Adoption
Julen har varit bra. Träffat släkt och vänner och ätit mycket. Precis som en jul ska vara alltså :)
Trots att jag börjar närma mig nästa äggplock/ET med stormsteg så har jag börjat tänka mer och mer på adoption. På allvar liksom. Jag började kolla det där med adoption redan för flera år sedan när jag märkte att det skulle bli svårt att skaffa barn, men sambon har aldrig tidigare varit intresserad av det. Efter det första misslyckade IVFet så stod det liksom mer och mer klart att, precis som jag vetat hela livet, jag kommer aldrig att få några biologiska barn. Då pratade vi om adoption för första gången på allvar.
Igår satt jag hela kvällen och surfade runt på olika adoptionssidor och sorterade bort de länder vars krav vi inte uppfyller. Kvar blev några länder i olika delar av världen och det land jag kände mest för var Vietnam. Tyvärr visade det sig att Vietnam har en väääldigt lång kölista. 3-4 år framåt i tiden känns som ett helt annat liv. Jag har svårt att planera så långt framåt i tiden. Om 4 år är jag 40 och sambon 43. Hjälp.
Det största hindret för adoption just nu är nog att vi inte är gifta. Jag har aldrig haft lust att gifta mig och känner inte för att gifta mig bara för att kunna adoptera. Äktenskapet är en gammal förlegad religös tradition som inte har något med ett modernt västerländskt samhälle att göra. Jag har ingen lust att "tillhöra" en man. Det var av den anledningen äktenskapet instiftades från början. Usch! Bara en sån sak som att det är tradition att ta mannens efternamn när man gifter sig!? Kan en ägandesignal bli mycket tydligare? Så känner jag.
En hel del länder (t ex Vietnam) tillåter dock att man adopterar som ensamstående så det skulle kunna gå att genomföra en adoption även om man "bara" är sambo. Sen kan ens sambo adoptera barnet efter att det har blivit svensk medborgare. Samtidigt vill man ju göra det tillsammans.
Det finns några olika organisationer att välja mellan som sköter adoptioner. En stor och några små. Det är svårt att veta vilken/vilka organisationer man ska vända sig till. På nätet finns såväl information som disinformation om dessa olika organisationer.. Eftersom det inte direkt är extrapris på att stå i kö i någon av dessa organisationer så har vi bara råd att ställa oss i kö i en av dem just för tillfället. Tror det blir den störtsa eftersom urvalet av länder är störst där. Dessvärre tror jag också att köerna är längst där då de flesta säkert resonerar som jag gör.
Det var dagens tankar det! Så här mycket har jag inte skrivit på väldigt länge! Inga bilder blev det heller idag......
Trots att jag börjar närma mig nästa äggplock/ET med stormsteg så har jag börjat tänka mer och mer på adoption. På allvar liksom. Jag började kolla det där med adoption redan för flera år sedan när jag märkte att det skulle bli svårt att skaffa barn, men sambon har aldrig tidigare varit intresserad av det. Efter det första misslyckade IVFet så stod det liksom mer och mer klart att, precis som jag vetat hela livet, jag kommer aldrig att få några biologiska barn. Då pratade vi om adoption för första gången på allvar.
Igår satt jag hela kvällen och surfade runt på olika adoptionssidor och sorterade bort de länder vars krav vi inte uppfyller. Kvar blev några länder i olika delar av världen och det land jag kände mest för var Vietnam. Tyvärr visade det sig att Vietnam har en väääldigt lång kölista. 3-4 år framåt i tiden känns som ett helt annat liv. Jag har svårt att planera så långt framåt i tiden. Om 4 år är jag 40 och sambon 43. Hjälp.
Det största hindret för adoption just nu är nog att vi inte är gifta. Jag har aldrig haft lust att gifta mig och känner inte för att gifta mig bara för att kunna adoptera. Äktenskapet är en gammal förlegad religös tradition som inte har något med ett modernt västerländskt samhälle att göra. Jag har ingen lust att "tillhöra" en man. Det var av den anledningen äktenskapet instiftades från början. Usch! Bara en sån sak som att det är tradition att ta mannens efternamn när man gifter sig!? Kan en ägandesignal bli mycket tydligare? Så känner jag.
En hel del länder (t ex Vietnam) tillåter dock att man adopterar som ensamstående så det skulle kunna gå att genomföra en adoption även om man "bara" är sambo. Sen kan ens sambo adoptera barnet efter att det har blivit svensk medborgare. Samtidigt vill man ju göra det tillsammans.
Det finns några olika organisationer att välja mellan som sköter adoptioner. En stor och några små. Det är svårt att veta vilken/vilka organisationer man ska vända sig till. På nätet finns såväl information som disinformation om dessa olika organisationer.. Eftersom det inte direkt är extrapris på att stå i kö i någon av dessa organisationer så har vi bara råd att ställa oss i kö i en av dem just för tillfället. Tror det blir den störtsa eftersom urvalet av länder är störst där. Dessvärre tror jag också att köerna är längst där då de flesta säkert resonerar som jag gör.
Det var dagens tankar det! Så här mycket har jag inte skrivit på väldigt länge! Inga bilder blev det heller idag......
Julafton
Fasiken vad dålig jag är på att blogga nuförtiden. Vi (mest jag..sambon sitter mest och spelar dataspel som vanligt) håller på att renovera de sista smådetaljerna inför försäljningen av huset i vår. Sen har jag haft ganska mycket jobb på sistone. Ungefär halvtid.
Här kommer i alla fall en kopia på det julkort jag skickat till folk jag känner. I brist på barn har jag satt tomteluva på mitt husdjur:
Suprefactinjicerandet går bra. Tänker inte så mycket på det.. Jag skaffade emblasalva för att bedöva sticket med men jag känner ingen skillnad så jag har slutat använda den. Precis som förra gången får suprefacten mig att känna mig lugn och stabli psykiskt. Orkar inte ens bli arg på sambon när han klantar sig ;)
Ikväll ska vi hem till mina föräldrar och fira jul tillsammans med dem och min bror och hans tre barn. Jag kommer att bli avundsjuk på att de får fler julklappar än jag! Haha! Juldagen blir det firande med svärföräldrarna med sambons syster och hennes man och tre barn. Då brukar vi få var sin trisslott. Det är enda gången på året jag öppnar en lott. Ganska trevligt. En gång vann jag en ny lott.
Ni förstår nu varför jag inte bloggar så ofta nuförtiden.. Jag har inget att säga.
God Jul och Gott Nytt År.
Här kommer i alla fall en kopia på det julkort jag skickat till folk jag känner. I brist på barn har jag satt tomteluva på mitt husdjur:
Suprefactinjicerandet går bra. Tänker inte så mycket på det.. Jag skaffade emblasalva för att bedöva sticket med men jag känner ingen skillnad så jag har slutat använda den. Precis som förra gången får suprefacten mig att känna mig lugn och stabli psykiskt. Orkar inte ens bli arg på sambon när han klantar sig ;)
Ikväll ska vi hem till mina föräldrar och fira jul tillsammans med dem och min bror och hans tre barn. Jag kommer att bli avundsjuk på att de får fler julklappar än jag! Haha! Juldagen blir det firande med svärföräldrarna med sambons syster och hennes man och tre barn. Då brukar vi få var sin trisslott. Det är enda gången på året jag öppnar en lott. Ganska trevligt. En gång vann jag en ny lott.
Ni förstår nu varför jag inte bloggar så ofta nuförtiden.. Jag har inget att säga.
God Jul och Gott Nytt År.
Ny IVF-kula
Nu kan det bli så att jag skriver lite mer regelbundet här på min blogg, gott folk, eftersom jag den 19:e, på onsdag (Djävlars! Jag har ju glömt att hämta ut sprutorna!!) börjar en ny IVF-behandling. Suptefactinjicering hela jul och nyår alltså och sen äggplock och återföring någon gång i januari (?).
Eftersom Betnér-klippet i förra inlägget var så populärt så kommer här uppföljaren: något grövre, den känslige tittaren varnas, men enligt min mening ännu roligare och väldigt mycket mer pricksäkert! Betnér har, liksom jag, bara starka ord. Allt ska inte tas bokstavligt...
Eftersom Betnér-klippet i förra inlägget var så populärt så kommer här uppföljaren: något grövre, den känslige tittaren varnas, men enligt min mening ännu roligare och väldigt mycket mer pricksäkert! Betnér har, liksom jag, bara starka ord. Allt ska inte tas bokstavligt...
Apropå julkort med andras barn på
Tre saker som finns i min..
Kyl: Johnnys senap, bregott och creme fraiche
Frys: hembakta kardemummabullar, MASSOR av älgkött (eftersom det är äckligt), gröna ärtor
Skafferi: ekologiskt zoegakaffe, ägg från granngården och papadam
Handväska: äger ingen
Sminkväska: äger ingen
Badrumshylla: nagelklippare, tops och gummiband till håret
Tvättkorg: många fler än tre plagg iaf!
Skohylla: arbetskängor med stålhätta, gympadojjor och dr martenkängor (också med stålhätta..)
Förråd: 556-spray, vinkelslip och hängmatta
Hjärna: villhittaettannatjobb-tankar, relationsproblem, barnlöshet
Jackficka: mobil, plånbok, nycklar
Kryddhylla: dragon, svartpeppar, spiskummin
Balkong: en kasserad överväxt monstera, delar av ett f.d. trappräcke som har ramlat och blockerar balkongdörren så att man inte kan öppna den och inget mer
Barskåp: äger inget men i kylen står en oöppnad Hallands fläder snaps sen förra midsommar...
Köksbänk: brödlåda (som egentligen är en skoputsarlåda), en ask med sambons insulinkanyler och kaffekokare
Fruktkorg: ekologiska bananer, clementiner, päron
Jag antog Tingelings utmaning och är det nån av er som läser som också vill skoja till det så är det fritt fram..
Idag har jag hatat min sambo. Innerligt.
Ofta är han en lat, egoistisk primadonna. Alternativt en tonåring trots sina 38 (39?) år..... Då undrar jag vad jag ska ha honom till. Sen minns jag: sperma!
p.s. mensen har kommit d.s.
p.s. mensen har kommit d.s.
