Stiltje...
Mitt sista besök hos bm gick bra. Jag hade gått ner ett helt kilo sedan sist (för 1 1/2 vecka sedan) men det var tydligen normalt och alla andra värden var prima! Framöver ska jag gå på obstetriska avd på "mitt" sjukhus 3 (!!) gånger i veckan för UL och CTG eftersom det är en IVF-graviditet. Med början på fredag. Känns lite onödigt...
Idag vill jag avsluta med att citera vad jag skrev på FL till en av mina IVF-systrar från RMC i Malmö som ganska nyligen har plussat:
"Det känns som om jag har gråtit mig igenom hela den hära graviditeten. Men samtidigt har jag nog aldrig varit lyckligare. Livet har blivit på riktigt på nåt sätt.. Vet inte hur jag ska förklara det."
Det är faktiskt en riktigt bra sammanfattning av hur jag har upplevt min graviditet. Jag har verkligen älskat att vara gravid och kommer antagligen att sakna det mycket.. Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva det och är evigt tacksam för att jag fick det. Jag ler varje gång jag får syn på magen i spegeln och jag gillar t o m att jag knappt kan sätta på mig ett par strumpor nuförtiden!
Så härligt beskrivet. "Livet har blivit på riktigt". Just precis så känner jag när det inte blir nåt barn. Det är inte på riktigt. Vi lever låtsasliv.
Men så härligt att du fick uppleva graviditeten! Och snart är det Ultimata Resultatet av den hos er, så fascinerande!!
Vad är det för dumheter att du ska ha extra kontroller för att det är en IVF-graviditet? För 20 år sedan, så absolut. Men idag vet man ju att det inte är någon skillnad alls mellan IVF-graviditeter och andra graviditeter. Men tydligen vet inte din barnmorska/läkare det?
Jaja, det gör ju inget att få lite extra kontroller, och du verkar ju rörlig. Jag som måste kalla in min pappa för att överhuvudtaget komma in till MVC/sjukhuset (han måste köra eftersom jag inte kan gå) skulle tyckt att det kändes helt hopplöst.
Spännande att se vem som får först av dig och mig, eller så kanske vi föder samtidigt, visst vore det häftigt!
Jag kan känna igen mig i din beskrivning där. Dock tror jag inte att jag kommer att sakna att vara gravid. Att vara gravid är inget för mig. Jag vill bara att pluppen ska komma ut så jag får lukta på han. :-)
Tacksamheten känner jag. Och jag skulle aldrig i livet vilja vara utan denna graviditet eller bebis.
Förstår verkligen dina tankar om att livet har blivit på riktigt. Precis så skulle jag nog också tänka. Kram!
Kaica och anonym: jag blir så illa till mods av era kommentarer på vad jag skrev om att livet är på riktigt nu. Det känns så elakt (eller nåt) gentemot er som ännu inte blivit gravida och fortfarande försöker och VILL. Det är jättesvårt att vara en av de lyckligt lottade som lyckats bli gravid och samtidigt veta att många av de man inledde sin IVF-resa med här i cyberrymden fortfarande försöker. Jättesvårt. Jag önskar ju bara er samma sak!! Jag är så klart lycklig för min egen del och måste få lov att uttrycka det men jag kommer alltid att veta hur det känns för er. Jag tänker inte skriva att jag tycker synd om er för jag skulle bli förbannad om någon tyckte synd om mig om jag fortfarande var i samma läge, men det är ändå något åt det hållet. Det är för jävla orättvist bara!!
Dante: ja... undrar just hur hon kommer att lukta....
Kattmamman: Jag tror nog att du hinner före mig ändå! Jag har ju ingte ens haft några ordentliga förvärkar än. Tror jag iaf...
Nu såg jag att anonym var Ting!
Jag har inga förvärkar eller sammandragningar alls, så ska vi gå på det kommer jag aldrig att föda barn ;-)
Jag kände ingenting alls förra gången förrän vattnet helt plötsligt forsade, och sedan gick det väldigt fort... så man vet aldrig när det händer. Både spännande och lite opraktistk.
Jag tycker att vi satsar på att föda samtidigt... Jag har släkt ungefär där jag tror att du bor, så sen kommer jag och hälsar på dig med synkisbebisen.
Fast jag tror bestämt att du har hunnit före mig i alla fall nu. Kommenterade just ditt uteblivna inlägg för dagen på din blogg. Jag tror att du ligger på BB nu!! Du är välkommen att hälsa på även om vi inte synkar exakt :-)
