MINprovrorsbefruktning

Nu är Tjorven snart ett år och funderingarna börjag smyga sig på. Borde man försöka skaffa fler barn? Det är en knivig fråga och jag vet inte vad jag vill.

Naturligtvis skulle jag vilja ha ett barn till om hon/han var lika underbart fantastiskt mysig och härlig som Tjorven. Och OM befruktning, graviditet och förlossning går lika smärtfritt (relativt iaf) som förra gången - jag blir ju inte yngre, fyller 38 i nästa vecka. Och OM jag kunde få en garanti på förhand att barnet inte skulle lida av någon kromosomavvikelse (detta skrämmer mig nog mest av allt). Och OM.... Ja, ni fattar.

Men inga sådana garantier finns ju och just nu känner jag nog mig för rädd för att försöka igen. Jag blir tårögd bara av att tänka på det. Jag blir oerhört känslomässigt berörd (gråter som en gris alltså) när jag ser förlossningar eller komplikationer i samband med graviditeter/förlossningar på TV. Och när jag hör om föräldrar som mist ett barn.

När jag var mitt uppe i IVF och annat stängde jag av känslorna för att öht klara av det. Vi hade försökt bli med barn under ganska många års tid och fått en hel del middfall. Vi försökte att inte stressa upp oss utan tänkte att det blir när det blir. Därför sökte vi inte heller hjälp förrän efter fem års försökande.

Känslorna är inte längre avstängda. Det går inte när man har barn har jag märkt. Vågar jag då kasta mig in i den känslomässiga orkan igen som att försöka skaffa barn innebär? Jag vet inte. Är det inte tryggast att vara nöjd och glad med det jag har fått? Alltså världens underbaraste unge! ....som då får växa upp utan syskon...

Vi har två bra ägg "i frysen". Kan man verkligen låta dem ligga där?! Två potentiella barn...

När jag träffade en kompis härom dagen som har en flicka som är 6 veckor yngre än Tjorven så fick jag mig en reläj tankeställare. Hon är sorten som oroar sig mycket, således är hon en väligt orolig mor som skapar en massa problem som annars inte hade funnits (tror jag). Hon mår inte alls bra i sin mammaroll. Sover inte, äter inte och har väldigt dåligt tålamod med sitt barn. Hon blir riktigt arg på flickan så fort hon börjar gnälla det allralillaminsta. Men ändå funderade hon allvarligt redan på fler barn. Jag höll på att trilla av stolen! Förstår inte alls hur hon tänker.

Hur kan då jag som har och har haft det så lätt (förutom alla år av misslyckade försök..) tänka att jag inte vågar?! Vad är det värsta som kan hända? Att det misslyckas så klart. Men då har jag ju fortfarande Tjorven som ju är det finaste... Att barnet får Downs Syndrom? Är det så farligt då? Ett barn är ett barn är en människa.. Jag hörde i helgen om en bekant till mig som just fått en flicka med DS. De hade tydligen försökt i väldigt många år (mamman är 45) och det hade inte synts på UL i förväg. Vad känner man då som förälder....? Oändlig lycka antagligen. Samtidigt som en oändlig sorg. Fy fan.

Nej. Jag vågar inte. Punkt.


p.s. Tjorven har börjat säga Tappa igen =)
Hon försöker sig även på Tittut men dte är svårt...

Tjorven har slutat säga tappa när hon vill amma. Jag har verkligen försökt förmå henna att säga det igen..! Men nej.

Hon säger inte heller nnnnnnnä! längre. Och istället för äjäjäjäjäj säger hon numera ett mera verklighetstroget äj eller äje till hej.

Jag undrar vad som händer inne i småbarns hjärnor när de håller på att lära sig orden. Varför har vissa ord försvunnit helt när andra utvecklats och vissa tillkommit? Konstigt..

Nya ord är:

Dä! = Där
Blsch (ung.) = Bil

Vi har även upptäckt att Baba betyder både pappa och mamma :-)

Tjorven har lärt sig en hel massa ord! Vissa är ganska likt som det egentligen ska låta. Andra inte.

• Tappa (där t låter som ett mellanting mellan t och d och p som ett mellanting mellan p och b) = Amma
• Nnnnnnnä! = Nej/jag vill inte/jag vill någonting annat än det jag gör ft
• Päsch/psch = Puss
• Dappa (låter möjligen identiskt som amma) = Lampa
• Baba = Pappa
• Tschkla (ungefär) = Klocka
• Toppa = Också klocka
• Äjäjäjäjäj = Hej, hej
• Dldadldadldadlda = Mammas namn upprepade gånger (inbillar jag mig iaf). Ordet mamma säger hon däremot aldrig.

Amma, lampa och klocka uttalas alltid viskande.

Hur gör man när ett barn vägrar att använda vantar? Alltså verkligen vägrar. Blåvägrar. Eller kanske snarare gallskriksvägrar i detta fallet.

Hur löser man det?

Ett snabbinlägg får jag kosta på mig så här i renoverigstider. Vi har ett gäng hantverkare här som under följande veckor ska förvandla vårt gamla lilla badrum och klädkammare till ett badrum, variant större och lyxigare :-) De började jobba samtidigt som jag slutade jobba och gick tillbaka till mammaledigheten vilket känns bra så att jag kan ha full kontroll över varendaste detalj. Haha!

Tjorven härmar numera klart och tydligt två olika ord:

Tack = Tah (oftast viskar hon det..?)
Bajs = Ba (både när hon själv har bajsat och när hunden har bajsat!)

Nu kryper Tjorven helt obehindrat. Och snabbt. Familjens hund gillar dessvärre inte Tjorvens nya färdigheter och morrar surt åt henne när hon stormar fram. Vi har fått köpa kompostnät för att spärra av mellan hunden och barnet. Trist..

Bäbp är ett nytt bra ord tycker Tjorven. Och Bäss (med ett läspande s). Jag vet inte vad de betyder. När hon sitter själv och pillar med sina grejer så håller hon lååånga koncentrerade monologer med alla möjligt tänkbara och otänkbara ljud. Och alltid när hon vill något särskilt blir det Bibibibibi i olika tonläge och ljudnivå beroende på Tjorvens humör. Jag har funderat på om det är några särskilda ord hon försöker härma men har inte blivit klokare. Kanske Där och Villvillvillvillvillvill?

När man skojar med henne eller vise versa säger hon Eeiisch och ler med hela sitt vackra ansikte. Överhuvudtaget är sch-ljudet populärt. Hon kan nog bli bra på såväl portugsiska som mandarin om hon fortsätter i den här stilen.

Nu precis när jag bannade henne när hon tänkte rulla ut en hel toarulle och sa Ajajajaj så log hon sitt största leende och härmade mig och sa samma sak fast saknare. Hon är duktig min dotter :-)

Hon har härmat mig och sagt pappa på några olika sätt några gånger; äbä, baba, bäbä etc, men mamma är hon snålare med. Nån gång stod hon i soffan och skrek mämämämämä när hon var exeptionellt arg och sugen på bröst, men that's nog it. Taskigt.

Vi ammar fortfarande. Mer än någonsin känns det som för tillfället. Det går INTE att somna utan bröst. (...jo, kanske om bara pappa är hemma, då funkar en gungande farm ganska bra.) Det beror antagligen på att tänderna (äntligen!) är på väg. Hon har varit mammig och gnällig de senaste veckorna och inte alls sig själv. De har inte brutit igenom men den känns skrovligt där de ska komma och de syns genom skinnet.

Det var allt för denna gången! Lev väl!

Herregud vad det har hänt grejer sen sist! När jag läser förra inlägget känns det som om det har gått flera veckor! Att vända sig från mage - rygg och tvärtom är numera en baggis för Tjorven. Hon gör det hela tiden och kryper sedan iväg några steg och hittar nån grej. På golvet är allt detta lite svårare än på stora madrassen men det går.. Synd att vi inte har fler mattor tycker nog Tjorven.

Hon ställer sig upp själv också (med viss möda). Även detta är lättare om underlaget är mjukt så oftast ställer hon sig mot ryggstödet i soffan. Sen står hon där ståndaktigt tills hon ramlar. Och blir arg och tar sig upp igen!

Ljud som hon gillar för tillfället är:  Thä thä thä thä thä etc och Sche sche sche sche etc. Även euwé är populärt - alltid ensamt, utan upprepning. Det är när hon vill ha nåt särskilt. ....fast det är nog alla dessa ljud egentligen. När hon inte vill ha nåt särskilt så babblar hon på i största allmänhet och använder sig nog av de flesta vokaler och konsonanter tror jag. Ibland pratar hon med "gäsp-röst". Det är roligt.

Nu är det dags för matning av barnet! Vi hörs snart igen!

Tjorven har blivit mer och mer rörlig! Nu kan hon ganska obehindrat vända sig från mage till rygg/sittande ställning och tvärtom. Hon har även blivit bättre på att förflytta sig mot ett föremål (eller en mjölkbehållare) som hon vill ha. Och hon gör det HELA tiden så det gäller att passa henne! Häromdagen trillade hon ur hängmattan efter förmiddagsluren och landade med pannan på ett för ändamålet olämpligt ställe. Nu ser hon lite ut som Harry Potter.

Och så pratar hon mycket nuförtiden! Hon säger ofta oui oui oui etc (obs, ej med det franska uttalet utan mycket noggrant och tydligt, bokstav för bokstav med mjuk övergång). Ibland blir det även en långt-fram-i munnen-konsonant-symfoni helt utan vokaler. Det kan låta såhär: ssfscht eller chsjtst eller kanske hshshstsft (där h uttalas som ett blåsljus). När hon sysselsätter sig med desa konsonant-monologer ser hon alltid oerhört koncentrerad ut och stör man henne avbryter hon monologen för att istället utdela ett jättestort leende.

Tjorven kan numera, om hon sitter i ett gynnsamt läge och har sin mors ansikte inom räckhåll, luta sig framåt och "pussa" sin mor på munnen på kommando: Pussa på munnen!

Vi har gjort en lek sedan hon var liten där jag talar om för henne i vilken del av ansiktet jag tänker pussa henne.

Ska jag pussa diiig påååå ... Munnen?!
Ska jag pussa diiig påååå ... Näsan?!
Ska jag pussa diiig påååå ... Kinden?!
Ska jag pussa diiig påååå ... Andra Kinden?!
etc

(Och så har jag fått svar från Semper igen men eftersom det åter är samma nonsens-ordbajseri så ser jag ingen anledning till att visa brevet här..)

Jag kan bara inte sluta att tänka på det hemska som hände i Lyngby i Danmark i torsdags.... Det är så fruktansvärt att det bara är helt obegripligt.

Igår hörde jag dessutom att det var någon som hade sett flickan sitta där i bilen och tänkt anmäla det men när han/hon kom tillbaks så var flickan inte kvar i bilstolen och personen i fråga tog för givet att någon hade hämtat barnet. Men det var ingen som hade hämtat barnet utan hon hade kravlat sig ner på golvet där det var skugga och legat där nere och dött istället.. Det är så fruktansvärt....

Hur överlever man något sånt som förälder?

Det borde ha varit detta som stod på alla löpsedlar i fredags.

Hej och tack för mail.


Maltodextrin är mycket riktigt nedbruten stärkelse.
Det finns maltodextrin med olika grader av nedbrytning av stärkelsen och den högsta graden av nedbrytning resulterar i glukos som ibland används som komponent i sötningsmedel.

Vi använder maltodextrin i olika barnmatsprodukter, t ex tillskottsnäring för småbarn från 8 månader och gröt.
Maltodextriner är lätta att digereras (bearbetas) i magen och därför även lämpliga och beprövade för användning i barnmat.
De maltodextriner vi använder har låg nedbrytningsgrad av den ursprungliga stärkelsen.


Skälet till att vi har maltodextrin som ingrediens och därmed som stärkelseersättning i våra
produkter är att vi vill uppnå en balans mellan konsistens och för produktgruppen
rätt näringsvärde enligt gällande lagstiftning.

Återkom gärna om du har flera frågor

Med vänlig hälsning
Sirpa
Konsumentrådgivare


Så det är alltså på grund av konsistensen som maltodextrin behövs...? Eller är det för att det inte ska vara för lite näring i gröten enligt gällande lagstiftning...? Eller menar de för mycket näring...? Har de mer havregryn (som ju innehåller stärkelse i sig självt) så kanske näringsinnehållet blir för stort? Som det är nu kommer siktat havremjöl och havremjöl på fjärde resp. femte plats i ingredienslistan. Det finns mer av både skummjölkspulver och vasslepulver i havregröten än just havre.

Jag måste nog erkänna att jag inte fattar mer nu än innan. Men jag undrar om det ens är lönt att skriva igen...

Jag undrar varför denna tillsats finns i (nästan?) all pulverbaserad bebismat. Därför skrev jag till Semper:

Hej

Jag undrar varför Semper har maltodextrin i så många (alla?) av sina pulverbaserade produkter.

Maltodextrin är rena kolhydrater skapade av stärkelse som brutits ner i mindre beståndsdelar, vanligtvis med syra och/eller enzymer. Maltodextrin är ett samlingsnamn för polymerer av glukosenheter och är en mycket lätt, vit, kristalliknande och smaklös substans. Maltodextrin används främst som fyllnadsmedel i sötningsmedel. Många sportdrycker på marknaden är baserade på maltodextrin eftersom det tas upp snabbt i kroppen.

Det känns konstigt att veta att denna tillsats är så vanlig i bebismat och jag förstår inte varför. Hoppas att ni kan bringa klarhet i saken!

Hälsn. en konfys småbarnsmamma

Uppdatering följer när svar anhålles.

HELG!!!!!

Det var länge sedan jag kände en sån lättnad över att helgen äntligen infinner sig. Känns skönt och lite stressande på samma gång. Och en aning utmattande. Jag har jobbat hela veckan. Upp vid 5-snåret och hem igen vid 18-snåret. Det blir långa dagar... Tjorven verkar inte förstå när jag talar om för henne att det numera är förbjudet att väcka mamma för amning nattetid utan fortsätter som vanligt. Fast hon hinner för det mesta bara med en amning kring 2-tiden. Nästa amning brukar komma efter att mammas väckarklocka har ringt. Men det är ok. Man kan sova på tåget. Det finns sk tysta kupéer.

Själva jobbet är extremt tråkigt. Jag sitter och kontrollerar uppgifter inlagda i ett exceldokument från nästan 1 200 handlingar. I ett rum utan fönster.. Ni förstår ju själva. Zzzzzzzzzzzzzzz................... Men själva arbetsplatsen är (helt oväntat) mycket trevlig! Människor med humor!

Jag måste pumpa bröstmjölk en gång om dagen för att jag inte ska explodera. Det är lite meckigt att smyga in på toa kring lunchsdags för att uträtta detta ärende men det går ju.. Sambon noterade (efter att jag inte fick liv i ungen en morgon för amnig utan istället fick pumpa så att hon fick det senare) att min bröstmjölks fettinnehåll är markant lägre idag än den som tas upp från frysen varje dag nu som är ca 3 månader gammal! Intressant!

Själva bröstmjölksdrickande från flaska går förresten alldeles utmärkt nuförtiden - det som vi hade så stora problem med när jag skulle "lära" henne..

En tråkig sak som har inträffat är att Tjorven verkar ha utvecklat någon slags allergi. Det började som torra små "knottror" på hennes högerarm. Jag tolkade det som att hon var torr och smorde henne med idominsalva och olika babyoljor och tyckte inledningsvis att det hjälpte. Men sen kom det tillbaka och det blev även till rött märke i armvecket samt knottror på bröstet och vänsterarmen.

Så nu blir det till att utesluta olika livsmedel (Livsmedel förretsen - jag gillar det ordet; medel som krävs för att leva...) ett i taget. Är det någon som känner till om det är något av dessa livsmedel som Tjorven äter mer eller mindre regelbundet som mer än något annat skulle kunna vara allergiframkallande:

havregryn
semper/HIPP havregrötspulver (med alla tillsatser det innehåller, t ex vetemjöl)
smör/bregott
palttunnbröd
banan
päron
potatis
majs
lax
creme fraiche
oxfärs

Hur länge håller utslagen i sig om det är något hon bara äter sällan som ger upphov till dem? Som t ex
tomat
morot
broccoli

kommer inte på mer...

Någon som har erfarenhet och kan hjälpa mig? Är det mer sannolikt att utslagen orsakas av nån frukt/grönsak än av t ex havregröten?

Sambon försökte ringa vår bm i går men hon har semester..

Nu bär det strax iväg till landet för riktigt traditionellt midsommarfirande!! Glad midsommar allihop!

Nu har trenden plötsligt vänt! Tjorven gapar som en fågelunge varje gång mat serveras och äter upp största delen av portionen. Sen när hon blir mätt så kniper hon med munnen med all önskvärd tydlighet ;-)

På bvc igår var det läkarundersökning förutom den vanliga väg-och-mät. Jag har noterat att Tjorvens viktkurva började på det tjocka mittenstrecket men att den har sakta dalat närmare och närmare det nedre "lägsta-normala-vikt"-strecket de senaste kanske 4 månaderna, så jag har frågat min bm om jag borde oroa mig eller kanske rentav försöka åtgärda det på nåt sätt. Hon har lugnat mig och sagt att allt är i sin ordning så länge hon inte går under "lägsta-normala-vikt"-strecket. Så jag har litat på det. (och gett Tjorven massor med bregott och smör för säkerhets skull - fett är ju bra för hjärnans tidiga utveckling också!)

Igår tog läkaren upp hennes vikt till diskussion. Han såg riktig bekymrad ut och jag blev skraj! Är det nåt fel på vår dotter? Är det nåt fel på oss - ger vi henne för lite mat?! Jag gick direkt i försvarsställning och radade upp allt jag gör för min dotter som är bra! Jag är ingen dålig mamma! Vi är inga dåliga föräldrar!!

Väl...? Han fick mig att känna mig riktigt riktigt liten och osäker.. Och skyldig. Samtidigt kom Mamman-som-försvarar-sitt-barn-intill-döden fram och jag blottade inte min osäkerhet för en sekund! (Haha.. riktigt komiskt nu såhär i efterhand..)

När han föreslog att min bröstmjölk kanske är för "tunn" blev jag riktigt sur. Ska verkligen en läkare sitta och rekommendera att jag ska sluta amma min 6 månaders?! Jag frågade det rakt ut och då sa han naturligtvis nej..

Sen fick jag en känsla av att de (bm också faktiskt!) inte tyckte att det var bra att jag serverar mer hemmalagad mat än industritillverkad till min dotter. Vilket också känns helt uppåt väggarna! Jag har läst på och ger henne en balanserad kost med alla olika näringsämnen! Skulle det vara bättre att servera t ex havregröt som är uppblandad med vetemjöl och maltodextrin (vad nu i all världen det är!) eller mat som behöver emulgeringsmedel och "modifierad" stärkelse...?! Skulle inte tro det...

När läkaren var upptagen med annat frågade jag bm om vi borde vara oroliga på riktigt och då svarade hon diplomatiskt nej och gjorde en min (som läkaren inte såg) som verkligen sa nej....

!!!!!.....................

Jag inser ju att det finns föräldrar som tycker att de gör ett bra jobb men som inte gör det och det är ju läkarens (och bm's) uppgift att upptäcka detta innan skadan är skedd. Men jag är faktisk lite chockad över att han kunde tro att vi skulle missköta vårt barn.......

Det hela avslutades i alla fall med att vi enades om att Tjorvens viktkurvnedgång beror på hennes höga aktivitet. Hon sitter ju inte still en enda sekund! Hon kunde sitta tidigt och nu vill hon sitta eller stå hela tiden! Att ligga ner är urtrist tycker Tjorven. Lägger man henne på mage så ställer hon sig på alla fyra och väger fram och tillbaks - snart kryper hon! Det ska hända nåt hela tiden och allt ska hända NU!

Fina Tjorven.

__________________________________________

Avslutningsvis vill jag även få ut lite ilska genom att berätta att trots att det nu är sambon som är föräldrarledig på 100 % så är det fortfarande jag som "har" Tjorven nästan hela tiden........ Nu är klockan snart halv 11 och jag har "haft" henne hela natten och hela morgonen. Sambon har suttit framför datorn (det har jag också men jag klarar av att ta hand om ett barn samtidigt) och jobbat antar jag. Han skulle bara "avsluta någonting jättesnabbt" för en halvtimme sedan... Han är ju egen företagare nu så han kan ju jobba dygnet runt om han vill. Eller så kan han välja att spendera tid med sin dotter nu när han har 100 % ersättning från försäkringskassan. Han väljer att jobba. Jag är arg.

På fredag ska jag jobba hela dagen. Jag blir borta ca 11 timmar inkl pendling. Ska bli SÅ intressant att se hur sambon reder ut det..............

p.s. Jag har pms. Då är jag ARG!

Tjorven vill inte äta mat längre. Eller i alla fall inte så mycket som hon ätit tidigare. Jag fattar ingenting..

Förut åt hon gröt på 3/4 dl vatten (hälften industripulver och hälften havregryn) till frukost. Nu äter hon upp ca hälften av gröt gjord på 1/2 dl vatten... Efter gröten åt hon förut ca en halv banan. Idag ville hon inte ha banan alls. Igår åt hon pyttelite.

Förut åt hon nästan 1 dl hemmagjord eller industritillverkad mat på kvällen. Allt möjligt gillade hon! Särskilt potatis och majs. Igår lyckades vi truga i henne högst 2 tsk kvällsmat.. Av just favoritmaten potatismos (med passerad fläskfilé) och majsmix.

Nu ska hon amma istället.

Kan det vara tänder på gång...? Hon är allmänt mer gnällig också. Och väääldigt mammig.