MINprovrorsbefruktning

Det sparkas och slåss ordentligt i min Tjorv-mage nuförtiden. Som om Tjorven inte kan berstämma sig vare sig hon ska satsa på fotboll eller boxning. Det är bra att hon testar ordentligt innan hon bestämmer sig. Förnuftig tjej. Mamma har provat bådadera i sin ungdom och kan upplysa om att det finns för- och nackdelar med båda. Tyvärr förstår inte Tjorven mitt språk ännu så det är svårt att föra upplysningen vidare. Hon får väl fortsätta att testa sig fram istället.. (Hoppas bara att hon inte blir så mycket starkare de följande ca 18 veckorna som hon ska vara kvar inne i mig.)

Dessutom har jag börjat få sammandragningar tror jag. Ibland känns det som om magen "knyter sig". Eller åtminstone en del av magen (som jag gissar är själva Tjorv-magen) ... (och då menar jag inte rutor som i vältränad mage...) Det är en bra sak tydligen - livmodern ska börja träna sig på sammandragningar vid det här laget.

I övrigt har jag haft fullt upp de senaste dagarna. Vi har haft en första visning av huset som ska säljas. (Och jag lyckades fantamig få huset i nääästan helt perfekt skick!) Än så länge är fyra stycken med på budgivning och vi har ännu en visning imorgon! Det trodde jag aldrig. Helt plötsligt fick vi eld i baken att gå på fler husvisningar själva. Vi har varit på en och ytterligare fyra är inbokade de närmaste dagarna framöver. Frågan är nu om vi ska placera oss i den staden till vilken vi ska flytta eller i någon byhåla strax utanför (cykelavstånd sommarhalvåret)...? Vilket är bäst för Tjorven? Vilket är bäst för oss? Vad vill vi?! Beslutsångest.

p.s. Kommentar till detta inlägg: jag köpte mandelolja på apoteket igår. Den kostade bara 40 kr så jag tyckte att jag kunde lyxa till det lite Nu ska det smörjas!!

Igår när jag satt i väntrummet hos veterinären med katten som kissade blod tidigare på dagen (som fö redan verkar mycket bättre efter en spruta cortison och antibiotika!) så hörde jag när en man planerade avlivning och begravning av sitt djur. Gråten trängde sig genast fram i mina ögon som en vattenläcka omöjlig att stoppa! Pinsamt... Vad skulle folk tro?! Att jag var så orolig för min katts urinsten att jag satt och tjöt? Hoppas att de såg att jag var gravid och fattade att jag inte var av mina sinnes fula bruk när det gäller att avgöra lämpligheten i att gråta i olika situationer.,.

Ibland ler livet åt en! Efter allt strul som har varit under sommaren med värmepump och varmvatten så fick vi besked idag om att vårt försäkringsbolag accepterar att betala reparationerna!! Istället för en räkning på 12 500 betalar vi nu lite drygt 3000 i självrisk. NYC-semestern är räddad!!

TACK FOLKSAM!! Jag ska aldrig byta försäkringsbolag!!!

Igår var jag på rutinbesök hos barnmorskan. Allt såg bra ut. Hjärtljuden låg på 144 slag vilket är lite högt men ändå inom ramarna för vad som är normalt. Jag hade gått upp tre kg sedan sist, då jag var i vecka 14, vilket också var lagom. Jag fick ta en blodgruppering till eftersom jag tog det senaste i Skåne. Tydligen är det vattentäta skott mellan de olika landstingen...

Funderade på att köpa någon olja att smörja magen med så att man förebygger bristningar men kom fram till att det är alldeles för dyrt!! (Jag är en sån som inte lägger pengar på smink och sånt - köper min mascara på ICA) Åtminstone med mandelolja och någon E-vitaminolja som jag hittade i ett parfymeri. Borde funka lika bra med olivolja eller vad tror ni? Någon som har tips?

(Kl. 14 ska jag till veterinären akut med en av mina katter som kissade blod idag........)

Jag tog en ny magbild idag (vecka 20+4) och precis som jag har känt på mig så ser det ut som om magen krymper..!! Jag träffade en gammal kompis i helgen som är ca två veckor före mig och hon hade världens kula! Inte känner jag några rörelser heller... Jag ska till bm på onsdag så då ska jag be om ett hjärtljud för säkerhets skull..

Uppdatering: Här är nu även en bild från eftermiddagen samma dag som jämförelse. Visst är magen lite större då? Jag tror nog att jag känner rörelser också även om jag önskar att de var tydligare.. Jag är inte särskilt orolig längre..

Jag har funderat över detta hela dagen sedan jag skrev senaste inlägget och blir mer och mer ilsken! Det finns nog inget mer korkat påstående än detta! När jag pratade med min bror och han höll med mamma om att jag klagade för mycket så var han snabb med att säga att han faktiskt hade påpekat detta för mig redan häromdagen; "att vara gravid är faktiskt ingen sjukdom". Eeh...nähä...?

Det gör mig så förbannad!

Finns det någon i hela världen som någonsin har trott att graviditet är ett sjukdomstillstånd? Vad betyder detta urkorkade påstående? Att man bara får klaga om man har en riktig sjukdom? Vad är då en riktig sjukdom? Får man klaga när man har ryggskott? Tandvärk? Brutit benet? Halsfluss? Halsfluss är väl det enda som kan betraktas som en riktig sjukdom av ovanstående eftersom det kan behandlas med pencillin - är det ok att beklaga sig när man har det då eller? Står folk ut med att höra det lättare än om man klagar över ett brutet ben?

Jag har aldrig i mitt liv tidigare haft så här ont i ryggen. Och jag har aldrig tidigare i mitt liv legat i 5 veckor i sträck i en soffa och inte kunnat göra annat än spy upp allt jag äter. Varför är det så förbjudet att tala om det för folk just nu när jag är gravid? För att jag borde vara tacksam? Jag är tacksam över att vara gravid men jag har samtidigt jävligt ont i ryggen!

Nästa gång min bror har tandvärk eller slår hammaren rakt på tummen så att den blir blå och klagar på detta så ska jag upplysa honom om att tandvärk och blåa tummar faktiskt inte är någon sjukdom.

Här är en till som tycker som jag.

Och en till..

Ytterligare en.

Igår fick jag höra av min mamma att jag borde vara mer glad åt att vara gravid och klaga mindre. Dessutom borde jag göra mer. Hennes exempel på att jag gjort för lite var bl a under matlagningen till sambons födelsedagsfest i helgen. Vad ska svärmor tro? kläckte hon ur sig!!!! (Som om jag bryr mig det allra lilla minsta om vad svärmor tycker..) Jag har aldrig varit huslig och blir stressad bara av att laga mat till mig själv, det har jag aldrig gjort någon hemlighet av. Innan jag träffade min sambo (som är bra på att laga mat) åt jag ofta en påse micropopcorn till kvällsmat, det var lagom ansträngande att tillaga. Till saken hör även att alla vuxna av manligt kön satt och drack öl under hela matlagningen... och att det sedan var jag som skötte själva grillningen (det brukar det vara, det gillar jag!). Så när alla andra satt och åt stod den gravida (hungriga!) kvinnan och grillade kyckling åt 15 personer! Jag trodde knappt att jag hörde rätt när hon sa att hon tyckte att jag gjort för lite..?!

Och det där om att jag borde vara mer glad åt att vara gravid...?!?! Jag är glad. Jag är fucking jävla jätteglad! (ursäkta språket..) Men när man blir så hungrig att allt snurrar eller när man knappt kan resa sig från stolen pga att man har foglossning så är det lite svårt att ha ett överlyckligt leende på läpparna hela tiden! Varför skulle jag ha det även om jag inte hade foglossning eller illamående? Bestämmer inte jag själv hur glad jag ska vara längre? Och varför får jag inte säga att jag har ont i ryggen när jag har det?! Och VAD har svärmor med allt detta att göra?!?! Jag trodde aldrig att mamma skulle säga nåt sånt...

Mamma har alltid accepterat att jag inte passar in i bilden av den duktiga kvinnan som klarar av att ha tusen järn i hushållselden samtidigt (och som inte klagar!). Jag har aldrig varit intresserad av hushållsarbete och har aldrig förstått varför det skulle vara något typiskt kvinnligt att sköta ett hushåll? Hemma hos oss delar vi upp hushållsarbetet mellan oss. Vi är ju två, varför ska den ene ta huvudansvaret för allt bara för att hon råkar ha en vagina?!? Jag är lite bättre på att dammsuga än min sambo och därför gör jag oftare det, han är bättre på matlagning och därför gör han det. Jag gillar att snickra och renovera, han gillar att safta och sylta. Det är väl inget konstigt?

Men nu, helt plötsligt har jag nog blivit lite mer kvinnlig för min mamma - nu ska jag ju föda ett barn. Helt plötsligt har hon andra förväntningar på mig än vad hon haft tidigare.. Det måste vara det... Jag ska vara duktig (på hushållsarbete) och jag ska inte klaga.

........

Jag är fortfarande upprörd över svärmors översitteri i helgen! Nästa gång svärmor talar om för mig hur jag borde sköta mitt hem så ska jag svara henne att vi alla prioriterar olika. Jag prioriterar t ex att toaletterna är rena när vi får gäster snarare än att alla fönsterkarmar är dammade. Det gör uppenbarligen inte hon. Den kan hon ju suga på ett tag...! Hehe!

Det var dagens inlägg. Förhoppningsvis är jag lite gladare imorgon. Då ska jag på anställningsintervju i Malmö. Vad ha på sig för att gömma magen....?


Uppdatering lite senare: Jag har just pratat med min bror i telefon. Tydligen är han av samma åsikt som mamma när det gäller att jag "klagar" för mycket. Då vill jag bara säga stackars alla i min omgivning (särskilt min stackars stackars sambo tydligen..) som måste stå ut med att höra att jag säger att jag har ont i ryggen eller mår illa, det måste vara jättejobbigt! Det måste vara mycket jobbigare att behöva höra detta än att ha så ont i ryggen att man inte kan luta sig fram och lyfta på toalocket!

(....det är möjligt att de har lite rätt men nu är jag för förbannad för att bry mig om det!! Ska försöka "bättra" mig i hemlighet men det tänker jag inte erkänna för dom!)

Under helgen som gått har jag och halva tjocka släkten firat min sambos 40-årsdag. Eftersom folk bor i andra ändor av Sverige så har vi haft fullt av nattgäster i huset. Jobbigt men jätteroligt! Sambons present var att bli utkastad från ett flygplan på 4000 meters höjd! Han tyckte om det.


Till sist: Moooi och söta Knut - jag kommer att sakna er!

Jag har inte bloggat på ett tag nu. Har inget att skriva om tycker jag.. Jag har varit trött och seg de senaste dagarna, kanske beror det på det regniga vädret, kanske på den hektiska helgen med tre spelningar med kören? Kanske bådadera? Foglossningen har blivit mycket bättre, förmodligen tack vare övningarna som jag fick av sjukgymnasten och som jag gjort ganska flitigt. Jag spyr nästan aldrig nuförtiden även om jag klöks lite när jag sväljer mina vitaminer och när jag borstar tungan efter tandborstningen. Magen börjar bli en riktig gravidmage och flera har frågat om jag är gravid. Men jag har inte känt några fosterrörelser ännu. Bilden nedan är tagen igår, vecka 18+5, innan jag åt frukost, den brukar bli större under dagens lopp.




Jag är lite nedslagen pga att jag inte hört något om ett jobb som jag var ganska säker på att få... Jag ringde arbetsgivaren i slutet av förra veckan och fick beskedet att eftersom de behövde 12 stycken så skulle jag få jobbet om jag bara var kvalificerad! De skulle höra av sig inom de närmaste dagarna och ännu har jag inte hört något... Jag fattar inte hur de kunde tycka att jag inte var kvalificerad..... Tur att jag har livet i magen att glädja mig åt..

Idag har flera av de bloggvänner jag läser regelbundet skrivit om den oändliga sorgen och insikten om att de kanske aldrig någonsin kommer att få biologiska barn. Bara tanken på detta får mig att börja störtböla! Det känns så otroligt nära att jag vore en av dem. Jag är bara i vecka 18 + 1 så mycket kan hända ännu...

Ibland känns det orättvist att just jag lyckades bli med barn mha icsi när många andra inte lyckas. Varför jag och inte ni..? När dessa tankar kommer tänker jag till och med ibland att det hade varit lättare att hantera att jag var en av de som inte lyckades. Trots att jag inte känner er personligen. Jag känner mig skyldig på något vis... Som sagt: varför jag och inte ni?

Och samtidigt är jag ju naturligtvis så oändligt tacksam och lycklig över att jag lyckats bli gravid! Trots att jag inte är det minsta religiös så känns det ibland som ett mirakel. Jag är tacksam över att jag inte är en av dem som nu sörjer oerhört för att det inte lyckats..

Jag älskar att vara gravid! Jag njuter av att magen nu börjar synas och att folk så försiktigt börjar titta och vissa vågar till och med fråga om jag kanske är med barn..? Alla andra bekymmer i livet har plötsligt blivit bagatellartade för nu är jag ju gravid!

Det känns som att jag borde göra något för att visa min tacksamhet för livet. Men vad?

Idag när jag nös så kissade jag på mig..........

Det har aldrig hänt mig tidigare. Kan det ha med graviditeten att göra?