MINprovrorsbefruktning

Det blir inget med New York.............

Tydligen var det så att man inte kunde boka vilka flygresor som helst på de där flygpoängen, utan bara t ex när det finns många platser kvar på ett flyg (det lär ju aldrig hända till New York). Det hade svärföräldrarna glömt att berätta.....

Jag är oerhört besviken och känner mig väldigt snuvad på konfekten!

Varför kunde de inte tala om det från början....? Varför kunde de inte varna oss för det när vi sa att vi ville åka till New York...?

Ruvardag 12 idag och, ja ni ser rubriken. Jag vet inte vad jag ska tro...? Mensvärken och menshuvudvärken kommer och går och har gjort så i många dagar nu. Innan mens brukar båda vara ihållande...

Men inga andra grav,symptom som ömma bröst eller uppe och kissar ofta. Jag sover som sagt lite konstigt - vaknar väldigt tidigt varje dag. Sen känner jag mig liite konstig i benen. Är nästan som på väg att börja krampa i låren ibland men det blir liksom inget av det... Och så är jag torr i slemhinnorna. Det märker jag genom att Crinonet inte kommer ut av sig själv efter några dagar som det gjorde förra gången och av att jag är jättetorr i munnen när jag äter nåt - måste smådricka hela tiden! Dessutom är det något med kroppstemperaturen - jag antingen fryser eller svettas och är sällan "lagom"... På gospelkörövningen igår hade jag helt plötsligt glömt bort flera låttexter - texter som jag har kunnat tidigare...? Så nåt lurt är det... Analysfreaken är tillbaka!!

Nu ska jag strax iväg och lämna blodprovet. Tanken slog mig att jag skulle svänga inom apoteket och köpa ett grav.test, men nej, jag vågar inte. Tänk om det visar pluss och jag blir överlycklig och sen blir det ett negativt besked på blodprovet. Det har hänt förr (inte mig men andra..). Det pallar jag inte!! Nu blir det en lång helg istället.
___________

Har varit och lämnat blodprovet nu och köpte inget grav.test... Tjejen på labbet var väldigt nyfiken och ställde frågor. Jag bjöd in till det själv så det var inga problem :)
___________

Är just nu uppspelt och LIVRÄDD för att bli besviken igen. Ska göra ALLT för att försöka tänka på annat i helgen.......

Mensen har fortfarande inte kommit......... Inte ens en rosa flytning......? Fortfarande mensvärk dock...

Jag vågar inte tänka på vad det skulle kunna betyda. Nej.....det kan bara inte vara så... Det finns inte...

Nu pratar vi om något annat!

Jag och min sambo ska ÄNTLIGEN åka till NYC!! Vi som är fattiga som kyrkråttor har fått denna chans att för en "billig" penning åka till min drömstad (inte så billigt för oss som knappt har några pengar men man måste ju bara passa på nu när $ står så lågt!!). Jag var au pair där när jag var 18-19 år och varit tillbaka en gång sedan dess för 15 år sedan. Jag ÄLSKAR den staden!! Min sambo har aldrig varit där, så det ska bli kul att visa honom.



Det är min sambos pappas, i jobbet intjänade flygpoäng som ska skänkas till oss och ta oss till New York :) Ibland är livet snällt =) Vi ska förmodligen hyra ett rum hemma hos någon snarare än att bo på hotell. Blir lite trevligare så.. Om jag lyckas pruta ner priset något så kommer vi förmodligen att bo här. "Back in my days" gick det inte att åka till Harlem som ensam vit tjej men nu är åtminstone vissa delar supertrendigt och bebos av hippa musiker och konstnärer från hela världen. Lite som mitt älskade Möllevången i Malmö fast i en annan skala..

Jag kollade upp ditt tips, Moooi men där var tyvärr delvis fullt då vi förmodligen ska åka i mitten av april. Fler tips emottages tacksamt!!

Jag är idag på ruvardag 10 och känner som sagt tydligt att mensen är på antågande. Jag har kommit fram till några saker inför mitt sista, av landstinget bekostade, SÅÅ avgörande IVF.

________________________

Resultatet av IVF nr 1 när jag levde enligt renlevnadsprincipen och inte tog en endaste treo eller drack en endaste droppe alkohol, åt ekologisk frukt i mängder och drack aloe vera-juice var:

10 ägg
4 befruktade
3 som klarade delningen fint = 1 ägg till mig och 2 ägg till frysen!
Jag kände "sticket" när ägget fäste och jag kände mig gravid i ca en vecka men sen missfall...
_ _ _ _ _ _ _ _

Resultatet av IVF nr 2 (med högre Gonal F-dos än nr 1) då jag drack en del alkohol och tog en hel del treo under såväl Suprefact- som Gonal F-tiden (särskilt när jag var på semester..), inte drack aloe vera-juice och inte heller var särskilt noga med vare sig maten eller med att köpa ekologiskt odlat:

12 ägg
Bara 2 befruktade
Inget klarade delningen......(båda delade sig men fragmenterades för mycket)
_ _ _ _ _ _ _ _

Resultatet hittills av IVF (ICSI) nr 2b (med marginellt högre Gonal F-dos än nr 2) när jag levt ungefär som under IVF nr 2, fast med lite mindre alkohol men mer motion:

7 ägg
4 befruktade
1 ok delat till mig (10-celligt på dag 4 då det borde ha varit 8-celligt)
Ägget fäste antagligen inte ens i livmodersväggen, jag har inte känt mig ett dugg gravid och nu är mensen tydligt på gång....

_____________________

Olika läkare på RMC i Malmö har vid flera tillfällen sagt att måttliga mängder alkohol inte påverkar någonting i detta sammanhanget. Dr. Claes Gottlieb sa i ett tv-program att de enda faktorerna som verkligen kan påverka fertilitet är åldern och kroppens genetik/kromosomer (alltså inte intag av alkohol, treo, nyttig/onyttig mat, mineraltillskott, motion eller annat).

Men jag tycker att mina resultat visat på motsatsen... Jag vet att urvalet är för lågt för att egentligen kunna dra några slutsatser och att jag borde lita på vad fertilitetsexperterna säger, men för mig är det tillräckligt för att jag vid mitt nästa, sista bekostade IVF (och påföljande av oss själva bekostade, hur nu det ska gå till?, IVF) tänker leva OKLANDERLIGT!!

Fan, jag TÄNKER bli gravid!!

Ruvardag 9 och fortfarande inga symptom alls..

Det enda som inte är riktigt som det brukar är att jag vaknar mellan halv 7 och 7 varje morgon sedan 4-5 dagar tillbaka. ...även om jag gått och lagt mig vid 2 på natten. Lite jobbigt.

Igår fick jag reda på att en av mina kusiner fått 2 barn mha IVF.

Det blev en snabb uppdatering idag eftersom jag passar min 8-årige brorson ett par dagar. Brorsonen är VÄLDIGT pratglad............;)

Jag tror inte alls på det här...

Igår natt och morse var jag uppe och kissade mer än två gånger (minns inte exakt hur många..), jag hade även ömmande bröst fram tills igår och på ruvardag 3 kände jag en liiiiten föraning av illamående. Allt utom kisseriet var iofs sannolikt biverkningar av crinonet...

Nu ömmar brösten inte längre (bara pyttelite) och jag har inte haft någon tendens till illamående sedan dag 3. Imorse vaknade jag redan vid ca sju (eftersom jag somnade i soffan innan kl 10 igår kväll - vilket kul sällskap jag måste vara !!) och behövde iofs kissa, men bara lite. Sen låg jag kvar i sängen tills halv 9 och behövde inte kissa fler gånger.

Skit också.

Känner fortfarande absolut ingenting...

...förutom att jag är lite öm i nedre magen efter ÄP (?) när jag ska sätta mig ner och när jag ska kissa.

...och så öm i brösten att jag vaknar om nätterna när jag vänder mig om....men det är ju en biverkning av crinonet...


(Känns verkligen som en Lååååångfredag idag - det regnar ute och allt är tyst och stilla)

Mådde smått illa i förmiddags när jag var på "anställningsintervju" på den där skolan. Mådde illa för första gången på ruvardag 3 även förra gången. Det är sannolikt crinonet för min kropp vet ju inte ens om att jag har ett embryo i sig ännu. Inte förräns det fäster...

Tillbaka från ET, jääättetrött...........

En snabb resumé: Jag fick ett 10-celligt tillbaka idag. Det borde ha varit 8-celligt idag men hade utvecklats lite för fort så läget är inte optimalt. Men läkaren sa att det är bättre att ett ägg utvecklas för fort än för sakta. Alltid något.. (Jag frågade förresten även om ett 10-celligt ägg var samma sak som en morula och då sa hon nej, men titta vad som står här... Hon måste ha missuppfattat frågan...?).

Det var liiite fragmenterat - sist var ju fragmenteringen anledningen till att vi inte fick tillbaka något ägg alls. Jag frågade hur mycket fragmentering som accepterades och fick svaret 25%. Tydligen fragmenteras ALLA ägg i någon grad, även de som är "perfekta". (Jag tyckte att jag såg på läkarens min när vi tittade på ägget på skärmen och pratade om fragmentering att hon såg lite spak ut - tänk om ägget hade fragmenterats mer sedan hon tittade på det sist, men att hon inte ville avbryta nu när jag låg där med benen i vädret!)

Det blev tyvärr inga ägg till frysen denna gången, vilket ju är lite trist. Men då kan man ju å andra sidan spendera de 2 200 spännen som det kostar att frysa ägg på något annat roligt!! Åka till Barcelona t ex!!




Sen sa de så klart att vi ska "leva som vanligt" framöver förutom att vi inte ska dricka mer än 3 koppar (koppar - inte muggar...) kaffe (och coca cola) om dagen. När jag sen lämnar blodprov för grav.test så ska jag även lämna ett blodprov för att kolla efter en särskild gen som de tror innebär en överkänslighet mot just koffein i samband med graviditet. Det är tydligen ett nytt forskningsprojekt som de håller på med. Jag tänker försöka att inte dricka kaffe eller annan koffein alls.

Sen har jag även fått lite jobb =) På vägen till malmö ringde rektorn på en skola och frågade om jag ville ha ett vik på en fritidsgård. Och det ville jag naturligtvis. Ska dit imorgon och få detaljer om hur länge etc. Vilken lön kan man egentligen begära för ett sånt jobb? Någon som har koll? På senaste arkeolog-jobbet hade jag 124 kr/timmen (efter 8, snart 9 års erfarenhet!! Det är betydligt sämre än sjuksköterskelöner som alla pratar så mycket om...). Men hur mycket har fritidsledare??? Fast nuförtiden kan man ju inte tacka nej även om det bara skulle vara 50 kr/timmen......

Det snöar för övrigt ymnigt i Blekinge och Skåne idag! Vet inte om jag ska skratta eller gråta..........................?

Kram kram och tack för alla lycka till =)

Nu har precis min sambo ringt labbet och kollat läget (själv var jag lite för nervös för att ringa...). 4 ägg hade befruktats från början och nu var 3 av god kvalitet kvar. Känns som ett helt ok resultat av 7 ägg :)



Men det behöver ju inte betyda något...... Det är ju kvaliteten som räknas! (Sist var det iofs mycket lägre % som blev befruktade men vi fick inte reda på förrän vi var nästan i Malmö att inget ägg var bra nog att återföra till mig.)

Sambon glömde att fråga om äggen blev befruktade genom IVF eller ICSI. När vi samtalade med Dr. Pia för några veckor sedan när vårt ET inte blev så sa hon att hon tänkte rekommendera ICSI även om min sambos spermier är tillräckligt många och av god kvalitet. Nu har ju hon slutat på RMC så den rekommendationen behöver inte följas. Jag vet inte själv vilket jag tycket vore bäst... Vid en IVF låter man ju de bästa spermierna vinna - survival of the fittest - och vid en ICSI plockar labbet ut de spermier som ser pigga ut. Det finns säkert någon statistik på hur resultaten av de olika metoderna blir men den känner jag inte till isf.

Nu blir det ET på Måndag...vilket jag också är lite konfunderad kring....

Varför inte på söndag som de sa från början...?

Utvecklas mina ägg extra sakta...?

För visst är det så att man bara 5-dagsodlar fram en morula/blastocyst (mer än 8-celligt) om man har väldigt många ägg (eftersom det är en risk att odla så länge) och inte när man bara har 3 st....?

(Hittade en bra länk om embryots tidiga utveckling)

Nu börjar funderingarna...................................

Bäst att sysselsätta sig med något så nu går jag ut och murar!!

p.s. Det känns nästan ingenting i magen efter äggplocket igår. Bara lite magömt, men inget som hindrar mig att leva som vanligt. Helt otroligt vilken skillnad från tidigare gånger.....

p.p.s Nu har mina två "ÄP-systrar" från FL hört av sig och berättat sina resultat från ÄP igår. För den som fick 17 ägg blev endast 2 befruktade... För den som fick 10 ägg befruktades inget............. Nu känner jag mig hemsk som inte var jättenöjd med vårt resultat..... Jag ska vara tacksam för det jag fått hittills!!

En sådär utdelning tycker jag nog... Orkar inte känna mig missnöjd, huvudsaken är ju att de klarar sig framöver.

Själva äggplocket gick som en dans! Jag kände mig inte alls lullig av stesoliden så jag befarade det värsta i smärtväg. Väl inne i OP-salen fick jag först en dos medicin mot illamående i armen (efter att jag berätta hur illa jag mådde efteråt sist) och sen den vanliga smärtstillande. Tandläkarbedövningen kändes ganska ordentligt liksom tidigare gånger, men sen var resten inte så farligt - även om det nog egentligen gjorde mer ont denna gången än sist så var jag betydligt mer avslappnad och visste ju exakt vad jag hade att vänta mig. Kan inte förklara det riktigt men det var inte lika farligt som sist. Detta trots att Leif hade svårt att komma in i en av äggblåsorna, den smet undan hela tiden, så han fick försöka 5-6 gånger. Jag såg även allt som hände på skärmen klart och tydligt denna gången. Det var ju riktigt häftigt!

 I efterhand fick jag veta att jag fått betydligt mindre smärtstillande denna gången. Ändå upplevde jag det hela som mindre obehagligt denna gången. Mysko..

Efteråt kände jag mig oförskämt pigg! Eller pigg och pigg, men i jämförelse med gångerna tidigare så... Gissa vad vi gjorde....



...gick på stan och letade efter knoppar till de nya garderoberna!!! Hahaha! Och jag som var så förbannad igår bara av att sambon hade tänkt tanken att jag skulle kunna göra det!!

Tröttheten kom i bilen hem och sen har jag sovit sen dess..

Hej hej!

På min sambo så klart. Han kläckte just ur sig en idiotisk och egoistisk sak som är så typiskt honom.

"Du, när vi ändå är i Malmö imorgon, och om du orkar så..." Där avbröt jag honom, gav honom den frågande/skeptiska blicken och bad honom tänka efter om han verkligen ville ställa frågan. Han fortsatte "Jag sa om du orkar..." i en förnärmad ton "...så kanske vi kunde kolla efter handtag och knoppar till de nya garderoberna". Jag frågade honom om han mindes hur jag mått efter de tidigare två äggplocken. Det gjorde han och sa ännu en gång, än mer irriterad "Jag sa om du orkar!".

Detta kommer dessutom från en som inte ens klarar av att vara i samma rum som ett äggplock sker.....

Att ens ställa frågan..............................

Att ens tänka tanken.........................................................

Nu börjar det kännas ordentligt i "tjejmagen". Det känns tryggt.

Jag hade kunnat måla garderobsdörrar idag. Eller flyttat tre buskar i trädgården. Men det tänker jag inte göra. Jag tänker tillbringa resten av dagen framför teven. Hade jag haft några praliner så hade jag ätit dom.

Imorgon bitti är det ÄP. Jag gillar inte ÄP.

Så tog jag då pregnylen igårkväll kl 21.30. Exakt.

Jag misslyckades en aning; när jag skulle öppna ampullen med 1 ml lösningsmedel som jag skulle blanda med de två ampullerna med pregnylpulver så spillde jag ut nästa hälften. Men det verkade funka ändå.. Det enda jag kan tänka mig som är dåligt i sammanhanget är att själva sprutan/kanylen "behåller" pyttelite vätska som man inte får ut när man har tryckt in hela. Är det då mindre vätska så blir ju pregnylen mer koncentrerad och så även det jag inte fick i mig... Skit samma. Det funkade nog! Jag har en öm fläck på magen där jag tog sprutan och det är ju som det ska..

Pregnylpulvret var förresten inte längre ett pulver utan en liten vit klump i vardera ampull (förpackningen hade ju legat i kylen ett tag...). Men klumpen löste sig direkt när jag sprutade ner lösningsmedlet så det ska väl inte heller vara något problem..?

Igår skulle ju även sambon tömma pungen för att nya, friska spermier ska finnas att tillgå imorgon när de ska sammanföras med mina (ev) ägg. Hela procedruren med alla moment börjar kännas som rutin vid det här laget och jag tänkte i mitt stilla sinne att det gjorde det även för sambon.

.........eller rättare sagt - jag tänkte helt enkelt testa honom för att se hur engagerad han var denna gången! Kalla mig gärna beräknande eller rent av elak men jag påminde honom inte om det - han är ju trots allt inte ett barn utan en vuxen människa som ska kunna ta ansvar själv! I alla fall i teorin...... Så jag la bara fram lappen med all info från RMC på diskbänken så att han kunde läsa det själv, om det nu var så att han inte mindes det sedan förra gångerna...

Hur många tror att han kom ihåg det?

Precis innan sänglampan skulle släckas kunde jag inte hålla mig längre utan frågade om han hade "gjort det". Det hade han såklart inte. Han hade inte den bleeekaste aning om att han skulle tömma pungen igår och tyckte att det räckte om han gjorde det på fredag.

Då blev jag vääääldigt sugen på att dumpa honom.........................................................................

Varför har jag valt en man som är totalt oförmögen att ta eget ansvar?!?!

Igår var jag på VUL i Malmö och räknade och mätte äggblåsor. 4 + 5 stycken blev det och jag tror att de största var ungefär 14-15 mm. Minns inte riktigt vad de sa.. Jag är lite besviken på att det var färre äggblåsor denna gången än förra trots att jag har tagit mer Gonal F. Är inte det konstigt...?

Jag skulle öka Gonal F-dosen från 225 till 300 ie igår och idag. Sen är det dags för Pregnyl imorgon, äggplock på fredag och förmodligen ET på söndag.

Igår kväll råkade jag ta för mycket Gonal F. Det fanns bara 275 ie kvar i sprutan och sen valde jag fel dos på den nya sprutan. Hoppas att det inte resulterar i någon slags katastrof..

Efter VUL åkte jag och kompis Per till Köpenhamn och gick runt hela eftermiddagen och "hyggade" oss i det strålande solskenet! Det var mysigt men nu har jag ont i fötter, ben och rygg. ....aldrig kan man vara riktigt nöjd ;)

Ville bara flika in med att jag är tacksam för alla gulliga peppningar efter de senaste inläggen. Nu har äntligen ljusningen börjat komma efter en lång period av deppighet och icke-livslust. Mörkret varade längre denna gång än det brukar...och var nog lite mörkare också.. Så är det ibland med mig och det viktigaste är då att komma ihåg att det kommer att ljusna igen. Det gör det alltid.

Bild på ljusning:


Jag har inte känt något alls fysiskt av Gonal F-stimuleringen hittills. Tills nu då det börjar ömma liiite på höger sida. Känns tryggt. Man vill känna att det händer något..

Imorgon är det VUL och mätning/räkning av äggblåsor i Malmö. Sen tänker jag åka över till Köpenhamn med kompis Per trots att jag verkligen inte har råd. (Han sa att han kanske skulle bjuda mig - det berodde på hur mycket han vann på internet-poker i helgen. Han är också arbetslös arkeolog....)

Hej hopp!

Nu kommer snart alla föräldrar och svärföräldrar hit och ska hjälpa oss med en del renoveringsgrejer som vi inte klarar själva!

Jag är en dålig äggproducent. Ansvarslös.

Jag tar inte hand om mig själv och äggen som jag borde. Har tagit minst en treo varje dag sedan jag började med Gonal F (innan dess också...), druckit minst två stora muggar kaffe varje dag och igår drack jag ett stort glas vin. (Vinet ska väl iofs inte vara någon fara enligt läkarna på RMC men jag ville göra allt helt rätt denna gången...) Inga som helst gifter skulle komma i över mina läppar.. Varken acetylsalesylsyra, alkohol, koffein eller annat. Ingen skulle kunna säga att det inte blev några bra ägg för att jag hade gjort något jag inte borde..

Men det sket sig.

...

Här hade jag från början skrivit en lååång utelämnande uppsats om varför jag saboterar för mig själv. Men den tog jag bort igen och nöjer mig med att skriva att jag känner mig hopplöst deppig nuförtiden. Jag har tappat bort mitt motto i livet att jag ska göra det mesta möjliga av det liv jag har fått och inte deppa ner mig, för då blir det ju bara ännu värre.

Nu ska jag försöka vända det här och bli en bättre äggproducent!! .

..och snällare mot mig själv..

...har jag fortfarande. Säg inte att detta ska bli en sån stimuleringsperiod där jag har det heeela tiden.....:( (Eftersom jag börjar känna mig som en IVF-veteran kan jag uttrycka mig på det viset) Men å andra sidan så betyder det ju att kroppen fixar fram ägg. Det är bra.

Jag börjar samla på mig vätska. Drack 2 glas vatten precis innan jag gick och la mig igårkväll - vaknade inte av att jag behövde kissa.. Eftersom jag började på samma dos (225 ie) Gonal F sist (sänkte till 150 ie på dag 4) så vet jag kanske vad jag har att vänta....överstimulering grad 1..... :s

Humöret är dock bättre :)

Favoritbild i repris på temat huvudvärk:

Då har man börjat med det gamla hormonet igen..;) Fick börja direkt på 225 ie denna gången. Minns inte om det var samma som sist men det är i alla fall högre dos än första IVF-omgången.

Känner mig fortfarande sur, ledsen och omotiverad till allt. Hoppas på att Gonal F ska hjälpa mig till ett bättre humör.

Här en länk till min nya religion.

Fibula har Måndagsångest och tycker inte att livet är särskilt kul just nu.....................

Fibula is in Malmö och laddar batterierna.