MINprovrorsbefruktning

Igår när jag skulle leta efter en ny bok att läsa i bokhyllan så hittade jag en bok som jag fick av några kompisar förra gången jag var gravid (för 2-3 år sedan och som slutade i missfall som vanligt) som hette Jag ska bli mamma av Karin Milles. Jag läste lite i boken och några rader fick mig att komma till insikt om varför jag blev så upprörd i förra veckan när några i min omgivning tyckte att jag klagade för mycket på krämpor relaterade till min graviditet. Detta skrev jag om här och här. Författaren skrev att hon inte kunde begripa att folk i hennes omgivning inte också, liksom hon själv, tyckte att det allra mest intressanta i hela världen just då var hennes graviditet och allt som hade med den att göra. Som förstagångsgravid var ju allt nytt och spännande och förtjänade att analyseras och diskuteras!

PRECIS så känner jag. ..med ett litet tillägg: förutom en växande mage och bubbel och sparkar inifrån så är det ju faktiskt mest krämpor och mindre trevliga kroppsliga förändringar som kännetecknar en graviditet.. Alltså är även krämporna superintressanta att diskutera och ventilera - de är ju också nya och spännande! Det jag blev arg på i förra veckan var kanske inte bara att man som gravid inte är tillåten att klaga på att man mår dåligt och har ont eftersom man ska vara glad och tacksam, utan även att alla andra inte tycker att det är lika intressant att diskutera mina krämpor som jag själv tycker. De hörde bara klagan när jag ville upplysa om och diskutera något nytt och spännande som hände med min kropp.



För övrigt kan jag upplysa er som faktiskt är intresserade av mina graviditetskrämpor att jag i morse vaknade av att jag fick en väldig kramp i höger vad. Jag brukar få kramp i vänster vad och inte så mycket men idag var det höger ben och jätteont!! Intressant, eller hur?