Arg, sur, omotiverad, deppig, ont i huvudet, trött.....
Igår fick jag höra av min mamma att jag borde vara mer glad åt att vara gravid och klaga mindre. Dessutom borde jag göra mer. Hennes exempel på att jag gjort för lite var bl a under matlagningen till sambons födelsedagsfest i helgen. Vad ska svärmor tro? kläckte hon ur sig!!!! (Som om jag bryr mig det allra lilla minsta om vad svärmor tycker..) Jag har aldrig varit huslig och blir stressad bara av att laga mat till mig själv, det har jag aldrig gjort någon hemlighet av. Innan jag träffade min sambo (som är bra på att laga mat) åt jag ofta en påse micropopcorn till kvällsmat, det var lagom ansträngande att tillaga. Till saken hör även att alla vuxna av manligt kön satt och drack öl under hela matlagningen... och att det sedan var jag som skötte själva grillningen (det brukar det vara, det gillar jag!). Så när alla andra satt och åt stod den gravida (hungriga!) kvinnan och grillade kyckling åt 15 personer! Jag trodde knappt att jag hörde rätt när hon sa att hon tyckte att jag gjort för lite..?!
Och det där om att jag borde vara mer glad åt att vara gravid...?!?! Jag är glad. Jag är fucking jävla jätteglad! (ursäkta språket..) Men när man blir så hungrig att allt snurrar eller när man knappt kan resa sig från stolen pga att man har foglossning så är det lite svårt att ha ett överlyckligt leende på läpparna hela tiden! Varför skulle jag ha det även om jag inte hade foglossning eller illamående? Bestämmer inte jag själv hur glad jag ska vara längre? Och varför får jag inte säga att jag har ont i ryggen när jag har det?! Och VAD har svärmor med allt detta att göra?!?! Jag trodde aldrig att mamma skulle säga nåt sånt...
Mamma har alltid accepterat att jag inte passar in i bilden av den duktiga kvinnan som klarar av att ha tusen järn i hushållselden samtidigt (och som inte klagar!). Jag har aldrig varit intresserad av hushållsarbete och har aldrig förstått varför det skulle vara något typiskt kvinnligt att sköta ett hushåll? Hemma hos oss delar vi upp hushållsarbetet mellan oss. Vi är ju två, varför ska den ene ta huvudansvaret för allt bara för att hon råkar ha en vagina?!? Jag är lite bättre på att dammsuga än min sambo och därför gör jag oftare det, han är bättre på matlagning och därför gör han det. Jag gillar att snickra och renovera, han gillar att safta och sylta. Det är väl inget konstigt?
Men nu, helt plötsligt har jag nog blivit lite mer kvinnlig för min mamma - nu ska jag ju föda ett barn. Helt plötsligt har hon andra förväntningar på mig än vad hon haft tidigare.. Det måste vara det... Jag ska vara duktig (på hushållsarbete) och jag ska inte klaga.
........
Jag är fortfarande upprörd över svärmors översitteri i helgen! Nästa gång svärmor talar om för mig hur jag borde sköta mitt hem så ska jag svara henne att vi alla prioriterar olika. Jag prioriterar t ex att toaletterna är rena när vi får gäster snarare än att alla fönsterkarmar är dammade. Det gör uppenbarligen inte hon. Den kan hon ju suga på ett tag...! Hehe!
Det var dagens inlägg. Förhoppningsvis är jag lite gladare imorgon. Då ska jag på anställningsintervju i Malmö. Vad ha på sig för att gömma magen....?
Uppdatering lite senare: Jag har just pratat med min bror i telefon. Tydligen är han av samma åsikt som mamma när det gäller att jag "klagar" för mycket. Då vill jag bara säga stackars alla i min omgivning (särskilt min stackars stackars sambo tydligen..) som måste stå ut med att höra att jag säger att jag har ont i ryggen eller mår illa, det måste vara jättejobbigt! Det måste vara mycket jobbigare att behöva höra detta än att ha så ont i ryggen att man inte kan luta sig fram och lyfta på toalocket!
(....det är möjligt att de har lite rätt men nu är jag för förbannad för att bry mig om det!! Ska försöka "bättra" mig i hemlighet men det tänker jag inte erkänna för dom!)
Och det där om att jag borde vara mer glad åt att vara gravid...?!?! Jag är glad. Jag är fucking jävla jätteglad! (ursäkta språket..) Men när man blir så hungrig att allt snurrar eller när man knappt kan resa sig från stolen pga att man har foglossning så är det lite svårt att ha ett överlyckligt leende på läpparna hela tiden! Varför skulle jag ha det även om jag inte hade foglossning eller illamående? Bestämmer inte jag själv hur glad jag ska vara längre? Och varför får jag inte säga att jag har ont i ryggen när jag har det?! Och VAD har svärmor med allt detta att göra?!?! Jag trodde aldrig att mamma skulle säga nåt sånt...
Mamma har alltid accepterat att jag inte passar in i bilden av den duktiga kvinnan som klarar av att ha tusen järn i hushållselden samtidigt (och som inte klagar!). Jag har aldrig varit intresserad av hushållsarbete och har aldrig förstått varför det skulle vara något typiskt kvinnligt att sköta ett hushåll? Hemma hos oss delar vi upp hushållsarbetet mellan oss. Vi är ju två, varför ska den ene ta huvudansvaret för allt bara för att hon råkar ha en vagina?!? Jag är lite bättre på att dammsuga än min sambo och därför gör jag oftare det, han är bättre på matlagning och därför gör han det. Jag gillar att snickra och renovera, han gillar att safta och sylta. Det är väl inget konstigt?
Men nu, helt plötsligt har jag nog blivit lite mer kvinnlig för min mamma - nu ska jag ju föda ett barn. Helt plötsligt har hon andra förväntningar på mig än vad hon haft tidigare.. Det måste vara det... Jag ska vara duktig (på hushållsarbete) och jag ska inte klaga.
........
Jag är fortfarande upprörd över svärmors översitteri i helgen! Nästa gång svärmor talar om för mig hur jag borde sköta mitt hem så ska jag svara henne att vi alla prioriterar olika. Jag prioriterar t ex att toaletterna är rena när vi får gäster snarare än att alla fönsterkarmar är dammade. Det gör uppenbarligen inte hon. Den kan hon ju suga på ett tag...! Hehe!
Det var dagens inlägg. Förhoppningsvis är jag lite gladare imorgon. Då ska jag på anställningsintervju i Malmö. Vad ha på sig för att gömma magen....?
Uppdatering lite senare: Jag har just pratat med min bror i telefon. Tydligen är han av samma åsikt som mamma när det gäller att jag "klagar" för mycket. Då vill jag bara säga stackars alla i min omgivning (särskilt min stackars stackars sambo tydligen..) som måste stå ut med att höra att jag säger att jag har ont i ryggen eller mår illa, det måste vara jättejobbigt! Det måste vara mycket jobbigare att behöva höra detta än att ha så ont i ryggen att man inte kan luta sig fram och lyfta på toalocket!
(....det är möjligt att de har lite rätt men nu är jag för förbannad för att bry mig om det!! Ska försöka "bättra" mig i hemlighet men det tänker jag inte erkänna för dom!)
Kommentarer
Postat av: Stoppsladd
Ja du, det är väl märkligt vad "alla" ska tycka, tänka och ha åsikter om andra än sig själv? Jag förstår din frustration. Bit ifrån (planen för svärmor gillar jag!) och lev vidare som du och maken vill och trivs med.
Trackback
