Arkeologi + barn = INTE sant
Jag har genom Facebook på senare tid hittat tillbaka till en hel massa gamla kompisar som jag inte haft kontakt med på mycket länge. Idag upptäckte jag en ganska skrämmande sak: INGEN av de kvinnliga arkeologerna som jag pluggade tillsammans med i Lund i mitten av 90-talet, som fortfarande hänger kvar i branschen, har barn.
INGEN...
Vill man hänga kvar i denna stenhårda bransch får man helt enkelt välja bort familj. Skrämmande. (Ingen av dem har för övrigt heller fast anställning.....)
Nu väljer jag bort arkeologin istället.
Det känns rimligare!
INGEN...
Vill man hänga kvar i denna stenhårda bransch får man helt enkelt välja bort familj. Skrämmande. (Ingen av dem har för övrigt heller fast anställning.....)
Nu väljer jag bort arkeologin istället.
Det känns rimligare!
Nytt jobb?
Idag fick jag ett telefonsamtal. Jag är kallad till intervju till ett prima jobb som jag ytterst gärna vill ha!
Eftersom det blev lite skandal med förra personen som innehade tjänsten så garderar de sig denna gången genom att kalla rejält många till intervjuomgång ett. Men ändå!!
Tyvärr blev jag nervös bara av telefonsamtalet...... :( Jag har så dåligt självförtroende i dylika situationer! FASTÄN jag vet att jag skulle göra jobbet väldigt bra!
Blä!!
Eftersom det blev lite skandal med förra personen som innehade tjänsten så garderar de sig denna gången genom att kalla rejält många till intervjuomgång ett. Men ändå!!
Tyvärr blev jag nervös bara av telefonsamtalet...... :( Jag har så dåligt självförtroende i dylika situationer! FASTÄN jag vet att jag skulle göra jobbet väldigt bra!
Blä!!
Pilates
Inspirerad av ett inlägg av Åsa, där hon skriver att nu jävlar hon ska komma i form!, så letade jag fram en instruktions-dvd för pilates som jag kopierade för någon gång mellan ett halvår och ett år sedan och satte igång att svettas!! Jag är glad att ingen annan än hunden var hemma och kunde se mig, för jag är ungefär lika vig som ett kylskåp och balansen är det inte heller så bra ställt med. Men det kändes skönt! Nu ska den där sladdriga magen bort!
Kanske dags att sluta äta våfflor med grädde och sylt till lunch om dagarna också då..?
Kanske dags att sluta äta våfflor med grädde och sylt till lunch om dagarna också då..?
Strategier
Hej
Jag lovade visst ett inlägg senast idag om mina strategier för att undvika att arbetslöshetsångesten äter upp mig... Idag har jag handlat snarare än skrivit om dessa strategier kan man säga. Har varit fullt sysselsatt och inte haft tid att blogga.. Det är det stategierna går ut på; att hitta på saker som fyller mina dagar. Att stenhårt följa ett schema som om jag hade en deadline och en chef som bevakade.
Det gäller att aldrig fuska! Vilket man naturligtvis gör titt som tätt...
Imorgon ska jag åka hem till min käre pensionerade far och vi ska tillsammans börja bygga en hallmöbel som jag själv har ritat designen till. Killen på brädgården verkade till och med imponerad över min design när jag var där och köpte virket i förra veckan =)
När jag har lyckats att hålla ångesten stången som en dag som denna, när det egentligen var givet att det var den som skulle "vinna", kan jag bli så lycklig över livet. Då kan jag tänka att livet är på tok för kort för att gräva ner sig i sorger och bedrövelser! Då kan jag tänka att jag måste ta tillvara på varje sekund av livet och inte slösa bort någonting! Varför gråta när det finns tusen anledningar att skratta?!
Jag vill kunna sitta i min gungstol när jag är 85 och se tillbaka på livet och känna att jag gjorde det bästa möjliga av det.
...oj, det lät nästan religiöst..........ibland önskar jag att jag vore lite mer grå. Men jag är en svart och vit person som inte spelar i mellanregistret. Det är bara så.
Go' natt!
P.s. Kommer ni ihåg inlägget om Kerstin Trassel? Det gick inte. Att göra sig av med henne alltså. Det var några som hörde av sig varav en var intressant, men det gick bara inte. Jag bara grät och grät. Och nu när det börjar bli vår här i söder och katterna är ute mer så bråkar de dessutom betydligt mindre.
Jag lovade visst ett inlägg senast idag om mina strategier för att undvika att arbetslöshetsångesten äter upp mig... Idag har jag handlat snarare än skrivit om dessa strategier kan man säga. Har varit fullt sysselsatt och inte haft tid att blogga.. Det är det stategierna går ut på; att hitta på saker som fyller mina dagar. Att stenhårt följa ett schema som om jag hade en deadline och en chef som bevakade.
Det gäller att aldrig fuska! Vilket man naturligtvis gör titt som tätt...
Imorgon ska jag åka hem till min käre pensionerade far och vi ska tillsammans börja bygga en hallmöbel som jag själv har ritat designen till. Killen på brädgården verkade till och med imponerad över min design när jag var där och köpte virket i förra veckan =)
När jag har lyckats att hålla ångesten stången som en dag som denna, när det egentligen var givet att det var den som skulle "vinna", kan jag bli så lycklig över livet. Då kan jag tänka att livet är på tok för kort för att gräva ner sig i sorger och bedrövelser! Då kan jag tänka att jag måste ta tillvara på varje sekund av livet och inte slösa bort någonting! Varför gråta när det finns tusen anledningar att skratta?!
Jag vill kunna sitta i min gungstol när jag är 85 och se tillbaka på livet och känna att jag gjorde det bästa möjliga av det.
...oj, det lät nästan religiöst..........ibland önskar jag att jag vore lite mer grå. Men jag är en svart och vit person som inte spelar i mellanregistret. Det är bara så.
Go' natt!
P.s. Kommer ni ihåg inlägget om Kerstin Trassel? Det gick inte. Att göra sig av med henne alltså. Det var några som hörde av sig varav en var intressant, men det gick bara inte. Jag bara grät och grät. Och nu när det börjar bli vår här i söder och katterna är ute mer så bråkar de dessutom betydligt mindre.
Have a break, have a Kit-Kat
Tillbaks från en mycket trevlig helg i Göteborg. Vi firade svärfars 65-årsdag (i efterskott) genom att iklä honom en T-shirt där det stod "Klappa mig på huvudet, jag fyller 65 år" på ryggen (men det visste inte han!) och gå på lazerdome och bowling. Eftersom han har självdistans och humor uppskattade han alla tilltag! Svårmor, däremot, låtsades missa lazerdomen och klagade sedan på den höga musiken i bowlinghallen... Vi andra ignorerade dock glädjedödaren och hade KUL!
Jag blev som vanligt sambons systers 4-årings favorit och fick leka prinsessa och "åka båt" hela helgen inne på hennes rum. Det var mycket viktigt att jag inte ägnade den lilla 1-åringen någon som helst uppmärksamhet!
Mysigt... :)
Jag blev som vanligt sambons systers 4-årings favorit och fick leka prinsessa och "åka båt" hela helgen inne på hennes rum. Det var mycket viktigt att jag inte ägnade den lilla 1-åringen någon som helst uppmärksamhet!
Mysigt... :)
Minisemester
Imorgon åker vi på en minisemester till Götelaborg! Det ska bli trevligt och skönt att komma bort. Jag kommer att pausa även från bloggandet. Vi ses om några dagar!!
Det var överstimulering............
Jag är just hemkommen från akuten. Jag hade 10 stora cystor (= äggblåsor tydligen..?) i ena äggledaren och 5 mindre i den andra. Inte mycket vätskeansamling i buken och nästan ingen feber. Överstimulering grad 1 av 3, alltså. Ingen behandling finns utan jag måste bara vänta ut det..
Det innebär att jag inte kan köra på med ny stimulering redan efter nästa mens, vilket känns lite snopet..
Nu är dilemmat följande:
Alt 1) Ringa och berätta för RMC och få en ordentlig utvärdering och köra igång med ny stimulering när alla värden är bra igen men med lägre dos Gonal F och sannolikt färre ägg = sämre chans att få bra befruktade och delade antal ägg, till mig och till frysen.
Alt 2) Inte berätta för RMC, vänta ett par, tre månader innan jag börjar stimulera igen med samma dos Gonal F som sist, riskera att bli överstimulerad igen, men har en "garanti" för att få många äggblåsor = stor chans till många, fina ägg till mig och till frysen.
Frågan är bara: kan överstimulering orsaka dålig äggkvalitet...? Var det därför jag fick så låg andel befruktade ägg sist och att inga delade sig fint...?
Många frågetecken...
Är det någon av er som har svar?
Oj, vad jag kommer att fundera på detta i helgen!
Det innebär att jag inte kan köra på med ny stimulering redan efter nästa mens, vilket känns lite snopet..
Nu är dilemmat följande:
Alt 1) Ringa och berätta för RMC och få en ordentlig utvärdering och köra igång med ny stimulering när alla värden är bra igen men med lägre dos Gonal F och sannolikt färre ägg = sämre chans att få bra befruktade och delade antal ägg, till mig och till frysen.
Alt 2) Inte berätta för RMC, vänta ett par, tre månader innan jag börjar stimulera igen med samma dos Gonal F som sist, riskera att bli överstimulerad igen, men har en "garanti" för att få många äggblåsor = stor chans till många, fina ägg till mig och till frysen.
Frågan är bara: kan överstimulering orsaka dålig äggkvalitet...? Var det därför jag fick så låg andel befruktade ägg sist och att inga delade sig fint...?
Många frågetecken...
Är det någon av er som har svar?
Oj, vad jag kommer att fundera på detta i helgen!
Stark och svettig
Det känns redan som en evighet sedan allt trist som hände i helgen. Mysko... Det är bra att man har förmågan att förtränga när det blir för jobbigt. För det måste väl vara det jag har gjort...eller är jag verkligen så här stark? Nä, det tror jag inte.
(Det är faktiskt ganska likt mig....)
...tänk om jag äntligen skulle få ett riktigt jobb....
Idag har jag i alla fall varit så stark att jag trotsat min hjärtklappning, mina nervositetssvettningar och min skälvande röst och ringt upp en arbetsgivare vars utlysta jobb jag gärna vill ha. Det gick bra! Jag belönade mig själv med en rulle Marabou Choko Soft Toffee och en kram till hunden!
...tänk om jag äntligen skulle få ett riktigt jobb....
Som tack för uppmuntrande kommentarer kommer här ett nytt inlägg :)
Jag är aptrött och totalt ledbruten efter ett par dagars grävande i mycket otrevlig lervälling, Min musarm, tennisarmbåge och kroniskt inflammerade axel gör sig ilsket påminda men jag vill ändå på cyber-vis förmedla att jag nu inte längre är så kallad sprutare. Dvs jag har sprutat färdigt suprefact och gonal f för denna gång! Ikväll blev det istället en spruta som heter ovi-någonting (varför kan jag aldrig lära mig vad den heter) som ska sätta igång ägglossningen och på torsdag morgon blir det äggplock (hu!).
Jag hörde för övrigt på radio i morse om en ny bok som Gunilla Bergensten skrivit: Familjens projektledare säger upp sig. Det var som om det var mina egna ord..! Den ska införskaffas.
Som tröst till alla andra ofrivilliga familjeprojektledare kommer här en bild på världens vackraste man.
Jag hörde för övrigt på radio i morse om en ny bok som Gunilla Bergensten skrivit: Familjens projektledare säger upp sig. Det var som om det var mina egna ord..! Den ska införskaffas.
Som tröst till alla andra ofrivilliga familjeprojektledare kommer här en bild på världens vackraste man.
8+7=15 äggblåsor...
...kunde dr Pia se på VUL idag. Betydligt bättre än sist så jag känner mig nöjd och glad. Blåsorna på ena sidan var dock lite små så Gonal F-dosen höjs igen.
Jag fick även veta att man INTE kan fortsätta på en Gonal F-penna som man påbörjade förra IVF-perioden. Den håller sig bara i 28 dagar tydligen. Jag använde en "gammal" som bara percis var påbörjad. Det är kanske därför blåsorna var små på ena sidan..? Men det kändes slösaktigt att kasta en så dyr medicin när jag visste att jag kanske skulle använda den igen. Man får inte slösa med statens pengar. (Dessutom fattar jag inte varför det bara skulle gälla påbörjade pennor och inte oanvända. Man byter ju ut nålen varje gång man använder den...)
Äggplock (hu!!) blir på torsdag 17/1 och ET på lördag 19/1 eller söndag 20/1. Alltså får svärfars 65-årskalas skjutas till helgen därpå.
Jag fick även veta att man INTE kan fortsätta på en Gonal F-penna som man påbörjade förra IVF-perioden. Den håller sig bara i 28 dagar tydligen. Jag använde en "gammal" som bara percis var påbörjad. Det är kanske därför blåsorna var små på ena sidan..? Men det kändes slösaktigt att kasta en så dyr medicin när jag visste att jag kanske skulle använda den igen. Man får inte slösa med statens pengar. (Dessutom fattar jag inte varför det bara skulle gälla påbörjade pennor och inte oanvända. Man byter ju ut nålen varje gång man använder den...)
Äggplock (hu!!) blir på torsdag 17/1 och ET på lördag 19/1 eller söndag 20/1. Alltså får svärfars 65-årskalas skjutas till helgen därpå.
Tillbaka från Zürich...
...trött, mör och lite fattigare.
Imorgon ska jag jobba. Jag ber till gudarna att det inte ska blåsa kallt och falla snöblandat regn från himmelen.
Jag fortsätter att spruta Gonal F och Suprefact och på torsdag ska jag göra ett VUL för att se hur många äggblåsor det blev denna gången!
Imorgon ska jag jobba. Jag ber till gudarna att det inte ska blåsa kallt och falla snöblandat regn från himmelen.
Jag fortsätter att spruta Gonal F och Suprefact och på torsdag ska jag göra ett VUL för att se hur många äggblåsor det blev denna gången!
Zurich med två prickar över u:et
Imorgon bitti, mycket tidigt, åker jag dit. För att lämna en BMW av förra årets modell och hämta hem en 2008:a.
Det är väl överflödigt att tillägga att bilen inte är till mig.
Det är väl överflödigt att tillägga att bilen inte är till mig.
Adoption
Julen har varit bra. Träffat släkt och vänner och ätit mycket. Precis som en jul ska vara alltså :)
Trots att jag börjar närma mig nästa äggplock/ET med stormsteg så har jag börjat tänka mer och mer på adoption. På allvar liksom. Jag började kolla det där med adoption redan för flera år sedan när jag märkte att det skulle bli svårt att skaffa barn, men sambon har aldrig tidigare varit intresserad av det. Efter det första misslyckade IVFet så stod det liksom mer och mer klart att, precis som jag vetat hela livet, jag kommer aldrig att få några biologiska barn. Då pratade vi om adoption för första gången på allvar.
Igår satt jag hela kvällen och surfade runt på olika adoptionssidor och sorterade bort de länder vars krav vi inte uppfyller. Kvar blev några länder i olika delar av världen och det land jag kände mest för var Vietnam. Tyvärr visade det sig att Vietnam har en väääldigt lång kölista. 3-4 år framåt i tiden känns som ett helt annat liv. Jag har svårt att planera så långt framåt i tiden. Om 4 år är jag 40 och sambon 43. Hjälp.
Det största hindret för adoption just nu är nog att vi inte är gifta. Jag har aldrig haft lust att gifta mig och känner inte för att gifta mig bara för att kunna adoptera. Äktenskapet är en gammal förlegad religös tradition som inte har något med ett modernt västerländskt samhälle att göra. Jag har ingen lust att "tillhöra" en man. Det var av den anledningen äktenskapet instiftades från början. Usch! Bara en sån sak som att det är tradition att ta mannens efternamn när man gifter sig!? Kan en ägandesignal bli mycket tydligare? Så känner jag.
En hel del länder (t ex Vietnam) tillåter dock att man adopterar som ensamstående så det skulle kunna gå att genomföra en adoption även om man "bara" är sambo. Sen kan ens sambo adoptera barnet efter att det har blivit svensk medborgare. Samtidigt vill man ju göra det tillsammans.
Det finns några olika organisationer att välja mellan som sköter adoptioner. En stor och några små. Det är svårt att veta vilken/vilka organisationer man ska vända sig till. På nätet finns såväl information som disinformation om dessa olika organisationer.. Eftersom det inte direkt är extrapris på att stå i kö i någon av dessa organisationer så har vi bara råd att ställa oss i kö i en av dem just för tillfället. Tror det blir den störtsa eftersom urvalet av länder är störst där. Dessvärre tror jag också att köerna är längst där då de flesta säkert resonerar som jag gör.
Det var dagens tankar det! Så här mycket har jag inte skrivit på väldigt länge! Inga bilder blev det heller idag......
Trots att jag börjar närma mig nästa äggplock/ET med stormsteg så har jag börjat tänka mer och mer på adoption. På allvar liksom. Jag började kolla det där med adoption redan för flera år sedan när jag märkte att det skulle bli svårt att skaffa barn, men sambon har aldrig tidigare varit intresserad av det. Efter det första misslyckade IVFet så stod det liksom mer och mer klart att, precis som jag vetat hela livet, jag kommer aldrig att få några biologiska barn. Då pratade vi om adoption för första gången på allvar.
Igår satt jag hela kvällen och surfade runt på olika adoptionssidor och sorterade bort de länder vars krav vi inte uppfyller. Kvar blev några länder i olika delar av världen och det land jag kände mest för var Vietnam. Tyvärr visade det sig att Vietnam har en väääldigt lång kölista. 3-4 år framåt i tiden känns som ett helt annat liv. Jag har svårt att planera så långt framåt i tiden. Om 4 år är jag 40 och sambon 43. Hjälp.
Det största hindret för adoption just nu är nog att vi inte är gifta. Jag har aldrig haft lust att gifta mig och känner inte för att gifta mig bara för att kunna adoptera. Äktenskapet är en gammal förlegad religös tradition som inte har något med ett modernt västerländskt samhälle att göra. Jag har ingen lust att "tillhöra" en man. Det var av den anledningen äktenskapet instiftades från början. Usch! Bara en sån sak som att det är tradition att ta mannens efternamn när man gifter sig!? Kan en ägandesignal bli mycket tydligare? Så känner jag.
En hel del länder (t ex Vietnam) tillåter dock att man adopterar som ensamstående så det skulle kunna gå att genomföra en adoption även om man "bara" är sambo. Sen kan ens sambo adoptera barnet efter att det har blivit svensk medborgare. Samtidigt vill man ju göra det tillsammans.
Det finns några olika organisationer att välja mellan som sköter adoptioner. En stor och några små. Det är svårt att veta vilken/vilka organisationer man ska vända sig till. På nätet finns såväl information som disinformation om dessa olika organisationer.. Eftersom det inte direkt är extrapris på att stå i kö i någon av dessa organisationer så har vi bara råd att ställa oss i kö i en av dem just för tillfället. Tror det blir den störtsa eftersom urvalet av länder är störst där. Dessvärre tror jag också att köerna är längst där då de flesta säkert resonerar som jag gör.
Det var dagens tankar det! Så här mycket har jag inte skrivit på väldigt länge! Inga bilder blev det heller idag......
Julafton
Fasiken vad dålig jag är på att blogga nuförtiden. Vi (mest jag..sambon sitter mest och spelar dataspel som vanligt) håller på att renovera de sista smådetaljerna inför försäljningen av huset i vår. Sen har jag haft ganska mycket jobb på sistone. Ungefär halvtid.
Här kommer i alla fall en kopia på det julkort jag skickat till folk jag känner. I brist på barn har jag satt tomteluva på mitt husdjur:
Suprefactinjicerandet går bra. Tänker inte så mycket på det.. Jag skaffade emblasalva för att bedöva sticket med men jag känner ingen skillnad så jag har slutat använda den. Precis som förra gången får suprefacten mig att känna mig lugn och stabli psykiskt. Orkar inte ens bli arg på sambon när han klantar sig ;)
Ikväll ska vi hem till mina föräldrar och fira jul tillsammans med dem och min bror och hans tre barn. Jag kommer att bli avundsjuk på att de får fler julklappar än jag! Haha! Juldagen blir det firande med svärföräldrarna med sambons syster och hennes man och tre barn. Då brukar vi få var sin trisslott. Det är enda gången på året jag öppnar en lott. Ganska trevligt. En gång vann jag en ny lott.
Ni förstår nu varför jag inte bloggar så ofta nuförtiden.. Jag har inget att säga.
God Jul och Gott Nytt År.
Här kommer i alla fall en kopia på det julkort jag skickat till folk jag känner. I brist på barn har jag satt tomteluva på mitt husdjur:
Suprefactinjicerandet går bra. Tänker inte så mycket på det.. Jag skaffade emblasalva för att bedöva sticket med men jag känner ingen skillnad så jag har slutat använda den. Precis som förra gången får suprefacten mig att känna mig lugn och stabli psykiskt. Orkar inte ens bli arg på sambon när han klantar sig ;)
Ikväll ska vi hem till mina föräldrar och fira jul tillsammans med dem och min bror och hans tre barn. Jag kommer att bli avundsjuk på att de får fler julklappar än jag! Haha! Juldagen blir det firande med svärföräldrarna med sambons syster och hennes man och tre barn. Då brukar vi få var sin trisslott. Det är enda gången på året jag öppnar en lott. Ganska trevligt. En gång vann jag en ny lott.
Ni förstår nu varför jag inte bloggar så ofta nuförtiden.. Jag har inget att säga.
God Jul och Gott Nytt År.
Ny IVF-kula
Nu kan det bli så att jag skriver lite mer regelbundet här på min blogg, gott folk, eftersom jag den 19:e, på onsdag (Djävlars! Jag har ju glömt att hämta ut sprutorna!!) börjar en ny IVF-behandling. Suptefactinjicering hela jul och nyår alltså och sen äggplock och återföring någon gång i januari (?).
Eftersom Betnér-klippet i förra inlägget var så populärt så kommer här uppföljaren: något grövre, den känslige tittaren varnas, men enligt min mening ännu roligare och väldigt mycket mer pricksäkert! Betnér har, liksom jag, bara starka ord. Allt ska inte tas bokstavligt...
Eftersom Betnér-klippet i förra inlägget var så populärt så kommer här uppföljaren: något grövre, den känslige tittaren varnas, men enligt min mening ännu roligare och väldigt mycket mer pricksäkert! Betnér har, liksom jag, bara starka ord. Allt ska inte tas bokstavligt...
Förbannad och dålig på att räkna
Den senaste tiden har jag gått omkring och varit jävligt förbannad över många olika saker i mitt liv:
1) att jag inte blev med barn trots hjälp av hormoner, provrör, laboratorieassistenter och annat.
2) att vi inte anmälde oss till utredning för adoption redan för flera år sedan när vi började fatta att vi skulle få svårt att skaffa barn
3) att min lata jävla sambo aldrig kan lära sig att börja sätta besticken längst in i diskmaskinens bestickhållare när denne i övrigt är tom (eller glasen för den delen......)
4) att jag, trots att jag nu är 36 år och har nästan 7 års universitetsutbildning, fortfarande inte har något fast jobb utan bara tillfälliga anställningar med korta eller längre perioder av arbetslöshet däremellan.
5) att jag bara fick en jävla fucking kuk-timanställning denna gången
6) att jag själv, mitt dumma dumma nöt, var den som föreslog en timanställning.........................(iofs så att jag skulle slippa en ny karensperiod från a-kassan efter någon månads anställning)
7) att Second Life-teamet envisas med att försöka dra pengar från mitt konto trots att jag bara är grund-medlem och alltså inte behöver betala något och således inte heller har lämnat ut mitt kontonummer. Dessutom är Sedond Life tråkigt och jag skulle hellre dö (alt. avstå från att använda det) än betala pengar för det!
Men framför allt har jag varit förbannad för:
8) att mensen aldrig har kommit så att jag kan börja räkna ner 21 dagar tills jag får börja injicera suprefact igen som är första steget i min IVF-behandling nr 2.
(...och här kommer vi till dåligpåatträkna-biten:)
Det har känts som en hel evighet sedan jag fick missfall och blödde efter IVF-försök nr 1. När jag idag så äntligen tog fram almanackan för att kolla hur lång evigheten verkligen har varat så upptäckte jag att den var ca en månad lång....... Jag kan nog sluta vara förbannat över att mensen aldrig kommer.
Och eftersom jag känner mig så förbannad idag så kan jag nog vara ganska säker på att mensen har kommit innan helgen ;)
1) att jag inte blev med barn trots hjälp av hormoner, provrör, laboratorieassistenter och annat.
2) att vi inte anmälde oss till utredning för adoption redan för flera år sedan när vi började fatta att vi skulle få svårt att skaffa barn
3) att min lata jävla sambo aldrig kan lära sig att börja sätta besticken längst in i diskmaskinens bestickhållare när denne i övrigt är tom (eller glasen för den delen......)
4) att jag, trots att jag nu är 36 år och har nästan 7 års universitetsutbildning, fortfarande inte har något fast jobb utan bara tillfälliga anställningar med korta eller längre perioder av arbetslöshet däremellan.
5) att jag bara fick en jävla fucking kuk-timanställning denna gången
6) att jag själv, mitt dumma dumma nöt, var den som föreslog en timanställning.........................(iofs så att jag skulle slippa en ny karensperiod från a-kassan efter någon månads anställning)
7) att Second Life-teamet envisas med att försöka dra pengar från mitt konto trots att jag bara är grund-medlem och alltså inte behöver betala något och således inte heller har lämnat ut mitt kontonummer. Dessutom är Sedond Life tråkigt och jag skulle hellre dö (alt. avstå från att använda det) än betala pengar för det!
Men framför allt har jag varit förbannad för:
8) att mensen aldrig har kommit så att jag kan börja räkna ner 21 dagar tills jag får börja injicera suprefact igen som är första steget i min IVF-behandling nr 2.
(...och här kommer vi till dåligpåatträkna-biten:)
Det har känts som en hel evighet sedan jag fick missfall och blödde efter IVF-försök nr 1. När jag idag så äntligen tog fram almanackan för att kolla hur lång evigheten verkligen har varat så upptäckte jag att den var ca en månad lång....... Jag kan nog sluta vara förbannat över att mensen aldrig kommer.
Och eftersom jag känner mig så förbannad idag så kan jag nog vara ganska säker på att mensen har kommit innan helgen ;)
Bloggpaus
Hej
Besöket i storstaden var givande och avslappnande. Jag hann till och med gå vilse lite i Bromma ;)
Idag har jag fortsatt sprätta upp mesolitisk flinta medelst grävmaskin och skyffel och är just nu ungefär lika trött som en kamel..som är trött...
Eftersom mitt liv är ganska tråkigt och innehållslöst just nu och jag måste anstränga mig att hitta på saker att skriva i bloggen så tänker jag inte skriva lika frekvent framöver som jag gjort tidigare. Jag har inget behov att skriva av mig för tillfället.. Kalla det bloggpaus, kalla det vad du vill men hädanefter bloggar jag bara om jag har någonting att säga.
Men jag kommer att kolla in på mina favoritbloggar nästan lika ofta som förut!
Kram kram
Besöket i storstaden var givande och avslappnande. Jag hann till och med gå vilse lite i Bromma ;)
Idag har jag fortsatt sprätta upp mesolitisk flinta medelst grävmaskin och skyffel och är just nu ungefär lika trött som en kamel..som är trött...
Eftersom mitt liv är ganska tråkigt och innehållslöst just nu och jag måste anstränga mig att hitta på saker att skriva i bloggen så tänker jag inte skriva lika frekvent framöver som jag gjort tidigare. Jag har inget behov att skriva av mig för tillfället.. Kalla det bloggpaus, kalla det vad du vill men hädanefter bloggar jag bara om jag har någonting att säga.
Men jag kommer att kolla in på mina favoritbloggar nästan lika ofta som förut!
Kram kram
Trött.....
Hej
Idag började jag jobba "på allvar". Är frusen och ledbruten efter en dags schaktande med föga imponerande fyndigheter; några flintor, diffusa anläggningar och enstaka härdar. Eftersom Cramo glömt att 1 - sätta i en gasoltub i boden och 2 - ge oss nyckeln så att vi kunde sätta på den saknade gasolen har vi dessutom fått inmundiga våra måltider i minusgrader (eller i varje fall strax över nollsträcket vilket känns som minusgrader när man måste vistas i det hela dagen). Som tröst tog jag mig ett litet, litet glas vin när jag kom hem och nu är jag helt full! Det är därför jag svamlar.
Idag började jag jobba "på allvar". Är frusen och ledbruten efter en dags schaktande med föga imponerande fyndigheter; några flintor, diffusa anläggningar och enstaka härdar. Eftersom Cramo glömt att 1 - sätta i en gasoltub i boden och 2 - ge oss nyckeln så att vi kunde sätta på den saknade gasolen har vi dessutom fått inmundiga våra måltider i minusgrader (eller i varje fall strax över nollsträcket vilket känns som minusgrader när man måste vistas i det hela dagen). Som tröst tog jag mig ett litet, litet glas vin när jag kom hem och nu är jag helt full! Det är därför jag svamlar.
Återkommen...
Hej hej
Jag är tillbaka från Stockhom efter tre dagars sökajobb-seminarie med Trygghetsrådet TRS i lyxig slottsmiljö med godare mat än jag ätit på mycket länge :) Jag fick en del nya uppslag till vilka jobb jag kan söka, men framför allt fick självförtroendet sig en liten push! Nu ska jag ringa och göra en "informationsintervju" hos ett företag som jag skulle kunna tänka mig att arbeta hos. Det braiga trixet lärde vi oss på seminariet ;)
Från och med måndag har jag tre veckors heltid att "se fram emot" i min egen bransch, men tre veckor är ju inget att hänga i julgranen.. Jag måste lämna arkeologin bakom mig och söka nya utmaningar i livet!!
Här en bild på ytterligare en fattig arkeolog:
Jag är tillbaka från Stockhom efter tre dagars sökajobb-seminarie med Trygghetsrådet TRS i lyxig slottsmiljö med godare mat än jag ätit på mycket länge :) Jag fick en del nya uppslag till vilka jobb jag kan söka, men framför allt fick självförtroendet sig en liten push! Nu ska jag ringa och göra en "informationsintervju" hos ett företag som jag skulle kunna tänka mig att arbeta hos. Det braiga trixet lärde vi oss på seminariet ;)
Från och med måndag har jag tre veckors heltid att "se fram emot" i min egen bransch, men tre veckor är ju inget att hänga i julgranen.. Jag måste lämna arkeologin bakom mig och söka nya utmaningar i livet!!
Här en bild på ytterligare en fattig arkeolog:
:)
Jag hittade just 450 kr i en väska som jag inte använt på ett tag. Då blir man glad :)
