MINprovrorsbefruktning

Ursäkta men nu måste jag bara spy ut lite galla! Min sambo är en egoistisk, handlingsförlamad, initiativlös latmask.

Jag är trött som en gnu efter en helg med konstant aktivitet. I går åkte vi runt i varuhus och köpte en massa saker som vi behöver för renoveringen (efter en lista som jag hade gjort naturligtvis, sambon var totalt oförberedd som vanligt. Det som var viktigt för honom var att byta nån grej till datorn för att få det trådlösa nätverket i hans dator att fungera ännu snabbare... Och det spelar ingen roll hur många gånger jag har påpekat för honom att min hjärna inte fungerar som den brukar för tillfället utan att jag hela tiden rör ihop saker och glömmer och att jag inte vill vara den huvudansvarige koordinatorn för husrenoveringen en gång till. Han anstränger sig inte ett dugg för att hjälpa till att komma ihåg saker ändå! Snarare haglar frågorna om var stjärnskruvmejseln eller glödlamporna eller småspiken eller gudvetvad finns ännu tätare än vanligt........).

Vi kom efter shoppingrundan hem lagom till att vi precis hann röja upp i hemmet så att vi kunde ta emot ett gäng kompisar till sambon. De skulle ut och bowla senare på kvällen och skulle ha kombinerad "förfest"/inflyttningsfest hos oss (precis innan vi skulle åka hem från stan frågade han förresten mig om vi hade nån glögg eller nåt annat hemma att bjuda gästerna på..... HANS gäster alltså!).

Precis när folk började droppa in och förväntade sig service i form av husvisning och glöggservering så ringde en annan kompis till sambon som han satte sig och pratade i telefon med... Väl valt tillfälle... (Ungefär samtidigt fick jag ett samtal från en av mina kompisar men jag bad att få ringa upp henne idag istället. Vilket jag naturligtvis inte har hunnit.....). När alla gästerna var komna, husvisade och serverade så lullade sambon, helt oförstående över min ilska, ner från ovanvåningen.

Strax efter att folket hade begivit sig ut för att bowla så kom min bror och droppade av en av brorsönerna som jag skulle passa. Barnet i fråga är ett av de pratgladaste barnen jag någonsin har träffat och man får verkligen blödande sår i öronen efter en helg med honom (men vi älskar honom ändå!!) och jag ångrade lite att jag lovat att passa honom. Som vanligt när jag passar något av brorsbarnen så håller sig sambon i bakgrunden och engagerar sig så lite som möjligt....

Idag var planen att vi skulle
1) måla klart den där byrån som Tjorven ska ha sina kläder i så att allt är klart inför hennes ankomst
2) förbereda för och tapetsera på väggen där vi ska bygga en bokhylla så fort som möjligt så att vi blir av med den oändliga mängd papperskassar med böcker och LP/CD-skivor som står på hela ovanvåningen och hindrar oss från att skapa ett drägligt boende
3) installera babybilstolen i bilen
4) laga punkteringen på den begagnade vagnen jag fick av min mor till Tjorven

Jag satte igång och jobba ganska direkt efter frukosten (efter att ha placerat brorsonen framför teven..) medan sambon satte sig framför datorn och spelade spel och surfade i någon timme. Det tog längre tid för mig att måla byrån än jag trott och därför hade sambon svårt för att komma igång med förberedelserna inför tapetseringen. (Handlingsförlamad och initiativlös var alltså orden...........). Vid tretiden dök mina föräldrar upp, efter att ha firat farmor som fyller år idag, för att hjälpa till med tapetseringen och då hade den ännu inte påbörjats..... (jag höll fortfarande på med byrån). Pappa och sambon fick väl till slut upp ett par våder tapet innan vi åkte hem till min bror för att äta kvällsmat.

Den halvtapetserade väggen:



När vi sen kom hem så fortsatte jag direkt med att måla det sista på byrån. Ryggen höll på att ta knäcken på mig, sammandragningarna var ganska konstant smärtsamma och jag var trött, trött, trött.......................... Sambon som ju också hade arbetat hårt hela dagen klagade på att han var stel i kroppen och satte sig vid datorn....(varpå jag försökte pika honom genom att påpeka att jag varken hade hunnit kolla mina mail idag eller ringa upp den där kompisen som jag inte hann prata med igår...) Efter en halvtimme eller så kom han så ner för trappan.....för att lägga sig framför teven istället!!!!!!!!!!!! Jag trodde knappt att det var sant.

Den färdigmålade byrån (som jag fö blev väldigt nöjd med):



Det intressanta i sammanhanget är att när folk i vår omgivning påpekar för sambon att det är viktigt att jag inte bär tunga saker och har för mycket att stå i nu i samband med flytt och renovering så håller alltid sambon med och lovar med självklarhet i rösten att inte låta mig göra dessa saker utan att "ta sitt ansvar". Skitsnack säger jag bara - så fort inte nån ser på så är han sitt samma gamla vanliga lata jag som mer än gärna låter mig arbeta medan han latar sig och ägnar sig åt sin Åh så viktiga egentid.

Just nu har jag god lust att flytta härifrån och föda detta barnet på egen hand! Vad ska jag med honom till?! Han har inte ens tagit egna initiativ till att förbereda sig på hur en förlossning skulle kunna gå till och hur han skulle kunna vara mig behjälplig under en sådan. Jag mailar ibland länkar till honom med relevant läsning om t ex profylax eller om vad som händer med bebisen och mig i vecka 37 och han läser väl dom.. Men han skulle aldrig komma på tanken att anstränga sig för att ta reda på informationen själv.

Efter att jag brutit ihop i gråt efter en fråga om var någonting fanns, under det att jag försökte fortsätta måla byrån genom en flod av tårar så fattade han äntligen att det kanske inte var så lämpligt för honom att ligga och lata sig framför teven samtidigt som jag, mindre än en vecka innan beräknad förlossning med sammandragningar som gjorde det omöjligt för mig att stå upprätt och en olidlig ryggvärk fortfarande stod och målade byrå... DÅ fattade han att han kanske hellre borde ta tag i att installera bilbarnstolen i bilen och pumpa hjulen till vagnen och röja upp lite i köket och ta ut hunden för att bajsa. DÅ fattade han det.