Det gick åt helvete..
Det blev ingen ET idag eftersom mina två befruktade 2-celliga ägg idag hade börjar fragmentera sig. Vi var redan i Lund när vi fick beskedet (vi har ju en bit att åka!) så vi åkte in ändå för ett samtal med dr. Pia. Hon slutade egentligen på RMC igår men jobbade extra idag vilket jag är glad för eftersom jag gillar henne skarpt!
Vi pratade med henne i minst en halvtimme och hon tyckte inte att vi skulle känna oss nedslagna av detta. Eftersom vi på förra IVF hade bra befruktning, kvalitet etc så menade hon att vi har alla chanser att lyckas och att detta bara var "otur". (Spermieantalet hade iofs gått ner till ca 2 miljoner från 6 miljoner förra gången.)
När jag sa att vi tänker ställa oss i adoptionskö så gapade hon stort och frågade med eftertryck om vi tänkte ge upp redan nu!? Det kändes bra :)
Dr. Pia skrev i journalerna att även om det blir bra spermiekvalitet de två nästa IVF (vi har båda två försöken kvar!) så rekommenderar hon icsi. Det känns jättebra! Säkrare på något vis.
Jag är glad att vi åkte in för samtal med henne. Det känns faktiskt helt ok nu. Konstigt nog.. Jag kan börja spruta igen redan om ca en månad. Mensen bör komma inom en vecka och sen är det de vanliga 21 dagarna innan Suprefact. Som jag känner nu vill jag köra på direkt!
Fy fan. Jag vet hur det känns, ungefär. Man känner sig så himla snuvad när det inte ens blir något ET.
Måste bara kommentera det läkaren sa om adoptionskö, för det gör mig tvärförbannad. Just den inställningen hos läkarna gör att många inte ställer sig i kö i tid och på så vis förlorar massor av värdefull tid. För trots allt är det så att alla inte lyckas med IVF.
Mitt råd är att ni ställer er i kö omedelbums, helst i någon av de större organisationerna (=fler länder att välja på). Det kostar några tusenlappar per år, och det är inte att ge upp! (Blir ännu argare när jag tänker på den formuleringen) Det är att hålla alla möjligheter öppna, vilket är mycket klokt. Om ni inte skulle lyckas med IVF kommer ni att vara väldigt tacksamma över att ha en bra kötid för adoption. Om läkaren har rätt och ni lyckas (vilket jag hoppas!) kommer ni att vara så glada att de tusenlapparna känns som en piss i havet.
Ursäkta att jag ångar på men detta berörde mig verkligen :-) För mig var det ibland en stor tröst att tänka på adoption, ibland inte. Men det var alltid skönt att veta att det fanns som alternativ. Och när det väl gällde, då stod vi först i kön till flera länder och kunde välja och vraka. Och så fick vi världens finaste unge förstås.
Ledsen ledsen! Så skulle det ju inte bli.... Skönt att höra dock att du fick ett bra samtal med läkaren och att du inte verkar ha tappat modet. Skickar lite extra styrka till fortsättning.
Kram Moooi.
Vad tråkigt att det inte blev nån ET. Men vad skönt att ni hade ett bra snack med läkaren (även om jag också blir upprörd över hennes kommentar om adoption) och att ni kommer igång snabbt igen. Kram!
Helga: Jag kände mig faktiskt mer "snuvad" när jag fick beskedet om att bara 2 av 12 ägg blivit befruktade. Jag var nog lite mer förberedd på dåligt besked igår.
Helga och Åsa: Vi har egentligen inte pratat så mycket om hur vi ska göra med adoptionskön. Det vi sa igår var att dessa två återstående IVF tar under ett halvår att genomföra. Om vi väntar tills dess att ställa oss i kö så tror vi inte att så många hinner före oss. Detta med tanke på att många ställer sig i kö direkt på det nya året för att slippa avgiften från året före. Tror ni att vi resonerar fel? (Vi har dessutom ganska rejält dålig ekonomi så dryga 2000 kr skulle kännas ordentligt i plånboken!)
Jag tror inte att dr. Pia menade något illa alls med vad hon sa. Hon menade snarast att vi har så goda möjligheter att lyckas med IVF att vi inte behöver se adoption som den enda "lösningen" ännu. Hon visste inte heller att det är upp till 5 års kö för adoption i dagsläget..
Moooi: tack för det :)
Åsa: tack du också :)
Sådär sku det ju inte gå, men bra ni orkar vara positiva ändå.
Men har också annan åsikt om adoptionskön, dit löns det att ta sig så fort som möjligt i dagens läge. Har inte ens räknat ut hur många tusen Euro som gått åt till att bara vara i kön, och vårt IVF är privat och kostar därefter, så oberoende vilken som lyckas så blir det nog en jäkligt "dyr" unge. Vår ekonomi är inte heller den bästa fast båda jobbar, men det är värt det att helst kunna hoppas.
skit åxå...satans tråkigt! ORÄTTVIST!
Hoppas tiden rinner iväg snabbt nu till nästa försök
Åh nej! :( Men vad skönt att höra att du vill vidare o köra direkt... jag säger som doktor: Inte ge upp redan!
Ja, jag skriver om det på min blogg när det är något aktuellt.... vi har precis gått in i utredningen, spermaprov på torsdag..... och alla tester på mig den 31:a januari. Hua.... tufft!
Min bästa vän fick en bebis igår...jag var gråtfärdig hela dan. Lycklig för hennes skulle så jag höll på o baxna..samtidigt som en äcklig sorg letade sig in under huden, en sorg för att vi oxå skulle haft vår bebis om allt gått som det ska. Men...det är som det är! Vi biter ihop o ger oss inte i första taget, sådeså!
Kramar
