MINprovrorsbefruktning

Idag är jag en sådan på grund av flera olika saker.. Inga som är IVF-relaterade dock.

Provade på Ashtanga Yoga för första gången idag och kände mig lugn och stark i säkert ett par timmar efteråt.

Artikel i Aftonbladet

Det kan väl inte stämma?! Det måste väl vara mer! De måste mena PER FÖRSÖK. Men det skriver de inte...

Funderar även på att kontakta journalisten och fråga vad hon/han menar med konstgjord befruktning.
HUR är den konstgjord...?

Tonåringen har åkt hem och jag är just hemkommen från anställningsintervjun till det där jobbet som skulle vara så kul om jag fick! Intervjun gick nog så bra som den kunde gå tror jag. Jag var inte överdrivet nervös (faktiskt!) och tror inte att jag sa något jättekonstigt.. Nu återstår bara att se om mina erfarenheter och min personlighet motsvarar det som arbetsgivaren är ute efter. Får besked om ett par-tre veckor om jag går vidare till intervjuomgång 2.

Har liiite mensvärk och undrar om inte suprefactblödningen ska komma snart... Dag 11 idag.

Här en bild på en rolig katt:

Haha... Det visade sig att det inte var så lätt att låta sambon ta huvudansvaret för tonåringen på besök. Både igår och idag har jag fått åka och hämta henne på sambons jobb vid halv 10-tiden eftersom hon mådde illa... Nu ligger hon och sover. Igen.

När man försöker hjälpa henne och fråga hur hon mår och om hon vill ha något så svarar hon knappt på typiskt tonårsmanér... Inte så lätt att veta vad man ska göra alltså... Jag låter henne vara ifred. Jag har gett henne en värktablett och lite hackad ingefära mot illamåendet. Igår fick hon pannkakor till lunch - det verkade gå hem! Idag funderar jag på varma mackor. Det gillar väl alla...?

Stackars tjej. Det kan inte vara kul att vara sjuk hemma hos nästan-främlingar... Det enda som fick henne att piggna till igår var när hon pratade i telefon med sin flickvän i 1 1/2 timme!

Hon ska åka hem med tåget i eftermiddag. Hur nu det ska gå när hon mår så illa....

Ja, det är just vad jag ska bli. Ikväll kommer min sambos guddotter, ca 14 år (min sambo visste inte hur gammal...!), ner från Stockholmstrakten och ska bo hos oss i några dagar. Hon ska nämligen prya (eller vad det heter nuförtiden) på sambons jobb. Jag har träffat flickan och hennes föräldrar två-tre gånger; vi ses alltså inte särskilt ofta.

Det hela känns ärligt talat lite halvjobbigt........ :s

Min sambo är flickans stora idol och hon har så länge jag har känt honom skickat brev med små presenter i form av teckningar och suddgummi i tid och otid. Sambon har pinsamt nog varit jättedålig på att skicka något tillbaka, men han har väl ringt på födelsedagar och andra högtider.. Sist hon var här (i somras) hade hon blivit jättevuxen och ville fotografera min sambos tatueringar med mobilen. Modig tjej att våga frågen en sån sak!

Nu ska hon bo här i några dagar.......

Det blir säkert hur kul som helst!!

Jag tänker låta sambon ta största ansvaret. Det är ju för hans skull hon kommer hit.

Jag måste berätta om en knäpp mardröm jag hade i veckan. Jag ska ju på anställningsintervju för ett riktigt bra jobb som jag skulle vara lycklig om jag fick, i nästa vecka (men mina chanser att få jobbet är tyvärr små eftersom jag inte har någon erfarenhet av den typen av arbetsuppgifter...). Funderingarna kring vilka olika sätt jag skulle kunna sabotera för mig själv i samband med intervjun började krylla i mitt huvud i förrgår kväll när jag skulle försöka sova och när jag så äntligen lyckades somna så fortsatte tydligen samma tankar att krylla i mitt huvud under natten.




Jag drömde att jag kom till arbetsplatsen där Morgan Alling var chefen som skulle hålla i intervjun. Jag hälsade med ett stort leende men fick stoneface tillbaka av Alling. Det visade sig att intervjun skulle hållas i en korridor/kaffehörna där folk sprang fram och tillbaka hela tiden. Alling var totalt ointresserad av mig och av det jag hade att säga och verkade bara vilja få intervjun överstökad. När jag försökte lätta upp stämningen genom att skämta eller på annat sätt försöka fånga hans uppmärksamhet tittade han bara med avsmak på mig. Det var tydligt att han inte hade en tanke på att anställa mig, utan att jag var där bara för att de måste ta in ett visst antal personer till intervjun. HU vad obehagligt det var!

Det jag inte fattar är varför just Morgan Alling fick personifiera mina rädslor i samband med intervjun. Jag som tycker att Morgan Alling verkar vara en väldigt sympatisk och känslig person och så långt ifrån en översittare man kan komma. Inte tänker jag på Alling särskilt ofta heller... Kanske hade jag sett honom på tv kvällen innan...?

Jag känner mig ilsken.

På Fertilitetsturistens blogg fann jag igårkväll dessa två klipp från TV4's morgontv. Jag är själv lite förundrad över att jag, som varit i infertilitetskarusellen i flera år, fortfarande hade felaktiga uppfattningar om många saker i samband med infertilitet.

Först ett långt klipp (ca en halvtimme?) om en kvinna som fått tvillingar efter 14 år och 12 IVF-försök! Läkaren Claes Gottlieb berättar om infertilitet och IVF. Sedan ett kortare klipp där Claes Gottlieb svarar på tittarnas frågor.

Klicka här för att komma till Fertilitetsturistens inlägg med länkar till klippen.

Måste ses om man inte redan har sett det!

• Först missade jag att kolla så att jag hade tillräckligt med kanyler/sprutor till suprefactstarten så jag fick åka och fixa det på närmaste söndagsöppna apotek en halvtimmes väg hemifrån.
• Sen hade jag inte fattat att suprefacten inte skulle stå i kylen utan i rumstemperatur.
• Efter det hade jag istället låtit suprefacten stå framme i solljus, vilket man inte får så jag fick slänga den flaskan.
• Sen höll jag på att glömma att ta suprefacten helt igår kväll; skulle precis släcka sänglampan när jag kom på det!!
• Imorse hittade jag apotekspåsen med alla nya Gonal F och Pregnylen som jag hämtade ut igår - som ska ligga i kylen!
• Nu, på dag 3, kom jag just på att jag ju ska ta Folacin och vitamin B-tabletter under hela sprutperioden.......

Var ska detta sluta......................?!

Jag har genom Facebook på senare tid hittat tillbaka till en hel massa gamla kompisar som jag inte haft kontakt med på mycket länge. Idag upptäckte jag en ganska skrämmande sak: INGEN av de kvinnliga arkeologerna som jag pluggade tillsammans med i Lund i mitten av 90-talet, som fortfarande hänger kvar i branschen, har barn.

INGEN...

Vill man hänga kvar i denna stenhårda bransch får man helt enkelt välja bort familj. Skrämmande. (Ingen av dem har för övrigt heller fast anställning.....)

Nu väljer jag bort arkeologin istället.

Det känns rimligare!

Idag fick jag ett telefonsamtal. Jag är kallad till intervju till ett prima jobb som jag ytterst gärna vill ha!

Eftersom det blev lite skandal med förra personen som innehade tjänsten så garderar de sig denna gången genom att kalla rejält många till intervjuomgång ett. Men ändå!!

Tyvärr blev jag nervös bara av telefonsamtalet...... :( Jag har så dåligt självförtroende i dylika situationer! FASTÄN jag vet att jag skulle göra jobbet väldigt bra!

Blä!!

Inspirerad av ett inlägg av Åsa, där hon skriver att nu jävlar hon ska komma i form!, så letade jag fram en instruktions-dvd för pilates som jag kopierade för någon gång mellan ett halvår och ett år sedan och satte igång att svettas!! Jag är glad att ingen annan än hunden var hemma och kunde se mig, för jag är ungefär lika vig som ett kylskåp och balansen är det inte heller så bra ställt med. Men det kändes skönt! Nu ska den där sladdriga magen bort!

Kanske dags att sluta äta våfflor med grädde och sylt till lunch om dagarna också då..?

Hej

Jag lovade visst ett inlägg senast idag om mina strategier för att undvika att arbetslöshetsångesten äter upp mig... Idag har jag handlat snarare än skrivit om dessa strategier kan man säga. Har varit fullt sysselsatt och inte haft tid att blogga.. Det är det stategierna går ut på; att hitta på saker som fyller mina dagar. Att stenhårt följa ett schema som om jag hade en deadline och en chef som bevakade.

Det gäller att aldrig fuska! Vilket man naturligtvis gör titt som tätt...

Imorgon ska jag åka hem till min käre pensionerade far och vi ska tillsammans börja bygga en hallmöbel som jag själv har ritat designen till. Killen på brädgården verkade till och med imponerad över min design när jag var där och köpte virket i förra veckan =)

När jag har lyckats att hålla ångesten stången som en dag som denna, när det egentligen var givet att det var den som skulle "vinna", kan jag bli så lycklig över livet. Då kan jag tänka att livet är på tok för kort för att gräva ner sig i sorger och bedrövelser! Då kan jag tänka att jag måste ta tillvara på varje sekund av livet och inte slösa bort någonting! Varför gråta när det finns tusen anledningar att skratta?!

Jag vill kunna sitta i min gungstol när jag är 85 och se tillbaka på livet och känna att jag gjorde det bästa möjliga av det.

...oj, det lät nästan religiöst..........ibland önskar jag att jag vore lite mer grå. Men jag är en svart och vit person som inte spelar i mellanregistret. Det är bara så.

Go' natt!

Jag är numera heltidsarbetslös.

Sedan månadsskiftet har jag inte fått mer jobb på stället där jag varit timanställd och det verkar inte som om det kommer in mer jobb framöver heller. Det känns, som vanligt när jag blir arbetslös, FÖR JÄVLIGT. Ångesten kryper sig långsamt på mig och när den väl obemärkt fattat sitt grepp så är det väldigt svårt att slita sig loss.

Man märker att man får mindre och mindre gjort. Allt känns jobbigt att ta tag i. Jag blir ofta sittande framför datorn hela dagen. När man egentligen har all tid i världen att ta hunden på milslånga promenader i skogen blir det snarare en halvtimmes promenad i närheten av huset. När man skulle kunna göra en rejäl storstädning med dammsugning, svabbning och avtorkning av varenda list, blir det istället att man plockar upp dammelefanterna och kastar dom i slasken. När man skulle kunna sitta och fila på fantastiska jobbansökningar och ringa potentiala arbetsgivare för att smöra så blir det mest att man kollar lite slött på arbetsförmedlingens hemsida (som är ångestframkallande i sig!).

Jag blir asocial av att vara arbetslös. Vi bor på landet, alltså verkligen på landet, och här kryllar inte av människor utanför husknuten direkt. Vill jag träffa folk får jag sätta mig i bilen och köra till närmaste håla. (Men bensin kostar dessvärre pengar och det har man inte så gott om som arbetslös i dagens borgeliga Sverige.) Ju mer jag är ensam hemma desto mindre social blir jag och desto mindre känner jag för att träffa människor. Till slut har man nästan glömt hur man gör när man är social. Det är inte bra när man ska gå på anställningsintervju.

Och så är det det där med självförtroendet. Det försvinner. Dels eftersom man inte är någon i förhållande till en uppgift - man får inte visa vad man kan. Dels eftersom att man inte är någon i ett socialt sammanhang.

När helgen kommer kan man andas ut en aning. Då kan man känna sig nästan normal för då är ju resten av världen också lediga. Då behöver man inte känna sig ensam och konstig och utanför och värdelös. Tyvärr hinner helgen oftast ta slut innan man hunnit fått tillbaka så mycket av självförtroendet att man kan fortsätta att ta tag i sitt liv på måndag morgon. Det blir en ond cirkel som man måste sätta stopp för annars går man under.

JAG HATAR ATT VARA ARBETSLÖS

Nästa inlägg ska handla om mina strategier för att bryta de onda cirklarna som beskrivs ovan. Det ska jag skriva på söndag kväll eller måndag morgon för då är självförtroendekurvan troligen "på topp"!

Aj aj.....

Snart ska jag börja nedreglera igen. Om 11 dagar. De senaste veckorna har jag fått "stå utanför" IVF:andet och istället läst om en massa andra tjejers förhoppningar och förtvivlanden. Jag har läst om tjejer som antingen lyckats eller misslyckas att bli gravida - allt detta på ett betryggande avstånd.

Nu börjar det närma sig ett nytt försök för min egen del och avståndet är inte längre så betryggande.... Mina känslor är blandade.

Det känns läskigt... Tänk om jag hade kunnat få fortsätta sitta i väntrummet i all evighet... Då hade jag åtminstone haft mina förhoppningar kvar. Sätter jag igång och misslyckas igen så har jag kommit ytterligare en bit längre ifrån målet. Sitter jag kvar i väntrummet har jag åtminstone inte sumpat en chans till......

Det känns spännande! Tänk om det lyckas denna gången!! Det finns faktiskt en hel massa 37-åringar som har lyckats bli gravida både på 2:a och 5:e IVF/FET-försöket! Varför skulle inte jag kunna lyckas...? De sa faktiskt efter första misslyckandet att vi trots allt hade goda prognoser att lyckas.... Det handlar bara om tillfälligheter och lite tur.

Min slutsats är - som alltid: JAG MÅSTE SLUTA FUNDERA SÅ MYCKET OCH BARA TA ALLT SOM DET KOMMER! iNGET BLIR BÄTTRE AV ATT JAG FUNDERAR - VARKEN RESULTATET ELLER MiTT PSYKISKA MÅENDE. (DET SENARE BLiR DEFiNiTiVT BÄTTRE AV ATT JAG SLUTAR ATT FUNDERA!)

HUR GÖR MAN FÖR ATT SLUTA FUNDERA?!

Här kommer ett par söta katter:

Oj, vad lite det krävs för att min fasad ska krackelera ibland... Jag har precis lagt ut en annons på en stor köp- och säljsajt där jag frågar om någon vill ta över min ena katt. Hon blev (antagligen) påkörd av en bil i somras och var försvunnen i en vecka. När hon sedan kom tillbaka var hon skadad i bäckenet och bakre ryggraden. Men även efter att hon nu har blivit helt återställd fysiskt har hon förändrats psykiskt. Hon gillar inte längre sina "syskon" (två andra katter och en hund) utan vill mest vara i fred hela tiden och hon gillar inte liv och rörelse. Jag tänker mig att hon hade haft det allra bäst hos en ensam pensionär eller liknande, som kan ge henne en massa tid, kärlek och omsorg. Men FY vad det skär i hjärtat när jag nu har satt ut annonsen. Min lilla fina kisemise........

Tillbaks från en mycket trevlig helg i Göteborg. Vi firade svärfars 65-årsdag (i efterskott) genom att iklä honom en T-shirt där det stod "Klappa mig på huvudet, jag fyller 65 år" på ryggen (men det visste inte han!) och gå på lazerdome och bowling. Eftersom han har självdistans och humor uppskattade han alla tilltag! Svårmor, däremot, låtsades missa lazerdomen och klagade sedan på den höga musiken i bowlinghallen... Vi andra ignorerade dock glädjedödaren och hade KUL!

Jag blev som vanligt sambons systers 4-årings favorit och fick leka prinsessa och "åka båt" hela helgen inne på hennes rum. Det var mycket viktigt att jag inte ägnade den lilla 1-åringen någon som helst uppmärksamhet!

Mysigt... :)

Imorgon åker vi på en minisemester till Götelaborg! Det ska bli trevligt och skönt att komma bort. Jag kommer att pausa även från bloggandet. Vi ses om några dagar!!