Vantar - ett sabla påfund tycker Tjorven
Hur gör man när ett barn vägrar att använda vantar? Alltså verkligen vägrar. Blåvägrar. Eller kanske snarare gallskriksvägrar i detta fallet.
Hur löser man det?
Hur löser man det?
Sur
Hur kul är det när man vaknar kring 5 på morgonen och endast slumrar korta stunder fram till kl 8 samtidigt som man försöker tysta ett klarvaket barn för att hon inte ska väcka resten av familjen och när man sedan smyger in och lägger henne sött bredvid sambon vid halv 9 får till svar Jag ska bara sova tills klockan ringer. ................................
Inte så kul.
Tänk inte på mig. Jag har bara inte sovit en enda hel natt på över ett år nu (uppe och kissade stup i kvarten när man var gravid och uppe och ammar och byter bajsblöjor stup i kvarten nu).
Fler exempel på ojämlikt föräldrarskap kommer under dagen om jag inte blir på bättre humör innan dess.
Inte så kul.
Tänk inte på mig. Jag har bara inte sovit en enda hel natt på över ett år nu (uppe och kissade stup i kvarten när man var gravid och uppe och ammar och byter bajsblöjor stup i kvarten nu).
Fler exempel på ojämlikt föräldrarskap kommer under dagen om jag inte blir på bättre humör innan dess.
Trots att det är solsken ute så känns livet grått
Det verkar som om de där hormonerna som flödar i kroppen efter att man har fått barn (och för min del även under större delen av graviditeten) och som får en att känna sig lycklig, lugn och harmonisk börjar sina för mig. Livet känns som vanligt igen. Kanske till och med lite sämre. Oinspirerande. Grått. Inte roligt.
Jag hoppas att det är övergående..
Annars får jag väl försöka bli gravid igen.
Jag hoppas att det är övergående..
Annars får jag väl försöka bli gravid igen.
Förnärmad
Det blev jag igår efter ett besök hos bvc där Tjorven vägdes och mättes (hon hade gått upp till 4170 gr och var fortfarande 54 cm lång). Bvc-sköterskan satte upp en tid till mig en timme senare hos deras barnmorska för att hon skulle kolla mina förlossningsstygn och hematomet i underlivet; jag fick sk självupplösande stygn men de satt fortfarande kvar efter 1 månad och 2 dagar och hade börjat klia ordentligt och hematomet är fortfarande hårt som en gummiboll...
Tjorven hade somnat strax efter bvc-besöket men vaknade precis när jag hade lagt mig i gynstolen. Den snälla barnmorskan tog in vagnen till undersökningsrummet och lyfte upp Tjorven och lade henne på min mage under undersökningen (Mysigt!). Men sen dök en annan yngre tjej upp (gissningsvis en annan bm) och frågade om vi behövde hjälp. Eftersom Tjorven hade slutat skrika då så behövde vi ju inte det.. Sen när vi var klara så fick jag amma Tjorven ute i väntrummet innan jag gick hem. Mitt under amningen rapade Tjorven och det gjorde antagligen ont eller skrämde henne för efter det började hon skrika ganska tröstlöst. Efter att hon ätit lite till försökte jag rapa henne igen samt trösta genom att gå omkring i väntrummet med henne och sjunga lite som jag brukar men det funkade inte så bra. Den där andra bm gick förbi oss flera gånger och tittade och stannade några gånger för att höra hur det gick.
Till slut bestämde jag mig för att ge upp och klä på Tjorven och åka hem trots att hon var ledsen (eftersom hon brukar bli lugn när vi åker bil). Det blev ju så klart lite besvärligt att klä på henne eftersom hon fortfarande grät och den där bm kom och frågade om hon kunde hjälpa till. Först tittade jag väl på henne med tveksamhet för hon la snabbt till "ja, medans du klär på dig". Ok tänkte jag.. Men efter att jag hade satt på min jacka och mössa på tre sekunde lämnade tjejen inte tillbaks Tjorven utan gick och gick och gick med henne och provade olika ställningar för att hon skulle bli tyst. Jag kände mig mer och mer dum och försökte påpeka att Tjorven inte gillar att ligga på magen på ena armen på bäraren (som hon envisades med eftersom det ju brukar funka på ont-i.magen-bebisar men inte på Tjorven !) Flera gånger sa jag att vi skulle åka, att Tjorven brukar bli lugn dels i vagnen men speciellt i bilstolen men tjejen lämnade inte ifrån sig henne!! Hon sa bl a att ibland gråter bebisar bara för att mamman är i närheten.. Hon fick mig att känna mig så fruktansvärt dum och som en riktigt värdelös och otillräcklig mamma....
Sen när jag till slut fick tillbaks Tjorven slutade hon tvärt att gråta :-) :-) :-) Min lilla flicka slutade att gråta när hon fick komma tillbaks till mig! Åh, vad jag blev varm i hjärtat då...
Ursäkta språket, men jävla barnmorskekärring!! Nästa gång någon får mig att känna mig så ska jag säga ifrån direkt!! Hon må vara expekt på bebisar generellt men inte på min bebis specifikt!
Tjorven hade somnat strax efter bvc-besöket men vaknade precis när jag hade lagt mig i gynstolen. Den snälla barnmorskan tog in vagnen till undersökningsrummet och lyfte upp Tjorven och lade henne på min mage under undersökningen (Mysigt!). Men sen dök en annan yngre tjej upp (gissningsvis en annan bm) och frågade om vi behövde hjälp. Eftersom Tjorven hade slutat skrika då så behövde vi ju inte det.. Sen när vi var klara så fick jag amma Tjorven ute i väntrummet innan jag gick hem. Mitt under amningen rapade Tjorven och det gjorde antagligen ont eller skrämde henne för efter det började hon skrika ganska tröstlöst. Efter att hon ätit lite till försökte jag rapa henne igen samt trösta genom att gå omkring i väntrummet med henne och sjunga lite som jag brukar men det funkade inte så bra. Den där andra bm gick förbi oss flera gånger och tittade och stannade några gånger för att höra hur det gick.
Till slut bestämde jag mig för att ge upp och klä på Tjorven och åka hem trots att hon var ledsen (eftersom hon brukar bli lugn när vi åker bil). Det blev ju så klart lite besvärligt att klä på henne eftersom hon fortfarande grät och den där bm kom och frågade om hon kunde hjälpa till. Först tittade jag väl på henne med tveksamhet för hon la snabbt till "ja, medans du klär på dig". Ok tänkte jag.. Men efter att jag hade satt på min jacka och mössa på tre sekunde lämnade tjejen inte tillbaks Tjorven utan gick och gick och gick med henne och provade olika ställningar för att hon skulle bli tyst. Jag kände mig mer och mer dum och försökte påpeka att Tjorven inte gillar att ligga på magen på ena armen på bäraren (som hon envisades med eftersom det ju brukar funka på ont-i.magen-bebisar men inte på Tjorven !) Flera gånger sa jag att vi skulle åka, att Tjorven brukar bli lugn dels i vagnen men speciellt i bilstolen men tjejen lämnade inte ifrån sig henne!! Hon sa bl a att ibland gråter bebisar bara för att mamman är i närheten.. Hon fick mig att känna mig så fruktansvärt dum och som en riktigt värdelös och otillräcklig mamma....
Sen när jag till slut fick tillbaks Tjorven slutade hon tvärt att gråta :-) :-) :-) Min lilla flicka slutade att gråta när hon fick komma tillbaks till mig! Åh, vad jag blev varm i hjärtat då...
Ursäkta språket, men jävla barnmorskekärring!! Nästa gång någon får mig att känna mig så ska jag säga ifrån direkt!! Hon må vara expekt på bebisar generellt men inte på min bebis specifikt!
Less........................................
Ursäkta men nu måste jag bara spy ut lite galla! Min sambo är en egoistisk, handlingsförlamad, initiativlös latmask.
Jag är trött som en gnu efter en helg med konstant aktivitet. I går åkte vi runt i varuhus och köpte en massa saker som vi behöver för renoveringen (efter en lista som jag hade gjort naturligtvis, sambon var totalt oförberedd som vanligt. Det som var viktigt för honom var att byta nån grej till datorn för att få det trådlösa nätverket i hans dator att fungera ännu snabbare... Och det spelar ingen roll hur många gånger jag har påpekat för honom att min hjärna inte fungerar som den brukar för tillfället utan att jag hela tiden rör ihop saker och glömmer och att jag inte vill vara den huvudansvarige koordinatorn för husrenoveringen en gång till. Han anstränger sig inte ett dugg för att hjälpa till att komma ihåg saker ändå! Snarare haglar frågorna om var stjärnskruvmejseln eller glödlamporna eller småspiken eller gudvetvad finns ännu tätare än vanligt........).
Vi kom efter shoppingrundan hem lagom till att vi precis hann röja upp i hemmet så att vi kunde ta emot ett gäng kompisar till sambon. De skulle ut och bowla senare på kvällen och skulle ha kombinerad "förfest"/inflyttningsfest hos oss (precis innan vi skulle åka hem från stan frågade han förresten mig om vi hade nån glögg eller nåt annat hemma att bjuda gästerna på..... HANS gäster alltså!).
Precis när folk började droppa in och förväntade sig service i form av husvisning och glöggservering så ringde en annan kompis till sambon som han satte sig och pratade i telefon med... Väl valt tillfälle... (Ungefär samtidigt fick jag ett samtal från en av mina kompisar men jag bad att få ringa upp henne idag istället. Vilket jag naturligtvis inte har hunnit.....). När alla gästerna var komna, husvisade och serverade så lullade sambon, helt oförstående över min ilska, ner från ovanvåningen.
Strax efter att folket hade begivit sig ut för att bowla så kom min bror och droppade av en av brorsönerna som jag skulle passa. Barnet i fråga är ett av de pratgladaste barnen jag någonsin har träffat och man får verkligen blödande sår i öronen efter en helg med honom (men vi älskar honom ändå!!) och jag ångrade lite att jag lovat att passa honom. Som vanligt när jag passar något av brorsbarnen så håller sig sambon i bakgrunden och engagerar sig så lite som möjligt....
Idag var planen att vi skulle
1) måla klart den där byrån som Tjorven ska ha sina kläder i så att allt är klart inför hennes ankomst
2) förbereda för och tapetsera på väggen där vi ska bygga en bokhylla så fort som möjligt så att vi blir av med den oändliga mängd papperskassar med böcker och LP/CD-skivor som står på hela ovanvåningen och hindrar oss från att skapa ett drägligt boende
3) installera babybilstolen i bilen
4) laga punkteringen på den begagnade vagnen jag fick av min mor till Tjorven
Jag satte igång och jobba ganska direkt efter frukosten (efter att ha placerat brorsonen framför teven..) medan sambon satte sig framför datorn och spelade spel och surfade i någon timme. Det tog längre tid för mig att måla byrån än jag trott och därför hade sambon svårt för att komma igång med förberedelserna inför tapetseringen. (Handlingsförlamad och initiativlös var alltså orden...........). Vid tretiden dök mina föräldrar upp, efter att ha firat farmor som fyller år idag, för att hjälpa till med tapetseringen och då hade den ännu inte påbörjats..... (jag höll fortfarande på med byrån). Pappa och sambon fick väl till slut upp ett par våder tapet innan vi åkte hem till min bror för att äta kvällsmat.
Den halvtapetserade väggen:
När vi sen kom hem så fortsatte jag direkt med att måla det sista på byrån. Ryggen höll på att ta knäcken på mig, sammandragningarna var ganska konstant smärtsamma och jag var trött, trött, trött.......................... Sambon som ju också hade arbetat hårt hela dagen klagade på att han var stel i kroppen och satte sig vid datorn....(varpå jag försökte pika honom genom att påpeka att jag varken hade hunnit kolla mina mail idag eller ringa upp den där kompisen som jag inte hann prata med igår...) Efter en halvtimme eller så kom han så ner för trappan.....för att lägga sig framför teven istället!!!!!!!!!!!! Jag trodde knappt att det var sant.
Den färdigmålade byrån (som jag fö blev väldigt nöjd med):
Det intressanta i sammanhanget är att när folk i vår omgivning påpekar för sambon att det är viktigt att jag inte bär tunga saker och har för mycket att stå i nu i samband med flytt och renovering så håller alltid sambon med och lovar med självklarhet i rösten att inte låta mig göra dessa saker utan att "ta sitt ansvar". Skitsnack säger jag bara - så fort inte nån ser på så är han sitt samma gamla vanliga lata jag som mer än gärna låter mig arbeta medan han latar sig och ägnar sig åt sin Åh så viktiga egentid.
Just nu har jag god lust att flytta härifrån och föda detta barnet på egen hand! Vad ska jag med honom till?! Han har inte ens tagit egna initiativ till att förbereda sig på hur en förlossning skulle kunna gå till och hur han skulle kunna vara mig behjälplig under en sådan. Jag mailar ibland länkar till honom med relevant läsning om t ex profylax eller om vad som händer med bebisen och mig i vecka 37 och han läser väl dom.. Men han skulle aldrig komma på tanken att anstränga sig för att ta reda på informationen själv.
Efter att jag brutit ihop i gråt efter en fråga om var någonting fanns, under det att jag försökte fortsätta måla byrån genom en flod av tårar så fattade han äntligen att det kanske inte var så lämpligt för honom att ligga och lata sig framför teven samtidigt som jag, mindre än en vecka innan beräknad förlossning med sammandragningar som gjorde det omöjligt för mig att stå upprätt och en olidlig ryggvärk fortfarande stod och målade byrå... DÅ fattade han att han kanske hellre borde ta tag i att installera bilbarnstolen i bilen och pumpa hjulen till vagnen och röja upp lite i köket och ta ut hunden för att bajsa. DÅ fattade han det.
Jag är trött som en gnu efter en helg med konstant aktivitet. I går åkte vi runt i varuhus och köpte en massa saker som vi behöver för renoveringen (efter en lista som jag hade gjort naturligtvis, sambon var totalt oförberedd som vanligt. Det som var viktigt för honom var att byta nån grej till datorn för att få det trådlösa nätverket i hans dator att fungera ännu snabbare... Och det spelar ingen roll hur många gånger jag har påpekat för honom att min hjärna inte fungerar som den brukar för tillfället utan att jag hela tiden rör ihop saker och glömmer och att jag inte vill vara den huvudansvarige koordinatorn för husrenoveringen en gång till. Han anstränger sig inte ett dugg för att hjälpa till att komma ihåg saker ändå! Snarare haglar frågorna om var stjärnskruvmejseln eller glödlamporna eller småspiken eller gudvetvad finns ännu tätare än vanligt........).
Vi kom efter shoppingrundan hem lagom till att vi precis hann röja upp i hemmet så att vi kunde ta emot ett gäng kompisar till sambon. De skulle ut och bowla senare på kvällen och skulle ha kombinerad "förfest"/inflyttningsfest hos oss (precis innan vi skulle åka hem från stan frågade han förresten mig om vi hade nån glögg eller nåt annat hemma att bjuda gästerna på..... HANS gäster alltså!).
Precis när folk började droppa in och förväntade sig service i form av husvisning och glöggservering så ringde en annan kompis till sambon som han satte sig och pratade i telefon med... Väl valt tillfälle... (Ungefär samtidigt fick jag ett samtal från en av mina kompisar men jag bad att få ringa upp henne idag istället. Vilket jag naturligtvis inte har hunnit.....). När alla gästerna var komna, husvisade och serverade så lullade sambon, helt oförstående över min ilska, ner från ovanvåningen.
Strax efter att folket hade begivit sig ut för att bowla så kom min bror och droppade av en av brorsönerna som jag skulle passa. Barnet i fråga är ett av de pratgladaste barnen jag någonsin har träffat och man får verkligen blödande sår i öronen efter en helg med honom (men vi älskar honom ändå!!) och jag ångrade lite att jag lovat att passa honom. Som vanligt när jag passar något av brorsbarnen så håller sig sambon i bakgrunden och engagerar sig så lite som möjligt....
Idag var planen att vi skulle
1) måla klart den där byrån som Tjorven ska ha sina kläder i så att allt är klart inför hennes ankomst
2) förbereda för och tapetsera på väggen där vi ska bygga en bokhylla så fort som möjligt så att vi blir av med den oändliga mängd papperskassar med böcker och LP/CD-skivor som står på hela ovanvåningen och hindrar oss från att skapa ett drägligt boende
3) installera babybilstolen i bilen
4) laga punkteringen på den begagnade vagnen jag fick av min mor till Tjorven
Jag satte igång och jobba ganska direkt efter frukosten (efter att ha placerat brorsonen framför teven..) medan sambon satte sig framför datorn och spelade spel och surfade i någon timme. Det tog längre tid för mig att måla byrån än jag trott och därför hade sambon svårt för att komma igång med förberedelserna inför tapetseringen. (Handlingsförlamad och initiativlös var alltså orden...........). Vid tretiden dök mina föräldrar upp, efter att ha firat farmor som fyller år idag, för att hjälpa till med tapetseringen och då hade den ännu inte påbörjats..... (jag höll fortfarande på med byrån). Pappa och sambon fick väl till slut upp ett par våder tapet innan vi åkte hem till min bror för att äta kvällsmat.
Den halvtapetserade väggen:
När vi sen kom hem så fortsatte jag direkt med att måla det sista på byrån. Ryggen höll på att ta knäcken på mig, sammandragningarna var ganska konstant smärtsamma och jag var trött, trött, trött.......................... Sambon som ju också hade arbetat hårt hela dagen klagade på att han var stel i kroppen och satte sig vid datorn....(varpå jag försökte pika honom genom att påpeka att jag varken hade hunnit kolla mina mail idag eller ringa upp den där kompisen som jag inte hann prata med igår...) Efter en halvtimme eller så kom han så ner för trappan.....för att lägga sig framför teven istället!!!!!!!!!!!! Jag trodde knappt att det var sant.
Den färdigmålade byrån (som jag fö blev väldigt nöjd med):
Det intressanta i sammanhanget är att när folk i vår omgivning påpekar för sambon att det är viktigt att jag inte bär tunga saker och har för mycket att stå i nu i samband med flytt och renovering så håller alltid sambon med och lovar med självklarhet i rösten att inte låta mig göra dessa saker utan att "ta sitt ansvar". Skitsnack säger jag bara - så fort inte nån ser på så är han sitt samma gamla vanliga lata jag som mer än gärna låter mig arbeta medan han latar sig och ägnar sig åt sin Åh så viktiga egentid.
Just nu har jag god lust att flytta härifrån och föda detta barnet på egen hand! Vad ska jag med honom till?! Han har inte ens tagit egna initiativ till att förbereda sig på hur en förlossning skulle kunna gå till och hur han skulle kunna vara mig behjälplig under en sådan. Jag mailar ibland länkar till honom med relevant läsning om t ex profylax eller om vad som händer med bebisen och mig i vecka 37 och han läser väl dom.. Men han skulle aldrig komma på tanken att anstränga sig för att ta reda på informationen själv.
Efter att jag brutit ihop i gråt efter en fråga om var någonting fanns, under det att jag försökte fortsätta måla byrån genom en flod av tårar så fattade han äntligen att det kanske inte var så lämpligt för honom att ligga och lata sig framför teven samtidigt som jag, mindre än en vecka innan beräknad förlossning med sammandragningar som gjorde det omöjligt för mig att stå upprätt och en olidlig ryggvärk fortfarande stod och målade byrå... DÅ fattade han att han kanske hellre borde ta tag i att installera bilbarnstolen i bilen och pumpa hjulen till vagnen och röja upp lite i köket och ta ut hunden för att bajsa. DÅ fattade han det.
Dagens andra inlägg
(efter flytten kommer jag att vara utan internet i ett par veckor så det gäller att skriva av sig nu! ....fastän jag borde ju packa...)
Min brors före detta sambo jobbar på förlossningen där jag kommer att föda. Jag har hela tiden känt att jag inte vill att hon ska vara närvarande när Tjorven föds. Hon kan givetvis få komma in och "hälsa på" men jag vill inte att hon ska vara den som är min huvudsakliga barnmorska. Av flera olika anledningar som jag inte tänker gå in på här.
Jag pratade nyss med henne i telefon i ett annat ärende och hade tänkt att passa på att prata om detta. Tyvärr kunde jag inte säga det.....
Jag började med att berätta om förlossningsbrevet och frågade bl a hur det uppfattades av personalen när man kom med ett sånt. Lite trist och oväntat så sa hon att de inte brydde sig så mycket om vad som stod i förlossningsbrev eftersom det ändå aldrig blir som den blivande mamman tänkt sig. Lite okänsligt tycker jag. Även om det nu är så det är så hade hon inte behövt berätta det för mig!
När vi pratade smärtlindring så sa hon dessutom att hon själv inte skulle låta vilken läkare som helst på det aktuella sjukhuset lägga en epidural på henne...............!!!!!!!!!!! Hon namngav ett par läkare som hon skulle lita på och en som hon inte skulle lita på. Det var information som jag inte ville ha!
Jag blir mer och mer upprörd över många saker som hon sa under samtalet och undrar vad hennes syfte egentligen var. Vill hon skrämma upp mig? Först känns det som om hon delgav mig dessa saker av omtanke men ju mer jag tänker på det desto mer idiotiskt tycker jag att det var att hon berättade vissa saker!!. Detta måste väl vara på gränsen till tjänstefel.............?! Jag kanske ska välja att åka till det näst närmaste sjukhuset för att föda istället....
Som vanligt när jag pratar med henne (om vad som helst) så fick hon mig att känna mig väldigt liten på nåt sätt. Hon använder ett sätt att vara och prata som får en att känna sig underlägsen. Jag gillar henne inte och det är det inte så många andra som gör heller. Nu gillar jag henne ännu mindre än vad jag gjorde tidigare.
Detta blev ett väldigt spontant inlägg utan att jag planerade och vägde mina ord. Men jag har inte nämnt några namn och hoppas att jag fortfarande är tillräckligt anonym i bloggvärlden för att ingen ska kunna klura ut vem och vilket sjukhus det är jag egentligen skriver om...
Min brors före detta sambo jobbar på förlossningen där jag kommer att föda. Jag har hela tiden känt att jag inte vill att hon ska vara närvarande när Tjorven föds. Hon kan givetvis få komma in och "hälsa på" men jag vill inte att hon ska vara den som är min huvudsakliga barnmorska. Av flera olika anledningar som jag inte tänker gå in på här.
Jag pratade nyss med henne i telefon i ett annat ärende och hade tänkt att passa på att prata om detta. Tyvärr kunde jag inte säga det.....
Jag började med att berätta om förlossningsbrevet och frågade bl a hur det uppfattades av personalen när man kom med ett sånt. Lite trist och oväntat så sa hon att de inte brydde sig så mycket om vad som stod i förlossningsbrev eftersom det ändå aldrig blir som den blivande mamman tänkt sig. Lite okänsligt tycker jag. Även om det nu är så det är så hade hon inte behövt berätta det för mig!
När vi pratade smärtlindring så sa hon dessutom att hon själv inte skulle låta vilken läkare som helst på det aktuella sjukhuset lägga en epidural på henne...............!!!!!!!!!!! Hon namngav ett par läkare som hon skulle lita på och en som hon inte skulle lita på. Det var information som jag inte ville ha!
Jag blir mer och mer upprörd över många saker som hon sa under samtalet och undrar vad hennes syfte egentligen var. Vill hon skrämma upp mig? Först känns det som om hon delgav mig dessa saker av omtanke men ju mer jag tänker på det desto mer idiotiskt tycker jag att det var att hon berättade vissa saker!!. Detta måste väl vara på gränsen till tjänstefel.............?! Jag kanske ska välja att åka till det näst närmaste sjukhuset för att föda istället....
Som vanligt när jag pratar med henne (om vad som helst) så fick hon mig att känna mig väldigt liten på nåt sätt. Hon använder ett sätt att vara och prata som får en att känna sig underlägsen. Jag gillar henne inte och det är det inte så många andra som gör heller. Nu gillar jag henne ännu mindre än vad jag gjorde tidigare.
Detta blev ett väldigt spontant inlägg utan att jag planerade och vägde mina ord. Men jag har inte nämnt några namn och hoppas att jag fortfarande är tillräckligt anonym i bloggvärlden för att ingen ska kunna klura ut vem och vilket sjukhus det är jag egentligen skriver om...
Flyttstädning
Flyttstädning är lite läskigt tycker jag. Åtminstone när det är man själv som ska utföra den och man vet hur höga krav som ställs av köparen i samband med en sådan. Jag har t ex rengjort ugnen med starka medel (samt rakblad!) i 5-6 omgångar redan och vet fortfarande inte om jag kan vara nöjd med resultatet... Man fejjar och gnor på alla tänkbara och otänkbara ställen så att allt ska bli perfekt!
Men är man på andra sidan av avtalet så att säga, så är flyttstädning väldigt trevligt! Tänkt vilken lyx det är att få flytta in till ett skinande rent och härligt rengöringsmedelsdoftande hem! Man vet att man börjar på noll och att alla håravlagringar och damm i form av hudflagor från tidigare ägare är borta från duschens avlopp och kring dörrkarmar och andra ytor.
I alla fall i teorin...........
Igår var jag tillbaks till nya radhuset med enomgång krukväxter och lättviktiga lådor som jag och mina två brorsöner kunde ta på egen hand. Det var till skillnad från i förrgår när vi var där för första gången, fullt dagsljus igår och jag gick en liten städinspektionsrunda. Första intrycket från förrigår var att det var rent och fint och doftade (ganska starkt) av rengöringsmedel så jag hade goda förhoppningar.
MEN VAD ÄCKLIGT DÄR VAR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
På golvet vid trappan och i taken vid trappräcket:
Det hängde stora dammtussar från hörnen i taket på massor av ställen, under trappstegen och kring fästena till trappräcket, under fläkten i köket, på väggar i tvättstugan, bakom element, på vattenrör och överallt! Vissa av dörrkarmarna var dammade men de flesta inte, vissa av fönstrena var putsade på alla sidor andra inte alls, kaklet bakom spisen var klibbigt av gammalt fett, i avloppet i vasken på stora toa fanns rester after ägarens hår kvar, på golvet kring toaletterna samt i duschkabinen fanns tjocka kalkavlagringar kvar och i hörnen på i princip samtliga golv verkade dammsugaren ha puttat in all skit från övriga golvet! Etc etc etc................
Trappräcket och under ett trappsteg:
Jag fick dit städerskan som knappt ens verkade intresserad av att jag visade henne vad jag hade hittat, hon var bara intresserad av att bortförklara skiten. Den sista delen som hon städade dvs hall, lilla toa, tvättstuga och entré hade tydligen inte kunnat bli ordentligt städad eftersom det då började skymma ute och det fanns ju inga lampor kvar i huset. (Jag frågade om hon inte hade egna lampor med sig så att hon kunde se ordentligt eftersom det faktiskt brukar bli lite mörkt ute kring fyratiden vintertid, men då såg hon ut som en fågelholk...).
Under samt i nederkant av diskmaskinen:
Hon var minsann utbildad städerska och hade använt mycket avancerade städmaskiner som t ex en ångmaskin (detta repeterade hon vid ett flertal gånger, fast inte lika många gånger som hon skyllde på att det var så mörkt att hon inte kunde se ordentligt....) och allt damm som jag kunde visa henne i fönsterkarmar och annat hade tydligen orsakats av denna ångmaskin. För hon hade minsann först dammsugit och dammat HELA huset mycket noga men sen när hon gått med ångmaskinen så hade denna yrt upp nytt damm som lagt sig.......på vissa ställen.........?
Avlopp till toahandfat (titta i hålet...) samt duschavlopp:
De tjocka kalkavlagringarna på golven kring toaletterna och i duschkabinen var tydligen helt omöjliga att få bort med hennes superstarka städerske-specialmedel.... (Ska bli intressant att se vad mitt eget kalkavlagringsmedel som jag köpt på Ö&B kan åstadkomma) Och duschkabinen hade hon tagit för givet att vi ändå skulle byta ut så den städade hon därför inte så noga.........................!?!
Samma sak var det med stänkfläckarna på väggarna som först enligt henne inte gick att få bort och sedan efter att jag fått bort en med lite spott på mitt pekfinger så hade hon medvetet inte torkat bort fläckarna eftersom det då skulle bli "rena fläckar" som var vitare än den övriga tapeten............!? Dessutom så skulle vi väl ändå tapetsera om?
Bakom och under elementet i entréen:
Jag kan fortsätta i evighet men ni fattar grejen..... Förhoppningsvis är hon där just nu och förhoppningsvis är ljuset tillräckligt bra idag för att hon ska se all den skit som jag kunde se (Jag hängde upp en lampa i entrén igår..). Hon är ju trots allt utbildad städerska och van vid att kunna identifiera skit och ta bort den!
Fortsättning följer...............
Men är man på andra sidan av avtalet så att säga, så är flyttstädning väldigt trevligt! Tänkt vilken lyx det är att få flytta in till ett skinande rent och härligt rengöringsmedelsdoftande hem! Man vet att man börjar på noll och att alla håravlagringar och damm i form av hudflagor från tidigare ägare är borta från duschens avlopp och kring dörrkarmar och andra ytor.
I alla fall i teorin...........
Igår var jag tillbaks till nya radhuset med enomgång krukväxter och lättviktiga lådor som jag och mina två brorsöner kunde ta på egen hand. Det var till skillnad från i förrgår när vi var där för första gången, fullt dagsljus igår och jag gick en liten städinspektionsrunda. Första intrycket från förrigår var att det var rent och fint och doftade (ganska starkt) av rengöringsmedel så jag hade goda förhoppningar.
MEN VAD ÄCKLIGT DÄR VAR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
På golvet vid trappan och i taken vid trappräcket:
Det hängde stora dammtussar från hörnen i taket på massor av ställen, under trappstegen och kring fästena till trappräcket, under fläkten i köket, på väggar i tvättstugan, bakom element, på vattenrör och överallt! Vissa av dörrkarmarna var dammade men de flesta inte, vissa av fönstrena var putsade på alla sidor andra inte alls, kaklet bakom spisen var klibbigt av gammalt fett, i avloppet i vasken på stora toa fanns rester after ägarens hår kvar, på golvet kring toaletterna samt i duschkabinen fanns tjocka kalkavlagringar kvar och i hörnen på i princip samtliga golv verkade dammsugaren ha puttat in all skit från övriga golvet! Etc etc etc................
Trappräcket och under ett trappsteg:
Jag fick dit städerskan som knappt ens verkade intresserad av att jag visade henne vad jag hade hittat, hon var bara intresserad av att bortförklara skiten. Den sista delen som hon städade dvs hall, lilla toa, tvättstuga och entré hade tydligen inte kunnat bli ordentligt städad eftersom det då började skymma ute och det fanns ju inga lampor kvar i huset. (Jag frågade om hon inte hade egna lampor med sig så att hon kunde se ordentligt eftersom det faktiskt brukar bli lite mörkt ute kring fyratiden vintertid, men då såg hon ut som en fågelholk...).
Under samt i nederkant av diskmaskinen:
Hon var minsann utbildad städerska och hade använt mycket avancerade städmaskiner som t ex en ångmaskin (detta repeterade hon vid ett flertal gånger, fast inte lika många gånger som hon skyllde på att det var så mörkt att hon inte kunde se ordentligt....) och allt damm som jag kunde visa henne i fönsterkarmar och annat hade tydligen orsakats av denna ångmaskin. För hon hade minsann först dammsugit och dammat HELA huset mycket noga men sen när hon gått med ångmaskinen så hade denna yrt upp nytt damm som lagt sig.......på vissa ställen.........?
Avlopp till toahandfat (titta i hålet...) samt duschavlopp:
De tjocka kalkavlagringarna på golven kring toaletterna och i duschkabinen var tydligen helt omöjliga att få bort med hennes superstarka städerske-specialmedel.... (Ska bli intressant att se vad mitt eget kalkavlagringsmedel som jag köpt på Ö&B kan åstadkomma) Och duschkabinen hade hon tagit för givet att vi ändå skulle byta ut så den städade hon därför inte så noga.........................!?!
Under fläkten i köket:
Samma sak var det med stänkfläckarna på väggarna som först enligt henne inte gick att få bort och sedan efter att jag fått bort en med lite spott på mitt pekfinger så hade hon medvetet inte torkat bort fläckarna eftersom det då skulle bli "rena fläckar" som var vitare än den övriga tapeten............!? Dessutom så skulle vi väl ändå tapetsera om?
Bakom och under elementet i entréen:
Jag kan fortsätta i evighet men ni fattar grejen..... Förhoppningsvis är hon där just nu och förhoppningsvis är ljuset tillräckligt bra idag för att hon ska se all den skit som jag kunde se (Jag hängde upp en lampa i entrén igår..). Hon är ju trots allt utbildad städerska och van vid att kunna identifiera skit och ta bort den!
Fortsättning följer...............
Ruttna jag
Nu har jag just ringt och berättat för arbetsgivaren där jag ska börja jobba på Måndag och t.o.m. 31 aug nästa år att jag är gravid.
FAEN vad jobbigt det kändes!!!!
Jag känner mig som en tjyv och bedragare som har undanhållit denna information..... Men det var ju inte så att jag hade något val... Hade jag berättat från början så hade jag inte fått jobbet och då hade jag snart varit utförsäkrad från a-kassan och hamnat i arbetsförmedlingens aktivitetsgaranti. Och hamnar man där är man arbetslös resten av livet känns det som..
Men FY vilken hemsk människa jag känner mig som just nu!!
Elak.
Ohederlig.
Uppdatering någon timme senare:
Jag har inget jobb att gå till på Måndag trots allt. Jordbruksverket, där jag skulle ha jobbat (genom Proffice) meddelande att de inte längre var intresserade av mig eftersom jag är gravid. Jag har fortfarande ett avtal med Proffice till 31 aug nästa år men alltså inget egentligt arbete.
Nu känner jag mig inte ett dugg rutten längre - nu tycker jag att jordbruksverket som är en statlig myndighet är rutten. Men det är naturligtvis därför de anställer genom ett rekryteringsföretag. För att de ska kunna bryta mot lagar som stiftats för att skydda statens medborgare. En statlig myndighet. Ynkligt!
Proffice har nu rätt att erbjuda mig arbete för dagen var som helst med ett pendlingsavstånd på 1 1/2 timme enkel väg och jag har ingen rätt att tacka nej. Det kan bli jobbigt.
FAEN vad jobbigt det kändes!!!!
Jag känner mig som en tjyv och bedragare som har undanhållit denna information..... Men det var ju inte så att jag hade något val... Hade jag berättat från början så hade jag inte fått jobbet och då hade jag snart varit utförsäkrad från a-kassan och hamnat i arbetsförmedlingens aktivitetsgaranti. Och hamnar man där är man arbetslös resten av livet känns det som..
Men FY vilken hemsk människa jag känner mig som just nu!!
Elak.
Ohederlig.
Uppdatering någon timme senare:
Jag har inget jobb att gå till på Måndag trots allt. Jordbruksverket, där jag skulle ha jobbat (genom Proffice) meddelande att de inte längre var intresserade av mig eftersom jag är gravid. Jag har fortfarande ett avtal med Proffice till 31 aug nästa år men alltså inget egentligt arbete.
Nu känner jag mig inte ett dugg rutten längre - nu tycker jag att jordbruksverket som är en statlig myndighet är rutten. Men det är naturligtvis därför de anställer genom ett rekryteringsföretag. För att de ska kunna bryta mot lagar som stiftats för att skydda statens medborgare. En statlig myndighet. Ynkligt!
Proffice har nu rätt att erbjuda mig arbete för dagen var som helst med ett pendlingsavstånd på 1 1/2 timme enkel väg och jag har ingen rätt att tacka nej. Det kan bli jobbigt.
Dålig dag
Jag som de senaste månaderna har mått så fantastiskt bra i min graviditet har nu börjat få krämpor... De senaste dagarna har jag haft en gnagande, rälig huvudvärk som inte kan avhjälpas med alvedon och är SÅ trött... Är det månne järnbrist? Jag har haft bra värde de två gånger Hb't kollats men jag kan inte komma på nåt annat än att det skulle vara järnbrist. Huvudvärken och den enorma tröttheten har hållt i sig i minst fyra dagar nu och inget hjälper... Började med dubbel dos järntabletter + extra B-vitaminer igårkväll för att se om jag kan självmedicinera.
Dessutom har jag pratat med försäkringskassan om min föräldrarpenning. Jag kommer troligtvis att få TIDERNAS SÄMSTA mammapenning...... Jag börjar jobba på måndag på ett välbetalt arbete men eftersom jag varit arbetslös så länge och föräldrarpenningen räknas på de senaste 8 månadernas inkomst så lär jag bli fattig - ännu fattigare än vad jag är nu. Grodan kommer att få växa upp i enbart begagnade kläder...
Blä och blä och blä!!!
Dessutom har jag pratat med försäkringskassan om min föräldrarpenning. Jag kommer troligtvis att få TIDERNAS SÄMSTA mammapenning...... Jag börjar jobba på måndag på ett välbetalt arbete men eftersom jag varit arbetslös så länge och föräldrarpenningen räknas på de senaste 8 månadernas inkomst så lär jag bli fattig - ännu fattigare än vad jag är nu. Grodan kommer att få växa upp i enbart begagnade kläder...
Blä och blä och blä!!!
FAN, FAN, FAN, FAN
Som det ser ut nu är vi bostadslösa om dryga två månader. Budgivningen gick lååångt högre än vi trodde idag och även om vi höjde vårt "absoluta tak" med 50 000 så fick vi inte huset..
Nu är det panik!!!
Nu är det panik!!!
Ännu ett "Tack, men nej tack"...........
Mitt självförtroende börjar verkligen svika igen efter ca 4 månader som heltidsarbetslös och ännu längre som deltidsarbetslös....
Snacka om att jag har kastat bort alla mina studiemedel på en utbildning som inte bara är helt värdelös utan som dessutom sätter käppar i hjulet för mig att söka mig till en annan bransch.
Snacka om att jag har kastat bort alla mina studiemedel på en utbildning som inte bara är helt värdelös utan som dessutom sätter käppar i hjulet för mig att söka mig till en annan bransch.
Treo
Jag har haft en gnagande, rälig huvudvärk de senaste dagarna som inte vill ge med sig. I helgen när jag var hemma hos mina föräldrar kollade jag i medicinskåpet för att se om det fanns någon värktablett som jag kunde ta. På Treoröret läste jag Bör undvikas av den som försöker bli gravid eller är gravid. Denna varningstext har inte funnits på Treorör tidigare! Och jag har googlat som en galning för att hitta någon info om att acetylsalesylsyra skulle kunna påverka chanserna att bli gravid negativt men inte hittat något. När jag frågat läkare om det så har de svarat lite lojt att jag kanske bör undvika värktabletter..
Jag har i många års tid tagit Treo varje dag pga huvudvärk! I perioder kunde jag ta upp till 6 Treo om dagen! När jag inledde IVF-behandlingen drog jag visserligen ner på Treointaget kraftigt men jag tog ju fortfarande Treo nästan dagligen... Jag tog till och med Treo nu senast när jag ruvade på Grodan!
Tankarna har alltid funnits att Treo kanske inte skulle vara så bra att ta när jag försökte bli gravid men eftersom jag inte hittade någon info om det så var motivationen att sluta inte tillräcklig... Så är det med ett beroende...
Oj, vad det känns jobbigt nu när de uppenbarligen har konstaterat att det faktiskt påverkar chanserna negativt! Tänk om det är mitt onödiga JÄVLA Treointag i alla år som har orsakat att vi inte blivit gravida...
Så bortkastat...............
Jag har i många års tid tagit Treo varje dag pga huvudvärk! I perioder kunde jag ta upp till 6 Treo om dagen! När jag inledde IVF-behandlingen drog jag visserligen ner på Treointaget kraftigt men jag tog ju fortfarande Treo nästan dagligen... Jag tog till och med Treo nu senast när jag ruvade på Grodan!
Tankarna har alltid funnits att Treo kanske inte skulle vara så bra att ta när jag försökte bli gravid men eftersom jag inte hittade någon info om det så var motivationen att sluta inte tillräcklig... Så är det med ett beroende...
Oj, vad det känns jobbigt nu när de uppenbarligen har konstaterat att det faktiskt påverkar chanserna negativt! Tänk om det är mitt onödiga JÄVLA Treointag i alla år som har orsakat att vi inte blivit gravida...
Så bortkastat...............
Dag 11 + 0
Allt det här strulet med värmepumpen har fått mitt lugn som jag haft sedan jag fick reda på att jag var gravid att försvinna. Igår försvann allt vatten efter att värmepumpreparatören varit här för andra gången utan att kunna laga den. Han försvann med svansen mellan benen efter att ha muttrat "nej, det här begriper jag mig inte på" ett antal gånger. Det känns ju betryggande!! Han ska visserligen komma tillbaks idag.. Jag hade hoppats på att de skulle skicka någon annan, men det verkar inte som det.
Idag kommer även en reparatör som ska titta på vår vattenfilter. Eftersom vi som sagt har eget vatten som är mkt järn- och kalkhaltigt så måstye vi rena vattnet innan vi kan använda det i hushållet. Det var i hydroforen (tryckbehållaren) till denna vattenrenare som trycket helt plötsligt sjönk till nästan noll igår efter att värmepumpkillen varit här.. Efter 3-4 timmar kom trycket och vattnet visserligen plötsigt tillbaka och på kvällen hade vi plötsligt varmt vatten (!) men det är något som är väldigt, väldigt fel med hela systemet.
Allt är kaos och jag har ont i magen. Långt nere till höger i magen, ungefär där äggstocken sitter (på samma ställe som jag hade ont när jag var överstimulerad). Jag försöker att slappna av och andas lugnt men det är ju omöjligt i denna situationen. Det första jag gjorde när vattnet kom tillbaka igår var att springa runt som en tetting och fylla vattenkannan för att vattna mina blommor.....!!
Den enda trösten i det hela är att hemförsäkringen verkar täcka kostnaderna minus 1500 i självrisk. Det jag är rädd för är att killen på vattenfilter-företaget som jag pratade med i telefon verkade tro att hela vårt system var felkopplat. Det kommer ingen försäkring att täcka. Frågan är om vi kan ställa husets förra ägare till svars för det...? Det var han som kopplade ihop systemet. Kan inte det räknas som ett "dolt fel"? Hur länge efter ett husinköp kan man hävda dolda fel? Någon som vet? Jag ringde förra husägaren i helgen för att be att få svar på några frågor om pumpen i marken (jag trodde att hela felet låg där eftersom vi inte hade något bra vattentryck), men han har inte ens ringt tillbaka.... Man kan ju undra varför...............
Illamåendet håller mig dessutom fortfarande i ett fast grepp. Jag är så JÄVLA trött på att spy! (ursäkta vredesutbrottet...)
Idag kommer även en reparatör som ska titta på vår vattenfilter. Eftersom vi som sagt har eget vatten som är mkt järn- och kalkhaltigt så måstye vi rena vattnet innan vi kan använda det i hushållet. Det var i hydroforen (tryckbehållaren) till denna vattenrenare som trycket helt plötsligt sjönk till nästan noll igår efter att värmepumpkillen varit här.. Efter 3-4 timmar kom trycket och vattnet visserligen plötsigt tillbaka och på kvällen hade vi plötsligt varmt vatten (!) men det är något som är väldigt, väldigt fel med hela systemet.
Allt är kaos och jag har ont i magen. Långt nere till höger i magen, ungefär där äggstocken sitter (på samma ställe som jag hade ont när jag var överstimulerad). Jag försöker att slappna av och andas lugnt men det är ju omöjligt i denna situationen. Det första jag gjorde när vattnet kom tillbaka igår var att springa runt som en tetting och fylla vattenkannan för att vattna mina blommor.....!!
Den enda trösten i det hela är att hemförsäkringen verkar täcka kostnaderna minus 1500 i självrisk. Det jag är rädd för är att killen på vattenfilter-företaget som jag pratade med i telefon verkade tro att hela vårt system var felkopplat. Det kommer ingen försäkring att täcka. Frågan är om vi kan ställa husets förra ägare till svars för det...? Det var han som kopplade ihop systemet. Kan inte det räknas som ett "dolt fel"? Hur länge efter ett husinköp kan man hävda dolda fel? Någon som vet? Jag ringde förra husägaren i helgen för att be att få svar på några frågor om pumpen i marken (jag trodde att hela felet låg där eftersom vi inte hade något bra vattentryck), men han har inte ens ringt tillbaka.... Man kan ju undra varför...............
Illamåendet håller mig dessutom fortfarande i ett fast grepp. Jag är så JÄVLA trött på att spy! (ursäkta vredesutbrottet...)
Jag blir så trött.........
Ända sedan vi flyttade till vårt vackra hus för 4 1/2 år sedan har saker och ting strulat och gått sönder. Som om någon/något ville berätta för oss att det inte var meningen att vi skulle bo här. Framför allt är det värmepumpen som har strulat. Vintern 2005 var vi utan värme och varmvatten i några veckor då vår gamla vp gått sönder och vi väntade på en ny. Det var kallt och otrevligt.
Efter att den nya vp installerats fortsatte det att strula. Anledningen var (vilket det tog åtskilliga timmars huvudbry och dyra reparatörskostnader att komma på!) att vi har egen brunn. I vattnet från den egna brunnen kommer det med upp små partiklar och skit som fastnar i två olika filter i värmepannan. När filtrena är igensatta stänger pannan ner. Detta märker man några timmar senare genom att man känner att varmvattnet börjar bli ljummet. Då får man gå ut och tömma filtrena och starta om pannan. Ganska lätt fixat efter att vi tagit reda på hur man skulle göra.
Igår - dagen efter att jag lämnat in kontraktet till mäklaren om att försäljning av huset kan påbörjas - hände detta igen. Eller åtminstone del ett av det. Jag skulle bada och märkte att vattnet var ljummet och trycket dåligt. Jag gick ut och stängde av pannan och tänkte att jag väntar tills sambon kommer hem eftersom det är ganska meckigt att fixa tömmning av filtrena själv. Sambon kom hem och vi rensade filtrena både en, två, tre och fyra gånger men pannan fortsatte att larma.........
Företaget som installerade pannan, som är de man ska ringa om man har problem, har under sommarhalvåret ingen jourtelefon man kan ringa på. Vi måste alltså vänta tills måndag innan vi kan ringa dem........
Hur mycket ska detta nu kosta oss.....? Jag som redan har vaknat av mardrömmar flera nätter eftersom vi har beställt en resa till NYC som vi egentligen inte har råd med! Alla våra sparpengar kommer att gå åt och det hela kändes som en jättebra idé vid tillfället då jag beställde resan...
Dessutom undrar jag hur mycket merarbete det kommer att innebära. Nu är det 1 1/2 vecka kvar till första visningen av huset och vi har fortfarande en lång lista med saker att fixa så att allt ser snyggt och prydligt ut.
Jag blir så trött......
Efter att den nya vp installerats fortsatte det att strula. Anledningen var (vilket det tog åtskilliga timmars huvudbry och dyra reparatörskostnader att komma på!) att vi har egen brunn. I vattnet från den egna brunnen kommer det med upp små partiklar och skit som fastnar i två olika filter i värmepannan. När filtrena är igensatta stänger pannan ner. Detta märker man några timmar senare genom att man känner att varmvattnet börjar bli ljummet. Då får man gå ut och tömma filtrena och starta om pannan. Ganska lätt fixat efter att vi tagit reda på hur man skulle göra.
Igår - dagen efter att jag lämnat in kontraktet till mäklaren om att försäljning av huset kan påbörjas - hände detta igen. Eller åtminstone del ett av det. Jag skulle bada och märkte att vattnet var ljummet och trycket dåligt. Jag gick ut och stängde av pannan och tänkte att jag väntar tills sambon kommer hem eftersom det är ganska meckigt att fixa tömmning av filtrena själv. Sambon kom hem och vi rensade filtrena både en, två, tre och fyra gånger men pannan fortsatte att larma.........
Företaget som installerade pannan, som är de man ska ringa om man har problem, har under sommarhalvåret ingen jourtelefon man kan ringa på. Vi måste alltså vänta tills måndag innan vi kan ringa dem........
Hur mycket ska detta nu kosta oss.....? Jag som redan har vaknat av mardrömmar flera nätter eftersom vi har beställt en resa till NYC som vi egentligen inte har råd med! Alla våra sparpengar kommer att gå åt och det hela kändes som en jättebra idé vid tillfället då jag beställde resan...
Dessutom undrar jag hur mycket merarbete det kommer att innebära. Nu är det 1 1/2 vecka kvar till första visningen av huset och vi har fortfarande en lång lista med saker att fixa så att allt ser snyggt och prydligt ut.
Jag blir så trött......
Onda aningar.......
Allt känns annorlunda.
Inatt har jag varit vaken 5 gånger. Jag har visserligen vaknat för att kissa men sen har jag legat vaken långa stunder utan att kunna somna om (jag som varit helt dödstrött sedan det positiva beskedet) och utan att börja må illa.
Brösten har plötsligt slutat ömma över natten och jag mår inte illa nu på morgonen (rättare sagt: jag mår lite illa men på ett annorlunda sätt, antagligen för att jag kom sent i säng och för att jag varit vaken några timmar inatt). Jag tog ut hunden innan jag åt frukost utan att må illa.. Det hade varit otänkbart fram tills igår.
Jag känner mig annorlunda. Alla lukter är annorlunda. Allt känns annorlunda..
Just nu känns det som om det skulle kunna vara missfall.....................................................
......................jag uppdaterar under dagen om något nytt.
Uppdatering kl 10.30: Nu har illamåendet kommit tillbaks! Känns som en stor lättnad samtidigt som det är jobbigt att må illa... Brösten ömmar lite igen också och allt känns som förut, inklusive alla jobbiga dofter och smaker ;)
Vilken lättnad!!
Inatt har jag varit vaken 5 gånger. Jag har visserligen vaknat för att kissa men sen har jag legat vaken långa stunder utan att kunna somna om (jag som varit helt dödstrött sedan det positiva beskedet) och utan att börja må illa.
Brösten har plötsligt slutat ömma över natten och jag mår inte illa nu på morgonen (rättare sagt: jag mår lite illa men på ett annorlunda sätt, antagligen för att jag kom sent i säng och för att jag varit vaken några timmar inatt). Jag tog ut hunden innan jag åt frukost utan att må illa.. Det hade varit otänkbart fram tills igår.
Jag känner mig annorlunda. Alla lukter är annorlunda. Allt känns annorlunda..
Just nu känns det som om det skulle kunna vara missfall.....................................................
......................jag uppdaterar under dagen om något nytt.
Uppdatering kl 10.30: Nu har illamåendet kommit tillbaks! Känns som en stor lättnad samtidigt som det är jobbigt att må illa... Brösten ömmar lite igen också och allt känns som förut, inklusive alla jobbiga dofter och smaker ;)
Vilken lättnad!!
Akuten
Där tillbringade jag kvällen och början av natten i natt. Det hela började med att jag gick på kören som vanligt kl 7. Jag mådde ovanligt bra och bedömde att jag skulle klara det utan att må alltför illa eftersom jag hade lyckats få i mig säkert en halv portion kvällsmat. Efter all tillbringad tid i soffan framför teven var kören dessutom ett välkomnat miljöombyte!
En liten stund in i körövningen märkte jag att jag inte kunde se texten till låten vi övade ordentligt. Jag trodde att jag måste ha tittat in i en lampa och att det påverkat synen. Men sen blev det "luddiga" området större och större och till slut kunde jag inte se några ansikten alls. Synstörningen var taggig och blixtrade i vitt när jag blundade. I kroppen kändes det ungefär som precis innan man ska svimma men förloppet var mycket långsammare; från det att det började och tills att det försvann, när jag satt utanför och väntade på att sambon skulle hämta mig, tog det ca 45 minuter.
På vägen hem behövde sambon tanka och frågade mig efter mitt kort med kod. Jag kunde inte komma på koden (som jag annars inte har några problem att komma ihåg). Jag mindes inte heller att jag har en lapp i plånboken med koden på om jag skulle glömma den. Jag försökte även läsa på en skylt där det stod "Ren bil för under 95 kronor!" men fick det flera gånger till "Ren bensin för under 95 kronor" och fattade ingenting.. Mina händer och fötter kändes lite kalla och "stickiga" och jag kände mig allmänt frånvarande.
När vi kom hem skulle jag ringa hem till mamma och berätta vad som hade hänt men när jag försökte säga det så kom det helt andra ord ur min mun! Jag försökte fyra-fem gånger att säga att sambon fick hämta mig från kören för att jag hade fått synrubbningar, men ordet "hämta" blev både "lämna" och "hemma" enligt vad jag minns. Sen kunde jag inte säga sambons namn utan det blev bara "han" och så snubblade jag vidare på orden under hela telefonsamtalet!! Det fick mig att bli riktigt skraj!!! Sambon ringde sjukvårdsupplysningen och min bror som jobbar inom sjukvården och de sa att vi måste åka in till akuten. Lite motvilligt men samtidigt oroliga satte vi oss i bilen vid halv 9.
Vi fick komma in till en sköterska som tog ekg, blodprover (6 rör!!), temp och blodtryck efter bara en halvtimme men sen tror jag att det kom in en olycka för det dröjde tills vid halv ett innan vi fick träffa en läkare. Jag hade två onormala värden: blodproverna visade på något förhöjda vita blodkroppar (vilken en konsultation med en gynläkare visade sig vara normalt efter en IVF-behandling) och ekg visade på "konstiga" (ja, han sa så..) kurvor. Vi gjorde om ekg:t och fick samma kurvor igen och då var de enligt läkaren plötsligt normala!? Han sa att om jag inte hade några symptom från hjärtat så var det bara så mina kurvor ser ut..
Alltså inga svar från proverna på mina symptom.. Det besked vi till slut fick var att det skulle kunna ha varit ett migränanfall. Det är tydligen ganska vanligt med synrubbningar och i sällsynta fall förekommer även talrubbningar. Hittade detta på nätet: Aurafasen kommer innan migränhuvudvärken och kan ge synrubbningar, domningskänslor och talrubbningar.
Det andra förslaget läkaren hade var att det var en biverkning av Lergigan, vilket jag har svårt att se. Enligt FASS är en mindre vanlig biverkning följande: Svårigheter för ögat att ställa om mellan när- och fjärrsyn. Minskat tårflöde. Det känns inte som det jag hade...
Jag var ganska övertygad om att jag hade akut näringsbrist eftersom jag kände mig ungefär som man gör innan man ska svimma, fast under en mer urdragen tid, så jag trodde att jag skulle bli inlagd med dropp. Jag har ju spytt som en liten gris under 1 1/2 vecka och bara kunnat äta vitt bröd och annan "lättäten" mat. Men proverna visade tydligen inte på någon näringsbrist... Istället var vi hemma vid 2 - halv tre inatt.
Migrän är det mest troliga.. Fast jag fick aldrig någon huvudvärk...?
Idag mår jag f.ö. inte särskilt illa =) Det snurrar bara en aning nu när jag har suttit framför datorn en stund.. Tror att jag ska ta mig en tur in till "stora staden" och kanske hälsa på mina pensionerade föräldrar.
En liten stund in i körövningen märkte jag att jag inte kunde se texten till låten vi övade ordentligt. Jag trodde att jag måste ha tittat in i en lampa och att det påverkat synen. Men sen blev det "luddiga" området större och större och till slut kunde jag inte se några ansikten alls. Synstörningen var taggig och blixtrade i vitt när jag blundade. I kroppen kändes det ungefär som precis innan man ska svimma men förloppet var mycket långsammare; från det att det började och tills att det försvann, när jag satt utanför och väntade på att sambon skulle hämta mig, tog det ca 45 minuter.
På vägen hem behövde sambon tanka och frågade mig efter mitt kort med kod. Jag kunde inte komma på koden (som jag annars inte har några problem att komma ihåg). Jag mindes inte heller att jag har en lapp i plånboken med koden på om jag skulle glömma den. Jag försökte även läsa på en skylt där det stod "Ren bil för under 95 kronor!" men fick det flera gånger till "Ren bensin för under 95 kronor" och fattade ingenting.. Mina händer och fötter kändes lite kalla och "stickiga" och jag kände mig allmänt frånvarande.
När vi kom hem skulle jag ringa hem till mamma och berätta vad som hade hänt men när jag försökte säga det så kom det helt andra ord ur min mun! Jag försökte fyra-fem gånger att säga att sambon fick hämta mig från kören för att jag hade fått synrubbningar, men ordet "hämta" blev både "lämna" och "hemma" enligt vad jag minns. Sen kunde jag inte säga sambons namn utan det blev bara "han" och så snubblade jag vidare på orden under hela telefonsamtalet!! Det fick mig att bli riktigt skraj!!! Sambon ringde sjukvårdsupplysningen och min bror som jobbar inom sjukvården och de sa att vi måste åka in till akuten. Lite motvilligt men samtidigt oroliga satte vi oss i bilen vid halv 9.
Vi fick komma in till en sköterska som tog ekg, blodprover (6 rör!!), temp och blodtryck efter bara en halvtimme men sen tror jag att det kom in en olycka för det dröjde tills vid halv ett innan vi fick träffa en läkare. Jag hade två onormala värden: blodproverna visade på något förhöjda vita blodkroppar (vilken en konsultation med en gynläkare visade sig vara normalt efter en IVF-behandling) och ekg visade på "konstiga" (ja, han sa så..) kurvor. Vi gjorde om ekg:t och fick samma kurvor igen och då var de enligt läkaren plötsligt normala!? Han sa att om jag inte hade några symptom från hjärtat så var det bara så mina kurvor ser ut..
Alltså inga svar från proverna på mina symptom.. Det besked vi till slut fick var att det skulle kunna ha varit ett migränanfall. Det är tydligen ganska vanligt med synrubbningar och i sällsynta fall förekommer även talrubbningar. Hittade detta på nätet: Aurafasen kommer innan migränhuvudvärken och kan ge synrubbningar, domningskänslor och talrubbningar.
Det andra förslaget läkaren hade var att det var en biverkning av Lergigan, vilket jag har svårt att se. Enligt FASS är en mindre vanlig biverkning följande: Svårigheter för ögat att ställa om mellan när- och fjärrsyn. Minskat tårflöde. Det känns inte som det jag hade...
Jag var ganska övertygad om att jag hade akut näringsbrist eftersom jag kände mig ungefär som man gör innan man ska svimma, fast under en mer urdragen tid, så jag trodde att jag skulle bli inlagd med dropp. Jag har ju spytt som en liten gris under 1 1/2 vecka och bara kunnat äta vitt bröd och annan "lättäten" mat. Men proverna visade tydligen inte på någon näringsbrist... Istället var vi hemma vid 2 - halv tre inatt.
Migrän är det mest troliga.. Fast jag fick aldrig någon huvudvärk...?
Idag mår jag f.ö. inte särskilt illa =) Det snurrar bara en aning nu när jag har suttit framför datorn en stund.. Tror att jag ska ta mig en tur in till "stora staden" och kanske hälsa på mina pensionerade föräldrar.
Känslosam
Fick ett kedje-sms idag från min bror där det stod:
Måndag den 14 april kl 21 tänder vi ett ljus i våra fönster för Engla och hennes familj...
Jag bölar* fortfarande.
* Bölar är skånska för gråter
p.s. Glada Glenda: här är länken till inlägget med filmen
Måndag den 14 april kl 21 tänder vi ett ljus i våra fönster för Engla och hennes familj...
Jag bölar* fortfarande.
* Bölar är skånska för gråter
p.s. Glada Glenda: här är länken till inlägget med filmen
Missfall...?
Igår efter att jag bloggat sist så tilltog aldrig illamåendet riktigt igen. Sen har jag varit vaken flera timmar inatt eftersom jag känt mig utsövd (jag har sovit mycket på dagtid de senaste dagarna). Var uppe flera gånger inatt och mådde knappt illa alls trots att jag bara åt en banan. Nu har jag varit uppe i en timme utan att ha ätit något ännu och mår bara liite illa. Brösten värker inte heller längre knappt.
Inatt var jag övertygad om att det var missfall. Men nu vet jag inte längre... Drömde att jag fick missfall den stunden jag somnade om mellan kl 4 och kl 7. Att det kom blod.
FAN FAN FAN.
Inatt var jag övertygad om att det var missfall. Men nu vet jag inte längre... Drömde att jag fick missfall den stunden jag somnade om mellan kl 4 och kl 7. Att det kom blod.
FAN FAN FAN.
Ännu mer illamående...........
Jag mår fruktansvärt illa hela tiden nu. Spyr och har mig. Därför kan jag inte sitta vid datorn; jag kan knappt göra något alls! Det blir alltså inget bloggande eller bloggläsande för mig på ett tag nu..............:(
Kram till alla! Jag återkommer när det sutar snurra ;)
Tack för alla enormt gulliga kommentarer =)
Kram till alla! Jag återkommer när det sutar snurra ;)
Tack för alla enormt gulliga kommentarer =)
Mer illamående!
Fy för vad illa jag mår hela tiden.... Visserligen är jag tacksam för att jag fortfarande har graviditetssymptom men det är INTE kul att knappt kunna vända på huvudet innan man känner sig spyfärdig!
Jag är fortfarande skeptisk till att detta ska gå vägen hela tiden ut.. Det jag tänker på mest nu, eftersom jag har så kraftiga graviditetssymptom redan, är druvbörd/mola. De flesta av er vet nog inte vad det är eftersom det är otroligt ovanligt. Sist jag var gravid, för ca 3 år sedan, på första rutin-VUL i v. 12 (eller 13?) hittades inget hjärta som slog hos mitt foster. Däremot konstaterades efter diverse undersökningar av det utskrapade "icke-fostret" druvbörd. Druvbörd är en abnorm graviditet där embryot och moderkakan växer på ett tumörliknande sätt, med skyhöga hcg-värden. Det finns stor risk för livmoderscancer upp till ett år efter att man skrapats, därav graviditetsförbud tills hcg-värdena åter är normala.
Läs mer om druvbörd här.
Har man drabbats av druvbörd en gång så är det ca 1 % risk att drabbas av det igen. Visserligen en väldigt liten risk alltså, men den finns och den är betydligt större än om jag aldrig haft druvbörd tidigare.
Finns det någon som läser detta som också haft kraftigt illamående så här tidigt (v. 5 + 4) och som det gick bra för så får ni väldigt gärna berätta om det så att jag kanske kan sluta tänka på detta hela tiden! Jag blir snart tokig....
Jag är fortfarande skeptisk till att detta ska gå vägen hela tiden ut.. Det jag tänker på mest nu, eftersom jag har så kraftiga graviditetssymptom redan, är druvbörd/mola. De flesta av er vet nog inte vad det är eftersom det är otroligt ovanligt. Sist jag var gravid, för ca 3 år sedan, på första rutin-VUL i v. 12 (eller 13?) hittades inget hjärta som slog hos mitt foster. Däremot konstaterades efter diverse undersökningar av det utskrapade "icke-fostret" druvbörd. Druvbörd är en abnorm graviditet där embryot och moderkakan växer på ett tumörliknande sätt, med skyhöga hcg-värden. Det finns stor risk för livmoderscancer upp till ett år efter att man skrapats, därav graviditetsförbud tills hcg-värdena åter är normala.
Läs mer om druvbörd här.
Har man drabbats av druvbörd en gång så är det ca 1 % risk att drabbas av det igen. Visserligen en väldigt liten risk alltså, men den finns och den är betydligt större än om jag aldrig haft druvbörd tidigare.
Finns det någon som läser detta som också haft kraftigt illamående så här tidigt (v. 5 + 4) och som det gick bra för så får ni väldigt gärna berätta om det så att jag kanske kan sluta tänka på detta hela tiden! Jag blir snart tokig....
