MINprovrorsbefruktning

Det blev jag igår efter ett besök hos bvc där Tjorven vägdes och mättes (hon hade gått upp till 4170 gr och var fortfarande 54 cm lång). Bvc-sköterskan satte upp en tid till mig en timme senare hos deras barnmorska för att hon skulle kolla mina förlossningsstygn och hematomet i underlivet; jag fick sk självupplösande stygn men de satt fortfarande kvar efter 1 månad och 2 dagar och hade börjat klia ordentligt och hematomet är fortfarande hårt som en gummiboll...

Tjorven hade somnat strax efter bvc-besöket men vaknade precis när jag hade lagt mig i gynstolen. Den snälla barnmorskan tog in vagnen till undersökningsrummet och lyfte upp Tjorven och lade henne på min mage under undersökningen (Mysigt!). Men sen dök en annan yngre tjej upp (gissningsvis en annan bm) och frågade om vi behövde hjälp. Eftersom Tjorven hade slutat skrika då så behövde vi ju inte det.. Sen när vi var klara så fick jag amma Tjorven ute i väntrummet innan jag gick hem. Mitt under amningen rapade Tjorven och det gjorde antagligen ont eller skrämde henne för efter det började hon skrika ganska tröstlöst. Efter att hon ätit lite till försökte jag rapa henne igen samt trösta genom att gå omkring i väntrummet med henne och sjunga lite som jag brukar men det funkade inte så bra. Den där andra bm gick förbi oss flera gånger och tittade och stannade några gånger för att höra hur det gick.

Till slut bestämde jag mig för att ge upp och klä på Tjorven och åka hem trots att hon var ledsen (eftersom hon brukar bli lugn när vi åker bil). Det blev ju så klart lite besvärligt att klä på henne eftersom hon fortfarande grät och den där bm kom och frågade om hon kunde hjälpa till. Först tittade jag väl på henne med tveksamhet för hon la snabbt till "ja, medans du klär på dig". Ok tänkte jag.. Men efter att jag hade satt på min jacka och mössa på tre sekunde lämnade tjejen inte tillbaks Tjorven utan gick och gick och gick med henne och provade olika ställningar för att hon skulle bli tyst. Jag kände mig mer och mer dum och försökte påpeka att Tjorven inte gillar att ligga på magen på ena armen på bäraren (som hon envisades med eftersom det ju brukar funka på ont-i.magen-bebisar men inte på Tjorven !) Flera gånger sa jag att vi skulle åka, att Tjorven brukar bli lugn dels i vagnen men speciellt i bilstolen men tjejen lämnade inte ifrån sig henne!! Hon sa bl a att ibland gråter bebisar bara för att mamman är i närheten.. Hon fick mig att känna mig så fruktansvärt dum och som en riktigt värdelös och otillräcklig mamma....

Sen när jag till slut fick tillbaks Tjorven slutade hon tvärt att gråta :-) :-) :-) Min lilla flicka slutade att gråta när hon fick komma tillbaks till mig! Åh, vad jag blev varm i hjärtat då...

Ursäkta språket, men jävla barnmorskekärring!! Nästa gång någon får mig att känna mig så ska jag säga ifrån direkt!! Hon må vara expekt på bebisar generellt men inte på min bebis specifikt!