MINprovrorsbefruktning

Hej! Jag är en glad (för det mesta och trots allt) 37-årig tjej som försökt skaffa barn med min sambo under drygt 5 års tid. Efter 1 1/2 misslyckade IVF-försök blev jag gravid på försök 2b mha ICSI. Nu är jag mamma till underbara lilla Tjorven! Hon kom till världen och oss sent på kvällen fredagen den 5 dec.

Här sitter jag och bölar (=gråter på skånska)

Oj, vad lite det krävs för att min fasad ska krackelera ibland... Jag har precis lagt ut en annons på en stor köp- och säljsajt där jag frågar om någon vill ta över min ena katt. Hon blev (antagligen) påkörd av en bil i somras och var försvunnen i en vecka. När hon sedan kom tillbaka var hon skadad i bäckenet och bakre ryggraden. Men även efter att hon nu har blivit helt återställd fysiskt har hon förändrats psykiskt. Hon gillar inte längre sina "syskon" (två andra katter och en hund) utan vill mest vara i fred hela tiden och hon gillar inte liv och rörelse. Jag tänker mig att hon hade haft det allra bäst hos en ensam pensionär eller liknande, som kan ge henne en massa tid, kärlek och omsorg. Men FY vad det skär i hjärtat när jag nu har satt ut annonsen. Min lilla fina kisemise........

Kerstin Trassel

Uppdatering 080205: Fick ett mail från en man i Småland. Han och hans fru vill köpa Kerstin Trassel. Nu vet jag inte om jag vill ge bort henne längre......

Åh, vad tråkigt!

Jag förstår precis hur det känns! Jag var tvungen att avliva min lilla älskade kissemiss för ngr år sedan och det svider fortfarande. =(

Hoppas verkligen du hittar ett bra hem till henne!

Det verkar som om ni har haft en härlig helg i Göteborg! Mindre kul med kissen förstås. Håller tummarna för att hon snart får en ny matte/husse.

Jo förstår hur du känner det. Vi har fyra hundar varav två är "värstingar" som hoppar och far o lätt kan skada eller skrämma en liten. Den ena väger dessutom 22 kilo. så det blir säkert at ta sig en funderare senare vad vi faktiskt klarar av. Men int sku man ju vila...Har ju haft dem så länge.

Usch vad det är svårt att ta beslut om sina djur. Du får förhöra dig ordentligt om Smålandsfolket och se vilka de är innan du bestämmer dig. Förmodligen är de världens snällaste och kommer ta hand om kissen jättebra. Kram

Usch vad sorgligt med din lilla Kerstin Trassel.. Vet hur du känner angående beslutet.. Vi var tvungna att sälja en av våra hundar också för en tid sen, och det sved ordentligt i hjärtat..Men när vi fick träffa de nya ägarna så var vi inte längre tveksamma. Hon fick ett väldigt bra hem, där hon är lycklig!

Tack alla för era omtänksamma kommentarer. Jag har mailat mannen med en hel massa frågor idag. Tänkte ringa men klarade inte det - jag hade börjat gråta i telefon...