inte. Tror jag i alla fall.....(det är inte så himla lätt att komma ihåg exakt vad man sätter i sig om dagarna).

En annan sak jag undrar över är varför hon alltid skriker på kvällarna när hon väl skriker. Hade hon haft laktosintolerans eller kolik så hade hon väl skrikit på dygnets samtliga tider..? Jag tror det handlar om något annat. Trötthet kanske.. Eller bara en dum ovana...

En sak är jag dock säker på; jag gillar inte när hon skriker. Jag är tyvärr väldigt dålig på att hantera det.... :-(

Ibland skriker jag tillbaka.........................

Det blev jag igår efter ett besök hos bvc där Tjorven vägdes och mättes (hon hade gått upp till 4170 gr och var fortfarande 54 cm lång). Bvc-sköterskan satte upp en tid till mig en timme senare hos deras barnmorska för att hon skulle kolla mina förlossningsstygn och hematomet i underlivet; jag fick sk självupplösande stygn men de satt fortfarande kvar efter 1 månad och 2 dagar och hade börjat klia ordentligt och hematomet är fortfarande hårt som en gummiboll...

Tjorven hade somnat strax efter bvc-besöket men vaknade precis när jag hade lagt mig i gynstolen. Den snälla barnmorskan tog in vagnen till undersökningsrummet och lyfte upp Tjorven och lade henne på min mage under undersökningen (Mysigt!). Men sen dök en annan yngre tjej upp (gissningsvis en annan bm) och frågade om vi behövde hjälp. Eftersom Tjorven hade slutat skrika då så behövde vi ju inte det.. Sen när vi var klara så fick jag amma Tjorven ute i väntrummet innan jag gick hem. Mitt under amningen rapade Tjorven och det gjorde antagligen ont eller skrämde henne för efter det började hon skrika ganska tröstlöst. Efter att hon ätit lite till försökte jag rapa henne igen samt trösta genom att gå omkring i väntrummet med henne och sjunga lite som jag brukar men det funkade inte så bra. Den där andra bm gick förbi oss flera gånger och tittade och stannade några gånger för att höra hur det gick.

Till slut bestämde jag mig för att ge upp och klä på Tjorven och åka hem trots att hon var ledsen (eftersom hon brukar bli lugn när vi åker bil). Det blev ju så klart lite besvärligt att klä på henne eftersom hon fortfarande grät och den där bm kom och frågade om hon kunde hjälpa till. Först tittade jag väl på henne med tveksamhet för hon la snabbt till "ja, medans du klär på dig". Ok tänkte jag.. Men efter att jag hade satt på min jacka och mössa på tre sekunde lämnade tjejen inte tillbaks Tjorven utan gick och gick och gick med henne och provade olika ställningar för att hon skulle bli tyst. Jag kände mig mer och mer dum och försökte påpeka att Tjorven inte gillar att ligga på magen på ena armen på bäraren (som hon envisades med eftersom det ju brukar funka på ont-i.magen-bebisar men inte på Tjorven !) Flera gånger sa jag att vi skulle åka, att Tjorven brukar bli lugn dels i vagnen men speciellt i bilstolen men tjejen lämnade inte ifrån sig henne!! Hon sa bl a att ibland gråter bebisar bara för att mamman är i närheten.. Hon fick mig att känna mig så fruktansvärt dum och som en riktigt värdelös och otillräcklig mamma....

Sen när jag till slut fick tillbaks Tjorven slutade hon tvärt att gråta :-) :-) :-) Min lilla flicka slutade att gråta när hon fick komma tillbaks till mig! Åh, vad jag blev varm i hjärtat då...

Ursäkta språket, men jävla barnmorskekärring!! Nästa gång någon får mig att känna mig så ska jag säga ifrån direkt!! Hon må vara expekt på bebisar generellt men inte på min bebis specifikt!

Det firade vi med att ta en promenad upp till stan och inhandla en styck randig tröja och en styck hood. (Det är nästan på det första jag köper till Tjorven som inte är begagnat och inte ärvt. Dessutom till ordinarie pris och inte på rea! Haha!)

Som en uppföljning av ett inlägg för ett tag sedan (länk) så kan jag meddela att det gjorde susen att avhålla sig från laktos för att lilla Tjorven skulle sluta skrika om kvällarna (+ annat gasbildande som lök, kål etc). Det har varit lite svårt att hålla 100% laktosfri kost nu under julhelgen men jag kan definitivt se ett mönster de dagar jag ätit helt laktosfritt. Min bm på bvc sa att jag så smått kunde återinföra laktosmat efter ett par veckor med total avhållsamhet och se hur det går.

Längtar tills det funkar igen för jag ääälskar ju mjölk och bregott (fy för den lede vad laktosfritt smörgåsmargarin är äckligt!!) och ost och creme fraiche och glass och och choklad och allt som innehåller laktos!!