Saker som jag men inte min sambo klarar

Jag är inte sur på sambon längre. Han fattade piken och kom upp, gick ut med hunden och matade och gullade sedan med barnet så att jag fick äta frukost i lugn och ro. Sen åkte vi, barnlösa, och festivalade lite på kvällen och hade riktigt trevligt.

Men jag har ändå funderat på det här med jämlikt föräldrarskap ända sedan Tjorven kom till och mors-dagen till ära tänker jag försöka sätta ord på funderingarna genom listan nedan (största delen av inlägget skrevs igår..). Eftersom jag har en bror som är alla småbarns STORA favorit och som med självklar lätthet har uppfostrat tre underbara tjorvar så vet jag att listan inte (alltid) har med kvinnligt och manligt att göra.

Listan heter Saker som jag men inte min sambo klarar.

  • att kolla sina mail eller betala sina räkningar samtidigt som man ensam "har" Tjorven
  • att bajsa samtidigt som man ensam "har" Tjorven
  • att skölja upp haklappen efter intagen måltid samtidigt som man ensam "har" Tjorven
  • att duscha samtidigt som man ensam "har" Tjorven
  • att särskilja mellan tröttgråt, jag-vill-att-nåt-ska-händagråt, hungriggråt, och ont/obehagsgråt samt att häva densamma
  • att rengöra barnet och sig själv efter en bajskatastrof samt att slänga skiten och sätta i ny påse i soptunnan - ensam
  • att hålla hemmet i ordning i allmänhet samtidigt som man ensam "har" Tjorven
  • att fixa i trädgården samtidigt som man ensam "har" Tjorven
  • att skruva i några skruvar samtidigt som man ensam "har" Tjorven
  • att notera från vilket håll solen kommer så att man kan vända vagnens och barnets framsida ifrån den när man är ute på promenad så att barnet slipper bli bländat
  • att märka när barnet blir tyst när den andre "har" henne och kunna lägga ihop 1 + 1 = "Aha barnet kanske har somnat" och därför vara lite tyst
  • att tvätta OCH vika torr tvätt samtidigt som man ensam "har" Tjorven
  • att häva ilskenskrik genom att snabbt notera exakt vilken grej barnet är ute efter och ordna fram den.
  • att skynda och distrahera vid av/påklädning eftersom barnet annars blir vansinnig!
  • att se till så att allt man behöver finns i skötväskan innan man beger sig iväg nånstans
Fyll gärna på listan...

Mer sömn

Jag hittade (via en kommentar på Kattmammans blogg) en bra sajt idag! Det är barnläkare Berndt Eckerberg som forskat i barns sömnmönster och hans tankar är ganska mycket i linje med mina. (Jag känner inte till honom sedan tidigare även om jag har hört talas om hans somna-själv-metod, men antagligen är han redan känd för de flesta.. )

Här är några citat som handlar om nyfödda:

"Små barn är egentligen skapta för att sova tillsammans med sin mamma, vakna flera gånger varje natt och somna om efter att ha snuttat litet på bröstet. Så har barn sovit sedan mänsklighetens begynnelse för miljoner år sedan."

"De tre-fyra första levnadsmånaderna av ett barns liv skiljer sig på många sätt från fortsättningen. Barnet behöver inte bara mer sömn utan är också mer känsligt för stress av olika slag. Det beror på att barnet ännu inte har full tillgång till de delar av hjärnan (främst pannloberna) där olika självlugnande eller självreglerande system finns. ... De flesta barn är mer skrikiga under den här perioden, många så skrikiga att man kallar det tremånaderskolik.
.."

"...det nyfödda barnet är beroende av en vårdare som ger det en så skyddad och stressfri tillvaro som möjligt. I livmodern har barnet legat med armar och ben pressade mot kroppen, det har gungats på dagarna av moderns rörelser och hört bruset av hennes blodkärl. ... Sedan urminnes tider har naturfolk löst problemet med barnets ökade stresskänslighet den första tiden genom att skapa en livmoderlik miljö även efter födelsen. Mödrarna har burit barnen tätt intill kroppen och givit bröstet med mycket täta mellanrum. "


"Det tycks vara så att både avsaknad av de invanda sinnesintrycken från livet i livmodern och för mycket nya, främmande intryck gör barnen stressade den första tiden. Många barn, även de med tremånaderskolik, är mycket kinkigare på kvällarna. Dessa barn kan ibland bli mycket lugnare om man minskar på nya sinnesintryck som mycket ljus, störande ljud eller för mycket ögonkontakt. Det tycks som stressnivån i hjärnan byggs upp under dagens lopp."

Länk till sajten!


:-)

Igår skrek hon knappast alls! Jag åt mer laktos än vanligt (var på våffelbjudning och det var glass till våfflorna och vanlig mjölk i kaffet) och vi hade dessutom vitlök i kvällsmaten (står på "koliklistan"). Det som var annorlunda igår (förutom att hon fick dubbel dos semperdroppar) var att Tjorven sov nästan hela dagen så nu tänker jag tro att skriket är trötthetsrelaterat. Ju tröttare desto mer skrik.

Nu ska den nya teorin testas och jag ska börja äta åtminstone bregott igen.

Nu vaknade hon visst :-)

Uppdatering: på väg till lillan upptäckte jag att jag torrkokt mjölkpumptillbehören igen!!! För femte eller sjätte gången..... Snart bränner jag ner hela huset!

Tjorven 1 månad gammal!

Det firade vi med att ta en promenad upp till stan och inhandla en styck randig tröja och en styck hood. (Det är nästan på det första jag köper till Tjorven som inte är begagnat och inte ärvt. Dessutom till ordinarie pris och inte på rea! Haha!)




p.s. kläderna på bilden är fådda, lammfällen begagnad och sittern fådd... ;-) Konsumera mindre!!

Laktos

Som en uppföljning av ett inlägg för ett tag sedan (länk) så kan jag meddela att det gjorde susen att avhålla sig från laktos för att lilla Tjorven skulle sluta skrika om kvällarna (+ annat gasbildande som lök, kål etc). Det har varit lite svårt att hålla 100% laktosfri kost nu under julhelgen men jag kan definitivt se ett mönster de dagar jag ätit helt laktosfritt. Min bm på bvc sa att jag så smått kunde återinföra laktosmat efter ett par veckor med total avhållsamhet och se hur det går.

Längtar tills det funkar igen för jag ääälskar ju mjölk och bregott (fy för den lede vad laktosfritt smörgåsmargarin är äckligt!!) och ost och creme fraiche och glass och och choklad och allt som innehåller laktos!!


Tjorven och fröken Svensson = kärlek




Jag är inte lika motiverad att blogga nuförtiden som förut.. Kanske är det övergående, kanske inte. Vi får se.

GOTT NYTT ÅR!

Stackars underbara lilla Tjorven...

Tjorven skriker något alldeles förtvivlat några timmar varje kväll nuförtiden. Jag har redan slutat att dricka mjölk till måltider men imorgon ska jag sluta med alla mjölkprodukter (och lök, kål och annat gasbildande) för att se om det har effekt.

Fyra nyheter

Om man ska sammanfatta de viktigaste sakerna som har hänt i Tjorvens och mitt liv den senaste tiden så är det framför allt fyra saker som känns viktiga att berätta.

1) Tjorvens navelstump ramlade av igår. Nu ser naveln nästan mer otäck ut än förut.. Det ser ont ut med lite torkat blod runtikring och blottad vävnad utan riktig hud och så luktar det mysko... :-( Men alla säger att det är precis som det ska vara så jag får väl lita på dem.

2) I söndags premiäranvände vi bärsjalen för första gången. Det gick riktigt bra. Tjorven var så nöjd så nöjd! Det var dessutom betydligt lättare att få i ett barn i sjalen än den docka som jag har övat på innan Tjorven kom :-) Det som är lite trist är att min ryggvärk (som jag blev sjukskriven för) kom tillbaka efter en halvtimme med Tjorven i sjalen............ :-(

Bärsjalsbild: (extra snyggt blir det av att mina vita långkalsonger sticker upp sådär på baksidan.........)





3) Vi har varit på utflykter utanför hemmet två gånger (utöver vanliga promenader..)! Första utflykten var hem till mina föräldrar (utan sambon som var hemma och målade bokhyllsplankor) så det kändes tryggt och bra. Andra utflykten (tillsammans med sambon) var till sambons jobb (i ett helt annat landskap!!) för att visa upp underverket samt att säga upp sambon (han ska ju bli egen företagare nu). Sen våldgästade vi vårt gamla hus (oj! vad de hade hunnit ändra på mycket!) och till sist tog vi en promenad där vi brukade gå med hunden när vi bodde där - hunden blev SÅ lycklig!! Utflykten tog hela dagen och gick bra!

4) Jag har blivit godkänd för att få lämna mjölk till neonatal-avdelningen på sjukhuset :-) (Ett hivtest på mig och bakterietest på mjölken återstår iofs..) Jag pumpar ut mellan 50 och 60 cl varje morgon när Tjorven har ätit klart och nu är våra iskubsfack för förvaring av mjölk slut...(nån som vet var man kan köpa fler eller har tips på annat man kan förvara mjölken i?) Känns bra att kunna hjälpa andra när man själv har fått så mycket hjälp!

Nu ska jag ta en dusch och sen ska vi upp till socialen för att skriva på papper där vi intygar att sambon är far till Tjorven. (Risken för att jag ska ha vänstrat är ju naturligtvis mycket större när vi bara är sambos än när man är gift........................................)

Jordbävning!

Vid 06.22 vaknade jag av att huset skakade och garderoberna vibrerade ljudligt! Många tankar hann fara genom huvudet men eftersom jag varit med om ett jordskalv i Grekland en gång i tiden så visste jag ju egentligen vad det var. Jag blev inte direkt rädd men lite stressad blev man allt! Efter lite googlande nu på morgonen fick jag reda på att det var ett skalv på mellan 4,5 och 5 på Richterskalan (!!!) med epicentrum mellan Ystad och Tomelilla.

Lilla Tjorven sov lugnt igenom hela skalvet (liksom sambon - han skulle inte vakna om så en ångvält körde precis förbi honom!). Djuren reagerade konstigt nog inte heller.

Tjorven har för övrigt sovit väldigt bra de två senaste nätterna! Jag har fått näst intill normalsömniga nätter :-)

Förlossningsberättelse del 2 (lååång)

Jag tror att vattnet gick ungefär samtidigt som vi begav oss hemifrån efter lunch (lunch och lunch förresten, jag fick väl i mig någon deciliter makaroner...). Men det var ju inte alls som jag hade föreställt mig, det sipprade ut lite långsamt och eftersom det gjorde så ont i nedre magen så var det svårt att avgöra om man kissade på sig eller om det var fostervattensavgång. Jag kan inte minnas att det rann ut i snabbare takt senare heller.

Efter att lustgasen plockades fram har jag inte full koll på vad som hände. Jag vet att vi fick byta rum ganska snart, till ett med dusch. Jag satte mig i duschen som lindrade smärtan oväntat bra. Eftersom jag inte kunde sitta still när värkarna kom (det kunde jag inte på hela tiden, de sa till sambon att jag var väldigt "rörlig" i sängen (haha! Jag försökte ju bara krypa ifrån smärtan!), så de kunde inte använda CTG på mig och fick lite senare istället sätta elektroder på Tjorvens huvud för att hålla håll) så kröp jag omkring på golvet i duschen. Krypandet skavde på knäna så jag la en handduk på golvet och först efter ett bra tag märkte jag att jag lagt handduken på golvbrunnen och tydligen orsakat översvämmning långt ut i rummet! Sambon märkte ingenting eftersom han satt och löste korsord... Pinsamt.

Efter att jag kom ut från duschen så erbjöd min barnmorska (till min stora förvåning) mig petidin. Jag tackade och tog emot! Det lindrade värkarna på ett behagligt sätt, tog udden av dem liksom. Skönt! Jag tror inte att medicinen fick själva värkarna att avta i styrka dock, något som petidin tydligen kan göra. Jag fick senare även en epidural, men jag kan inte minnas att smärtan blev så mycket lindrigare av den.. Men så var jag också ganska "borta" under fr a senare delen av förlossningen så mitt minne är kanske inte så tillförlitligt. Jag fick lustgas under hela tiden, förutom när jag satt i duschen av förklarliga skäl, och jag tycket definitivt att det var den allra bästa smärtlindringen tillsammans med duschen. Ett tips till er som inte fött ännu: man kan höja lustgasdosen i tre (?) nivåer, utnyttja det!

Epiduralen:



Efter det var det skiftbyte och jag fick en ny barnmorska, en som var betydligt rakare och tydligare i sitt sätt och henne gillade jag. Tyvärr skrek jag, trots det både det ena och det andra till henne också när det gjorde ont... Bland annat så var jag förbannad för att när jag ställde frågor så uppfattade jag det som att jag inte fick ordentliga och ärliga svar (ff av barnmorska nr 1). Jag tyckte dessutom att de svarade på ett sätt som man svarar ett barn. När jag sedan någonstans i dimman hörde att sambon fick raka och tydliga svar på sina frågor så skrek jag åt dem "Varför svarar ni inte mig på det sättet? Tror ni att jag är korkad bara för att jag ligger hjälplös här" och saker i den stilen. När sedan krystvärkarna satte igång så skrek jag väl de vanliga sakerna som att "Fattar ni inte att det inte GÅÅÅÅR?!" och "Det gör mer ont än vad som kan vara normalt, något måste vara fel, ni måste plocka UUUT henne!!"

På sängen jag låg i satt det ett handtag på varje sida och i dessa fanns elektronik för att höja/sänka sängen och sånt. Relativt ömtåliga gissningvis alltså.. Dessa låg jag och ryckte rytmiskt i och skrek olika saker i takt med ryckningarna. Vanligtvis skrek jaj "Aj, aj, aj, aj, aj, aj, aj, aj!" men helt plötsligt (trots vad jag skrivit i mitt förlossningsbrev) övergick det vid något tillfälle till "klipp, klipp, klipp, klipp, klipp, klipp, klipp, klipp!" Sambon och barnmorskan hade tydligen haft lite roligt åt det. Jag kan väl själv också skratta åt det nu såhär i eftehand men just då var det på fullaste allvar. Som tur var gjorde de som jag skrivit i mitt förlossningsbrev och inte som jag skrek. Jag skällde också en hel del på sambon för att han inte hjälpte mig tillräckligt mycket. Vad han nu skulle hjälpa mig med... Antagligen ganska vanligt.




Jag bajsade på mig under förlossningen som de flesta andra. Detta bekymrade dock inte mig det allra lilla minsta. Jag bad tvärtom till och med sambon att torka bort det vid något tillfälle när det inte fanns någon barnmorska/undersköterska i rummet! Det trodde man inte innan... Ens hämningar försvinner totalt när man ligger där med underlivet i vädret!

Vid några tillfällen lyckades jag somna helt kort mellan värkarna. Då drömde jag konstiga drömmar (pga lustgasen?) och när jag i vaknade till igen så svamlade jag en hel del till sambon. Han (som själv aldrig tar någon som helst medicin) ville då sänka lustgasdosen eftersom han trodde att jag hallicunerade och jag fick böna och be för att de inte skulle göra det!

Krystvärkarna var helt annorlunda än den andra värkarna. Smärtan var behagligare på något sätt och eftersom man visste att Tjorven kom ut liiite mer för varje krystvärk så såg man nu ett syfte och så småningom även ett slut med alltihop. Mina krystvärkar började alltid med att kroppen själv ljudligt "drog efter andan" som när man får ett slag i mellangärdet ungefär, fast långsammare. Sen följde själva värken och då kom också ett ljud av sig självt. Ljudet kändes djuriskt och primalt på nåt sätt och jag kände igen det från Anna Wilsbys dvd med profylaxövningar som jag köpte för några veckor sedan. Det var nu jag fick i princip den enda behållningen av dvd'n; andningsövningarna funkade inte alls eftersom jag helt enkelt inte kunde slappna av när värkarna kom. Men nu kunde jag styra kraften i krystvärkarna genom att försöka hålla "ljudet" i det lägre tonregistret snarare än att pipskrika. Det funkade faktiskt!

Tjorven föddes så äntligen kl 23.31 på fredagskvällen. Jag tog ut henne själv, när halva hon var kvar i mig, och la henne på bröstet. Det var naturligtvis det mest fantastiska någonsin. Hon var blåaktig i huden, kladdig av blod och klet och hade "konhuvud", men hon var ändå det vackraste jag sett. Hon föddes i sk vidöppet läge (det visste jag inte att det hette innan Kattmamman skrev om det i sin blogg) så hon kom med ansiktet vänt mot mig. Sambon fick klippa navelsträngen efter ett tag, när den slutat pulsera och sen när livmodern (nej nej nej! moderkakan ska det ju va!) kom ut (efter ca 10-15 minuter och med ett par svagare krystvärkar) och hade undersökts av barnmorskan så fotograferade vi den! Barnmorskan höll upp den med hela fostersäcken (eller vad det heter) som Tjorven har bott i de senaste 9 månaderna. Fantastiskt. (Men samtidigt lite äckligt.. sånt äckligt trodde man inte att man skulle syssla med innan).




Tjorven vägde 3095 gr och var 51 cm lång. Ganska smal alltså. Vi fick vara kvar i rummet på förlossningen hela natten (sambon åkte hem och matade katterna och sov några timmar framåt morgonen) och halva dagen därpå eftersom det var fullt på bb. Det kändes tryggt att vara kvar. När vi kom upp till bb kändes allt mer opersonligt och personalen var stressade. Jag och Tjorven stannade en natt till (den natten blev orolig pga strulig amning..) och sen åkte vi hem efter lite tjat och övertalning så fort Tjorven hade läkarundersökts och mitt onda underliv hade "godkänts" av en gynekolog. Jag blev bara sydd med tre stygn men jag hade en massa småsprickor och svullnader kring urinröret som gjorde det väldigt svårt att kissa, det gick låååångsamt och jag kunde inte känna riktigt om/när jag tömt blåsan. Jag kissade även på mig både första och andra natten och de var tydligen ganska oroliga för det... Det har blivit betydligt bättre nu men är inte helt bra, jag känner mig ofta kissnödig men när jag sätter mig så kommer det inget... Dessutom fick jag ett oliiiidligt smärtsamt hematom (inre blödning och svullnad) på ena blygläppen och det är tyvärr fortfarande kvar och tvingar mig att gå som en anka... Hemorojderna blev inte värre till en början men nu har de av någon anledning blivit ganska mycket värre.. Fattar ingenting..

Grattismackorna man fick på förlossningen någon timme efter att Tjorven kommit ut:




Ja, det var min förlossningsberättelse det. Jag har förstått att jag kommit förhållandevis lindrigt undan. Hela förlossningsförloppet gick snabbt för att vara första barnet och jag sprack nästan ingenting. Amningen funkar bra och Tjorven visar än så länge inga tecken på kolik eller annat otrevligt. Själva graviditeten, förutom illamåendet och foglossningen alldeles i början, var ju bara trevlig och fick mig att må bra! Som min barnmorska från mvc i Blekinge uttryckte det när hon ringde oss på bb för att höra hur allt hade gått "Du verkar ju som gjord för att föda barn!" Men trots det så känner jag inte i dagsläget att jag vill göra om det. Nu har vi lilla Tjorven och det känns alldeles tillräckligt.

Nu har jag varit smart och suttit uppe hela natten medans Tjorven har sovit gott. Jag får skylla mig själv om jag blir så trött att jag gråter...

Tjorven - 1 vecka gammal!

Det firade vi med premiärbadet! (...dels pga att hon bajsat ner sig på hela ryggen... Idag har vi efter tips börjat använda prematurblöjor istället och än så länge verkar de hålla fekalierna på plats betydligt bättre än newborn-blöjorna)

Och så verkar jag ha fått riktig ordning på amningen nu. Jag har tidigare haft sprängfyllda bröst som Tjorven inte kunde tömma och jag fattade inte att det inte skulle vara så (hur ska man kunna veta det..?) men nu har jag börjat pumpa ganska mycket (har idag pumpat ut ca 100 ml sammanlagt) och nu känns brösten nästan som vanligt. Och det är dessutom mycket lättare för Tjorven att få ut mjölk i lagom takt (tidigare kanske det inte kom något alls i början pga stockning och sen när det kom igång så sprutade det ofta rakt ner i svalget på Tjorven så att stackaren klöktes...). Sambon gjorde dessutom ett första försök med flaskan idag men det ville tyvärr Tjorven inte veta av!

Själv fick jag en rejäl sovmorgon idag! Efter en natt där Tjorven som vanligt somnade först vid 2 - halv 3-tiden och sen vaknade igen vid 5-snåret så var jag så trött att jag började gråta när sambon vaknade vid halv 9 (jag tar mig tyvärr inte tid till att sova på dagtid när Tjorven sover eftersom vi har renoveringen att tänka på...). Så sambon tog på eget bevåg med sig Tjorven och hunden på en lååångpromenad på morgonen/förmiddagen, så att jag fick sova till halv tolv! Jag vaknade av en mycket kall och blöt hundpuss :-)

Kroppen

Min mage kan numera jämföras med en mycket stor och välknådad matbrödsdeg. Men jag upptäckte just att jag kan ligga PÅ den igen! Fantastiskt..

Dessutom gjorde jag nr 2 idag för första gången sedan i lördags eller söndags (då var jag mkt lös - kroppen brukar själv se till att vara det i samband med förlossningen enl min bm) och det var INTE trevligt...... Jag hade glömt bort de goda råden om att äta katrinplommon och fiberrikt så jag var hårrrrd. Ajajajaj..........

Håller på att fila på slutet av förlossningenberättelsen. Bara så att ni vet att den är på gång! Men det är svårt att hinna med när man dels har Tjorven att ta hand om och dels håller på att renovera.

Idag har Tjorven varit på Byggmax för första gången!




P.S. Vi har världens bästa bilbarnstol som man kan dra efter sig som en liten shoppingvagn/resväska om man inte pallar ta med vagnen!

Förlossningsberättelse del 1

Det började med att slemproppen kom ut kl 2 på natten mellan den 4 och 5 dec. Det var en hel massa slem (liknande ägglossningsflytning, fast gulare och mer genom skinligt och blodblandat). Jag ringde förlossningen och frågade vad jag skulle göra och de sa att slemproppen kunde lossna upp till ett par veckor innan själva förlossningen så jag skulle invänta antingen förvärkar som kom med 5 minuters mellanrum regelbundet eller tills vattnet gick.

Kring kl 3 började de regelbundna förvärkarna (tidigare på natten, ett tag innan slemproppen lossnade hade jag några oregelbundna). Först kom de med ca en kvarts mellanrum i någon timme, sen med 10 minuter och framåt morgonen med 5-6 minuters mellanrum. När sambons väckarklocka ringde vid 7 och vi båda steg upp så blev värkarna mer oregelbundna och det kunde ta upp emot en kvart mellan varje igen. Konstigt...

Jag hade sedan tidigare en inbokad tid på obstetriska avd för CTG och UL kl halv 9. Vi valde att vänta med att åka in tills dess (eftersom jag kände på mig att de ändå skulle skicka hem mig igen). Mycket riktigt, CTG visade oregelbundna värkar och en vaginal undersökning visade att livmodertappen var helt tillbakadragen (eller vad man säger) men att jag inte börjat öppna mig ännu. Den kvinnliga läkaren sa att om vi väldigt gärna ville så fick vi stanna på förlossningen, men att vi då fick gå omkring i korridorerna tills allt satte igång på riktigt. Så vi åkte hem.

Vi var hemma tills efter lunch, vid ca halv 2-tiden och enligt vad jag minns så var förvärkarna ganska regelbundna med mellan 5 och 10 minuters mellanrum hemma men blev oregelbundna igen när vi gav oss iväg. Vi fick ett rum på förlossningen direkt men enligt min barnmorska var jag inte öppen alls fortfarande. Jag gillade inte min barnmorska särskilt mycket alls. Hon ställde frågor som fick mig att fatta att hon inte ens läst förlossningsbrevet jag lämnat in och hon pratade till mig som till ett barn vilket var mycket irriterande!

Förvärkarna började bli mer och mer onda och jag antar att de övergick i sk pinvärkar. Jag låg väl där ett tag och våndades och bad om lustgas men fick inte det av min barnmorska eftersom hon hävdade att jag fortfarande inte var öppen alls. Jag blev mer och mer desperat och började till slut gråta eftersom smärtan var så olidlig och jag fick inget smärtstillande förutom en varm vetekudde (gråten berodde nog också lite på att sambon var tvungen att ge sig iväg för att äta kvällsmat, viktigt eftersom han är diabetiker. Barnmorskan lämnade mig ensam väldigt långa stunder och jag var nog lite rädd). Till slut kallade hon in en annan barnmorska som fick känna och det visade sig att jag var öppen med 2 cm. Lustgasen plockades fram och det var en otrolig lättnad. Även om det fortfarande gjorde lika ont så var det mer uthärdligt på nåt sätt. Jag upplevde dock det som att jag inte fick tilräckligt med syre i mig när jag andades i lustgasapparaten, det var tungt att andas in och ut, och var tvungen att släppa ut luften utanför masken, vilket kanske inte är så bra för de övriga i rummet..




Fortsättning följer så snart jag hinner!

Bildbevis dag 2 hemma




Här är Tjorven 3 1/2 dag gammal.

SNART ska jag berätta allt!

Vart tar tiden vägen..............?!?!

Bildbevis




TACK för alla gratulationer!! Sitter just nu och matar lilla Tjorven.. Underbart....... :-)

Fler detaljer kommer snart - jag lovar!!

Underbara Tjorven!!

Tjorven har kommit!! Allt har gått superbra och vi mår bra hela familjen. Jag uppdaterar mer när jag landat lite (känner mig iofs landad och lugn men har svårt att hitta tiden till att sitta vid datorn..).

Uppföljning

Tack, tack, tack för alla fina och omtänksamma kommentarer efter gårdagens inlägg!

Idag stannade sambon hemma från jobbet för han hade (enligt egen utsago) feber och var stel i kroppen (han är aldrig hemma från jobbet så det låg säkert någon sanning i det..). Jag var i pappas verkstad och byggde hallhylla (bild kommer senare) samt hos mormor på besök hela dagen och när jag kom hem så hade han faktiskt tapetserat färdigt nästan hela väggen OCH varit ute med hunden en rejäl runda! (han var så klart tydlig med att påpeka hur jobbigt det hade varit...). Vi pratade inte om gårdagens "incident" utan allt var snarare som vanligt och han var "bror duktig". Vi får väl se hur länge det varar denna gången..

Svar på kommentarerna:

Moooi: huvudvärken är faktiskt betydligt bättre idag, tack! Och tack för byrå-komplimangen.
Ting: Tack du också :-)
Kattmamman: Det känns faktiskt som om jag är "redo" för att bara slappna av nu och förberera mig inför själva förlossningen. Nu har jag ju "kontroll" igen och har fixat det nödvändiga som skulle fixas..
Petra: Jag har ställt krav och ställer krav hela tiden ju! Oftast är reaktionen att han blir skitsur men att han egentligen fattar att jag har rätt och så småningom kryper till korset. (Han sa bara häromdagen att jag var den som hade fått honom att fatta att han egentligen var väldigt egoistisk.) Tro det eller ej efter mitt inlägg igår, men han är faktiskt en förhållandevis jämlik och bra sambo (fast det tyckte jag ju så klart inte igår...).
Cinks: Jag lovar!
Tisalen: Jag tror att du har rätt... När ska det sluta vara så....? Jag vill gärna tro att 80-talisterna är lite bättre på det än oss 60 - och  70-talister.

Imorgon ska jag bara besöka barnmorskan och sedan ta det väääldigt lugnt hela dagen, jag lovar! Jag hoppas att Blekinge landstings internpost funkar som den ska för jag hade tydligen glömt min livsnödvändiga barnmorske-informations-mapp på gyn i Karlshamn när jag var där på UL i fredags... De skulle internposta den till min bm idag. Nämnde jag att jag hade gröt i huvudet...?

Uppdatering

Haha! Roliga kommentarer de där två sista efter föregående inlägg. Nej, Tjorven har inte blivit vräkt, hon verkar trivas bra i sin lilla etta och hyresvärden är också nöjd - ett litet tag till i alla fall :-)

Här är en bild på en sjunkande mage i vecka 37 + 6 eller nåt i den stilen. Ett par hängbröst får man på köpet.





P.s. När vi så äntligen åkte för att hämta ut den där bilbarnstolen i butiken igår (efter att jag påmint sambon naturligtvis) så visade det sig att lappen från Folksam bara var giltig i en månad............vilket var i torsdags.......

Som tur var hade vi att göra med en snäll och förstående expedit så hon skrev att vi hade varit där och hämtat stolen i torsdags och vi fick ut vår tämligen nödvändiga bilbarnstol.

EN sak skulle han ansvara för..........................................................

(Jag känner mig lite ilsk idag. Verkar jag ilsk?)

Nytt tillväxt-UL och nyckelöverlämning

Idag på tillväxt-UL nr 2 var Tjorven 7% större än normalt för sin "ålder". Läkaren tyckte att det var lite mysko att förra läkaren vid tillväxt-UL nr 1 kunde få det till att hon då var 14% för liten.. Men men..! Det är ju bra! Däremot hade jag fortfarande för lite fostervatten och ska därför tillbaka till ett nytt UL om 2 veckor. När jag berättade om det för en kompis så sa hon typ "Aj, aj... Torrförlossningar är inte så trevliga" med en lidande min. Jag tror INTE att jag vill veta mer om det................ Den dagen - den sorgen!

En av mina FL-kompisar som också blev med barn på RMC i Malmö fick sin skorpa häromdagen! Jag läste den långa förlossningsberättelsen först idag och det var både en fantastisk och skrämmande berättelse om smärta och glädje! (Jag grät så klart konstant när jag läste den..) STORT GRATTIS till dig Miabjörn och även pappa Bobbibjörn!!

Idag har vi även lämnat över vårt gamla hus rent formellt. (De nya ägarna fick en nyckel redan i mitten av veckan för att vi ändå hade flyttat och städat klart och för att de skulle måla och tapetsera en massa). Det känns JÄTTESKÖNT att släppa det kapitlet av livet!

Hälsningar Fibula som fortfarande "tjuv-surfar" på någon grannes trådlösa oskyddade internet.

Tack!

För alla fina och bra komentarer på mitt förlossningsbrev och om min brors okänsliga idiotiska ex-sambo! Jag ska fila på brevet lite till tror jag..

Nu har vi flyttat till radhuset och vi har ännu inget eget internet. Just nu står jag i ett hörn av huset där jag ibland har minimal kontakt med någons oskyddade trådlösa nätverk ;-)  Det kommer alltså sannolikt att vara lite tyst från mig i cybervärlden tills Glocalnet får tummarna loss och installerar vårt internet. (Jag vill inte ge mig iväg och ta mig upp på stan på ett par dagar ännu eftersom vovven är lite orolig i nya huset...)

Vi hörs igen!

Tidigare inlägg
RSS 2.0